Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
ett stort intresse för att utbilda döva som skiljer sig från hur man såg på andra
funktionshindrade, till exempel på blinda. En viktig anledning till detta
kan sökas i juridiska orsaker och arvsfrågor. Medan en blind eller rörelsehindrad
person tillerkändes samma juridiska rättigheter som andra riskerade
döva att gå miste om sitt arv då det kunde vara svårt för andra att avgöra deras
kunskaper och förståndsförmåga (Andersson 1981:11, 1995).
Också de lärda akademierna uppmärksammade döva. När man i franska
vetenskapsakademien diskuterade resultaten av den tidiga undervisningen
av de från födelsen eller barnaåren döva sågs det som en metamorfos,
en förvandling från natur till kultur, från ett djuriskt tillstånd till ett
mänskligt. Uttalandet spreds vidare till andra länder och kom att både på
gott påverka föreställningarna om dövas bildbarhet. Akademiens uttalande
upprepas intertextuellt under de kommande åren (jfr Drakos 1997:34ff).
Till de mera kända tidiga böckerna hör Rudolf Agricola`s (1525−1585)
De inventione dialectica, där han beskriver en döv man som lärt sig skriva
och tala. Den som omnämns som den första dövläraren är Pedro Ponce
de Leon (1520−1584). Han var spansk benediktinermunk och undervisade
flera ”dövstumma”, barn till framstående personer i samhället (Argillander
1771:2, Arosenius 1786, 1788, Andersson 1996:14f).
I Sverige hittar vi åtminstone två vetenskapliga arbeten, en avhandling
av Carl Fredrik Mennander 1747 (Lindroth 1967:721, I:II) samt ytterligare
en avhandling på latin av Daniel Arosenius, utgiven under åren 1786 och
1788. 30 Den första delen handlar om den vid 1700-talet kända dövundervisningens
där författaren går igenom de böcker som då fanns. Den andra delen
tar upp själva undervisningsmetoderna och språkets betydelse för människan.
Arosenius var påverkad av tidens humanistiska strömningar i sin
syn på döva. Han menade att människor var ömsesidigt beroende av varandra
och borde känna deltagande med sämre lottade. Med ett gott hjärta
kunde mycket av människans lidande lindras. Helst borde olyckor förebyggas.
Men till de olyckor som aldrig kunde undvikas men däremot mildras
hörde dövheten. Om inte något gjordes skulle de:
30 Till skillnad från den föregående finns Arosenius avhandling att läsa i svensk
översättning som bilaga i Prawitz bok om dövundervisningen i Sverige (Prawitz
1913:493−523).
88