Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
När den stora domkyrkan besöktes undrade en av eleverna ”…om icke
här bodde en större Gud än i de andra kyrkorne”. Borgs tankar om denna
kommentar var att den yttre ramen, ceremonierna och skönheten hade
betydelse för själens lyftning. Både utomlands och i Sverige kom också institutionerna
för funktionshindrade att bli mycket stora. Även om där icke
bodde någon Gud var de ett uttryck för samhällets makt, kontroll och ansvar
för medborgarna. Att religionen var ett viktigt inslag i uppfostran och
kom att bli fysiskt närvarande i 1800-talets institutioner framgår av att flera
hade stora kyrksalar, till exempel vid Manillaskolan för döva som stod klar
1864 och vid blindskolan på Tomteboda, färdigbyggd 1888 (se Åman 1976).
I Uppsala knöts de dövas historia samman på ett märkligt sätt då eleverna
fick möta den sängliggande professorn Samuel Ödmann i hans hem.
Borg nämner här egendomligt nog inget om Ödmanns undervisning av
sin döva dotter Chatarina Charlotta. I stället låter Borg mötet med Ödmann
utgöra ett exempel för eleverna på hur en person trots hindrande
sjukdom ändå kunde uppnå stora framgångar. Efter besöket i Uppsala började
resan närma sig slutet, kvar var endast vandringen till Stockholm dit
gruppen, efter att ha gästat släktingar till Borg ett par dagar, kom den nionde
augusti 1811 efter en sextiotre mil lång innehållsrik resa.
Förmågan till accepterande
Varför jag givit så stort utrymme åt reseberättelsen med alla sina anekdoter
och detaljer motiveras av det unika innehållet där en grupp döva fick
en alldeles speciell uppmärksamhet och synliggjordes. Det är också ett exempel
på hur en enskild person kunde agera för att motverka fördomar
och sprida upplysning om personer med funktionsnedsättningar. De döva
eleverna hade huvudrollen under resan och i Borgs berättelse, en motvikt
mot det för-givet-tagna och därmed också osynliggörandet.
För eleverna öppnades under resan dörrarna till herresäten och vetenskapens
finrum. Den värld eleverna mötte var smak och förfining i boende,
möbler, föremål, klädsel och uppträdande, något helt annat än vad de
var vana vid. Borg tänkte sig knappast att denna materiella rikedom skulle
tillkomma eleverna. I stället handlade det om en symbolisk och moralisk
förebild i stark kontrast till fattigdom, okunnighet och de fördomar
Borg ville motverka.
144