Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
vara beroende av varandra och följas åt. För att sprida verksamheten i landet
vände man sig till landshövdingefruarna. Blindarbetet blev en av deras
viktigaste uppgifter. Till hjälp i arbetet utsågs så kallade skyddsvänner
på olika orter som skulle lära känna blinda och vara en länk till organisationen
(Ek 1938:122ff).
I landshövdingefruarnas engagemang tydliggjordes filantropins klassmässiga
position ytterligare. I Jämtland bildades en lokal förening 1925.
Den hade ett trettiotal skyddsvänner spridda i länet. Det var betrodda personer
som ”kyrkoherdar, provinsialläkare, jurister, rektorer och folkskollärare
samt fruar till sådana” (Lundström 2005:70). Beteckningen arbetsnämnd
skulle kunna peka på att syftet var att hjälpa synskadade till arbete på den
öppna arbetsmarknaden. Men så långt hade man ännu inte kommit. Tvärtom
omfattade man en individuell beroendemodell i hur stödet skulle utformas,
byggd på blindas självverksamhet, vilket innebar ensamarbete och hög
grad av isolering. Det var en form av egenföretagande och entreprenörskap
utan dagens glans och betydelse. På gott och ont blev många synskadade insnärjda
i och beroende av den filantropiska välgörenhetens nät.
Många aktörer återfinns som framgått i flera roller. Till dessa hörde Alrik
Lundberg vilken som blind företrädare för andra blinda i landet också
var en verksam filantrop och energisk insamlare av pengar (Ek 1938:120). Lokalt
aktiva blinda kunde som ordförande i de lokala blindföreningarna utöva
inflytande och driva gemensamma frågor. Ett exempel var Hjalmar Wide
(född 1874), ordförande i Medelpads blindförening (vilken jag återkommer
till längre fram). Han var en bland inspektörerna omstridd person och tidvis
även i konflikt med den lokala filantropiska föreningen. Wide tvekade aldrig
att ge uttryck för sina åsikter i blindsaken. När tidskriften Phosphoros: Tidning
för Sveriges blinda år 1928 ställde några frågor till aktiva blinda om vad
de önskade sig, svarade Wide med att kritisera de organisatoriska bristerna
och odemokratiska formerna inom blindsakens föreningar.
Inspektörernas bakgrund
De viktigaste aktörerna i detta kapitel är inspektörerna. De som blev utsedda
till uppdraget av direktionen på Tomteboda var alla utom en verksamma
som lärare och rektorer vid blindskolorna, flera i den praktiska utbildningen.
Totalt reste tolv inspektörer runt i landet under åren 1903−1923,
203