Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Folkliga föreställningar och förklaringar
lighet att tala om det ovanliga (Palmenfelt 1994:101f) och skrämmande. I det
ovanstående exemplet berättas om ett barn som fick tillräcklig omvårdnad
för att överleva i tjugo år trots att han inget kunde bidra med, vilket visar på
en tämligen hög grad av accepterande av en rådande situation.
Symtombeskrivningarna i sägnerna ger åtminstone vissa kunskaper om
vilka skador och sjukdomar det kan ha handlat om. Folkminnessamlaren
och läkaren J. S. Möller (1940) menar, vilket också är den vanliga tolkningen,
att det handlar om olika former av medfödda utvecklingsstörningar,
vid denna tid betecknat som ”idioti”, ”mongolism”, ”kretinism” med
mera. Stort huvud tyder på ”hydrocephalus” (vattenskalle). Andra former
av skador kan ha orsakats av under- eller felnäring, ”failure to thrive” eller
bristande emotionell kontakt mellan moder och barn, ”maternal deprivation”,
vilket kan leda till avvikande utveckling och för tidig död hos små
barn (Munro Underwood 1991:252ff).
Det är lätt att bli anakronistisk när man försöker tolka berättelser och
handlingar som ägt rum i en annan tid. Mycket talar dock för att de känslomässiga
reaktionerna på det egna barnet, åtminstone i vissa avseenden,
är likartade över tid (Eberly 1991:231). En jämförelse mellan Fyrhs undersökning
och sägnerna stärker denna uppfattning. Sannolikt kan man göra
invändningar mot denna slutsats och peka på att mödrar känslolöst har
lämnat bort barnen till ammor eller änglamakerskor. Många av dessa barn
fick bevisligen ett kort liv under svåra förhållanden, genom en medveten
vanvård (Palme 1971:47ff). Denna bristande känsla för barnet hos mödrarna
och framför allt hos ammorna/änglamakerskorna som misskötte dem,
tycks inte höra samman med barn som hade funktionsnedsättningar. De
barn som kom till änglamakerskorna lämnades bort vid så späda år att de
skador det handlar om i bortbytingssägnerna ännu inte hade blivit synliga.
Mycket pekar i stället på att friska och normala mödrar även under svåra
yttre förhållanden och fattigdom lagt sig vinn om att vårda sina små barn
även när dessa inte utvecklades som man hoppats (jfr Liliequist 1991:14ff).
Om modern klarade den ovan beskrivna sorgebearbetningen och accepterade
det skadade barnet, förlängdes livet även för barn med omfattande
skador, vilket är en viktig kunskap man kan dra av sägnerna. När sorgeprocessen
inte fullföljdes fanns däremot risken att barnet blev illa skött
och inte överlevde.
43