Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
den senare. Året innan fick han ett engångsbelopp på tvåhundra kronor
av De blindas förening och från De blindas väl material motsvarande cirka
sextio kronor. Dessa bidrag skall jämföras med Valfrids uppgivna dagsförtjänst
som var femtio öre dagen. Enligt inspektören var dock levnadskostnaderna
något högre (Thurén, berättelse 1904).
En kvinna som Thurén besökte samma år, Anna (född 1871 och blind
från födelsen) bodde hos sina föräldrar i en fallfärdig liten stuga och hade
efter utbildningen sysslat med handarbeten ”som lämnat ringa utbyte”
Hon led även av magproblem och saknade medel för läkarbesök. Från
kommunen fick hon tjugofem kronor om året. Dessutom fick föräldrarna
sextio liter råg plus sex kronor varje kvartal. Från De blindas förening
hade hon fått etthundratrettio kronor 1903, fyrtio kronor 1904 och samma
år etthundra kronor av direktionen (Thurén, berättelse 1904). De bidrag
Anna fick var i förhållande till hennes oförmåga att bidra till sin försörjning
en betydande summa. Om man jämför med att Valfrid med tvekan
kunde leva på femtio öre per dag innebär det omräknat till vad Anna
fått i bidrag under två år att summan skulle räcka till hennes försörjning
under cirka ett och ett halvt år. Även med detta ekonomiska stöd levde
Anna i stor fattigdom. Bidragen drunknar inte sällan ”…i denna bottenlösa
fattigdom” som många blinda lever under skriver Thurén i en berättelse
från 1905.
Svårigheterna att jämföra inkomster och synen på vad som var fattigdom
gjorde inspektörernas kommentarer något glidande. En del uttalanden
är tämligen allmänna och ibland motsägelsefulla. Hedvig Stenhammar
skriver 1909 från sin resa i Jönköpings- och Kronobergs län; ”Dessbättre
har jag ej funnit någon, som egentligen kunnat sägas lida nöd”, vilket hon
förklarar med det samverkande stöd som givits från De blindas förening, De
blindas väl och från anhöriga (Stenhammar, rapport 1909).
Kombination av egna inkomster av arbete och stöd från anhöriga, bidrag
från De blindas förening och de filantropiska organisationerna, enskilda
givare, kommunens fattigvård, pensionsstyrelsen och senare invalidpension
utgjorde det samlade ekonomiska stödet till synskadade. Ett övergripande
intryck inspektörernas berättelser ger är att de filantropiska organisationerna
ägnade sig åt ett tillfälligt och slumpmässigt ekonomiskt stöd.
250