Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Folkliga föreställningar och förklaringar
Mödrarnas skuld
Som framgått är det modern och modersrollen som är mest ifrågasatt. Det
är mödrarna som utsätts för risken att beskyllas för att inte ha vaktat och
vårdat barnet tillräckligt väl, faderns roll förblir mera osynlig. Och häri
ligger också känslan av skuld då situationen kan ha uppfattats som delvis
självförvållad. Hela kvinnokollektivet berördes därigenom av anklagelsen.
Genom att använda sig av traditionens berättelser och beskylla ett övernaturligt
väsen för att ha tagit det rätta barnet, avlastades kvinnorna, åtminstone
en del av ansvaret och skulden för att inte ha passat på sitt barn, något
som i praktiken också var svårt på grund av hennes arbetsuppgifter.
Även andra förklaringar fanns till exempel i tron på onda ögat eller den
onda tungan. Ytterligare en fara utgjorde de så kallade löndahororna. Dessa
kvinnor ansåg kunna orsaka skäver, engelska sjukan, hos barn enbart genom
att se på dem eller tala gott om barnet (Frykman 1977:65ff). Ibland var nog
skadorna och förändringarna i utseende och beteende så påtagliga att man
inte kunde tänka sig att en annan människa medvetet orsakat skadan. Projektionen,
att tillskriva någon annan det som finns inom en själv rikta des
bortom den mänskliga världen och kan tolkas som en omedveten metod
för skuldavlastning (Dundes 1980:37). För kvinnornas del fanns en konflikt
mellan vården av de späda barnen och andra arbetsuppgifter. Inger Lövkrona
menar att bytingsföreställningarna också kan ha används strategiskt av kvinnorna
för att slippa lämna barnen utan tillsyn (Lövkrona 1989:15).
Avslöjandet
Till sägenmaterialet hör hur man skulle avslöja om det var en bortbyting.
Här framträder den ambivalens man kände inför det annorlunda barnet, eller
snarare de två barnen. Här återfinns också de mest fantasifulla och äldsta
inslagen i berättelserna. Genom att göra något oväntat kunde man lura bytingen
att avslöja sig, att skratta, börja tala, visa sig stark eller mycket gammal
(Burjam 1917:25ff). I en sägen från Medelpad berättas att man kokade gröt i
ett äggskal. Då bytingen såg detta sade han: ”Jag har levat så länge, att jag sett
den här svedjan bli rödd sju gånger och åter bli ny svedja; men aldrig har jag
förr sett någon koka gröt i en sådan gryta” (Burjam 1917:29). Avslöjandet att
barnet i själva verket är en gammal gubbe återkommer i flera sägner. Uppgif-
41