Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
1906−1909. Ännu hade han inte fått upp någon större hastighet på arbetet.
Den unge mannen var ”…ovanligt stilla och skötsam…” vilket uppskattades
av inspektören. Han bodde hos sin mor och en syster i en lägenhet på ett
rum och kök. I ett av hörnen hade han sin borstbinderibänk. Trots detta var
hemmet rent och snyggt. Systern hjälpte honom med försäljningen. Hans
arbeten var välgjorda och försäljningen gick bra. Han tycks ha bemötts väl av
andra bland annat av fru Kempe som tillhörde en känd släkt i trakten. Hon
hade givit honom god betalning och även andra gåvor (ibid).
Till dem som inte kunde försörja sig själv hörde Lars, född 1860. Han
blev blind vid 24 års ålder på grund av tandvärk och huvudvärk. Läkarna
sa att synnerven förstörts av den svåra huvudvärken. Ingen hade hjälpt honom
att få någon utbildning. I stället hade socknen låtit utackordera honom.
Inspektören ”…fann i honom en stillsam och förnöjd man…” som
fått bo på samma ställe de senaste arton åren mot en kostnad av femtio öre
dagen för kommunen (Nihlén berättelse 1911).
År 1919 gjorde Gustav Ek (ämneslärare på Tomteboda och från 1923 rektor)
en inspektionsresa i Västernorrland och Jämtlands län. Första världskriget
var slut med dess brist på råvaror. Flertalet blinda hade vid denna tid
fått både uppfostran och utbildning som ”uppväger lytets börda” till skillnad
från tvåhundra år tidigare då ”Den blinde satt vid vägen och tiggde”
skrev Ek i en intertextuell historisk upprepning och förenkling. Han återkom
till detta senare i sin bok Den svenska blindvårdens uppkomst då han
menar att blind och tiggare förr var närmast synonyma begrepp (Ek 1938).
Allmänheten behövde fortfarande lära sig mera om blindas skyldighet att
arbete men också om deras rättigheter till speciellt stöd. Blinda skall arbeta
”med största flit men (ha) rättighet att få lite lättnad i arbetet och slippa
lida nöd” menade Ek (rapport 1919) som senare blev rektor på Tomteboda.
Genomgående förekommer då och då bland inspektörerna begreppet rättighet
men knappast som ett politiskt begrepp. Snarare handlade det om
en form av kompensationstänkande.
Borstbinderi och korgmakeri var fortfarande de viktigaste yrkena för
blinda enligt Ek. I hans tabell är det dock enbart två av femtiofem arbetsföra
blinda som arbetar något med korgmakeri, däribland en kvinna, medan
tretton män och två kvinnor ägnade sig helt åt borstbinderi, fem män
226