Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Pär Aron Borg och undervisningen av blinda och döva
Eleverna fick under resan träffa och umgås med en ekonomiskt och
kulturellt välsituerad social klass av människor. De tydliga skillnaderna utjämnades
tillfälligt i ett utbyte av värden. Genom anknytningen till Borg,
institutet och drottningen fick döva dispans, en tillfällig möjlighet, att umgås
i ett högre samhällsskikt. Eleverna blev frikostligt bjudna till välbeställda
medborgare vilka i utbyte fick möjlighet att dela med sig lite av
sitt överflöd och därmed känna sig som goda och humanitära människor.
Denna generösa handlingsberedskap behöver inte betyda att det endast
var ett skådespel utan ett uppriktigt deltagande i Borgs strävan att förbättra
villkoren för döva i landet.
De diskursiva praktikerna skapar mening och sammanhang, i bästa fall
också en ökad förståelse för dövas förhållanden (Börjesson 2003:23). Och
hur detta kunde spridas vidare till betydligt flera gav Borg exempel på genom
att efter hemkomsten till Stockholm i Inrikes Tidningar införa ett tack till resans
alla välgörare. Här framgår tydligt hur de döva elevernas vandring och
mottagande var förknippad med kungahuset och drottningen och Borgs andra
välgörare. ”Tacksamhets-adressen” hade följande lydelse:
Vid den resa, som under nyss förflutna sommar blifvit anställd
till fots genom några delar af Sörmland, Västmanland och Upland
med Institutets för Blinda och Döfstumma Elever, för att
göra dessa bekanta med naturens och konstflitens produkter
och därigenom vidga deras begrepp för högre fattningar, hafva
de, utom denna vinst, samlat en skatt, som deras hjerta alltid
med sorgfällighet kommer att bevara: Minnet af de vördnadsvärde
personer, som med mycket deltagande mötte och med
ädel gästfrihet emottog dem under vandringen.
Med de namn, Välgörare! hvilka de så lifligt begärde af Eder
och antecknade i sina minnesböcker, hafva de äfven nalkats sin
Högsta Beskyddarinna, Hennes Maj:t Drottningen, och har
Hennes Maj:t befallt mig att för denna mot dem bevisade välvilja
härmedelst på det högtidligaste förklara en och hvar af Eder
Hennes Majestäts särdeles välbehag.
Mina enskilda uttryck af tacksamhet sammanflyta i de tecken,
som de glada barnen göra för sin egen känsla, som med ord
framställda ungefärligen skulle betyda: Vi bedja Gud, att Han,
145