Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
en del som ”spioneri”, en inblandning i privatlivet. Westbom skriver ”Det
synes därför som om många skulle tänka, låt mig vara ifred, detta är mina
egna angelägenheter som du ej behöver lägga dig i…” (Westbom, rapport
1908−1909). Blinda i Stockholm menade att de kunde få den hjälp de behövde
direkt från De blindas förening och uppfattade inspektören som utanförstående.
Westbom tolkade det som ”en duktig portion stolthet”, en
ovilja att verkligen tala om hur det var, för så bra var det inte. Bland annat
menade han att seende drog med sig blinda ”många av dem präktiga pojkar”,
i supandet. Över huvud taget hävdade han att den stora staden var en
fara för människorna, där de levde som ”sländorna för stunden”. Uttrycket
”supa som en borstbindare” menade Westbom kom från seende och försupna
borstbindare i Stockholm (Westbom, rapport 1908−1909).
Boende i fattighus och ålderdomshem
Inte alltid ville en hyresvärd ha en blind som hyresgäst. Karl (född 1870),
blind av mjölkstarr vid fyra år, hade opererats utan resultat. Han lärde sig
borstbinderi i Kristinehamn 1889−1902. Karl kämpade för att få en bättre
bostad inför kommande vinter, men säger att ”en blind, som tillika har familj,
tar en hyresvärd ej gärna emot”. Inspektören förordar hyreshjälp från
någon förening innan han tappar all arbetslust. Vintern 1903 saknade han
bostad varför kommunen inackorderade honom och medan den övriga familjen
fick bo på fattighuset. Vid inspektörens besök hade han ”fått hyra
ett kyffe, så uselt, att det trotsar all beskrivning. Möbleringen utgjordes af
en gammal säng och en byrå; hustru och barn vore inhysta i en skrubb vid
sidan av verkstaden”. (Thurén, berättelse 1904). Här betydde troligen familjens
gemenskap, friheten och respektabiliteten, även i denna förnedrande
situation, mera än instängdheten och beroendet på fattighuset.
Även för den synskadade Signe, vilken såg något, blev boendet en tillvaro
på ålderdomshem trots hennes låga ålder, trettio år vid denna tid.
Hon saknade anhöriga och hade vistats sedan 1909 på ett ålderdomshem.
Där hjälpte hon till med att skura och tvätta. Hon trivdes inte bland gamlingarna
och ville som flera andra kvinnor komma till blindhemmet i Nynäshamn.
Höglund skriver att han tyckte synd om henne utan att föreslå
någon åtgärd (Höglund, berättelse 1917). Hon blev därför som i flera andra
253