Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
befolkningen i övrigt. Flertalet problem som Westbom noterade 1903 återkommer
år efter år och förblir svårlösta med de metoder och resurser som
stod till förfogande i beroendet av frivilliga bidrag och filantropi. Till dessa
övergripande problem hörde fattigdomen och kvinnornas utsatta situation,
olämpliga hemförhållanden och dåliga bostäder. Till det senare hörde bristen
på verkstadsutrymmen, svårigheter med att avyttra produkterna, vagabonderandet
samt bristande förståelse och stöd från anhöriga och samhället.
Bilden var dock inte ensidig, det fanns också bättre ställda familjer, så kallade
goda familjer, där förhållandena upplevdes som mycket positiva.
Problemen förstår Westbom, åtminstone till en del, som en samhällsfråga,
till exempel behovet av utbildning eller repetitionskurser. Individuella
behov kunde bäst lösas genom filantropi och frivilliga insatser, inte minst
från föräldrar och anhöriga. Sett i en samhällskontext utgjorde blindas levnadsförhållanden
knappast något undantag från förhållandena i allmänhet.
Fattigdomen var utbredd i landet och bostäderna ofta undermåliga för en
stor del av befolkningen. Vad som motiverade de riktade insatserna och skilde
blinda från andra var synnedsättningen. Ett viktigt motiv för speciellt
stöd var som Westbom menade, att möjligheten till full försörjning på arbete
var begränsad för blinda, speciellt beträffande kvinnorna. Jämsides med
arbete för försörjning betonades nödvändigheten av att blinda var sysselsatta
och stationära, två återkommande element i diskursens utsagor.
Westboms första rapport och hans individuella berättelser från besöken
(småberättelserna) kom också att sätta normerna för de följande inspektörerna
även om det går att peka på vissa skillnader i uppfattningarna
i synen på blinda. Inspektörens tillvägagångssätt och redovisningsmetoder
följde i stort den detaljerade instruktionen från direktionen. Anteckningarna
som gjordes under resan renskrevs och skickades därefter till direktionen.
Även de blindfilantropiska föreningarna och De blindas förening fick
ta del av rapporterna, vilket ytterligare torde ha bidragit till vad man kan
kalla blindsakens tankekollektiv (Fleck 1977), ett gemensamt sätt att uppfatta
problemen och lösningarna.
217