Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
Bland de gifta männen var Gustaf (född 1850), blind sedan sitt första
levnadsår. Han gifte sig vid 25 års ålder med en 45 årig änka och levde i ett
som inspektören skriver 27 årigt äktenskap med henne. 1903 gifte han om
sig med en ”snäll och präktig kvinna” som hade god ordning i hemmet.
Gustaf ägnade sig både åt borstbinderi och åt korgmakeri men även åt att
musicera i kyrkor (Höglund, berättelse 1915).
Olämpliga giftermål
Det fanns också ett visst motstånd mot giftermål bland inspektörerna. Man
anar någon gång en oro för att ärftliga synskador skulle föras vidare till barnen.
När blinda har barn nöjer sig inspektörerna med konstaterandet att
barnen är seende och friska, på samma sätt som de refererande läkarna gjorde
på 1700-talet. Samtidigt antecknades alltid om det förekom flera blinda
syskon eller släktingar i samma familj, dock utan att detta problematiseras.
Jag anar här en medveten strategi då majoriteten av inspektörerna uppfattade
äktenskap mellan blinda män och seende kvinnor som en fördel, åtminstone
för mannen. Endast en inspektör uttalar sig specifikt i arvsfrågan. Inspektören
Herman hade noterat att en hel del blinda ingått äktenskap och
han oroades över risken att detta skulle bidra till att blindheten gick i arv, vilket
även gällde ”lösa förbindelser då blindheten är ärftlig” (Herman, rapport
1909). Det finns fall av blinda förbindelser som lett till att blinda barn fötts
skriver Herman. Han hade talat med flera personer som:
…haft skarpa ord om sådana förhållanden och yrkat på att en
lag kom till stånd […], de finnes som anse att under inga omständigheter
någon som helst förbindelse med blind kvinna
finge ske, utan det skulle anses som brott och straffas… (Herman,
rapport 1909).
Detta var ett ovanligt uttalande från en inspektör. Herman poängterade
att han velat underrätta ledningen för blindskolan på Tomteboda, därmed
indirekt hela blindsakans ledning ”…om de svårigheter som göra sig
hörda och alla anse att något måste göras” (Herman, rapport 1909). Här
tycks Herman vara ute i grumliga ärenden och det synes som han inte rik-
263