Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
Trots att mina exempel på enskilda individer med rörelsebegränsningar,
blindhet och dövhet är få, ger de en alternativ bild till de generella uttalanden
som tidigare förekommit i historieskrivningen. Inte minst har människor s
egna lösningar och det liv som levdes dag-för-dag osynliggjorts. Agerande
individer förvandlas därmed till passiva objekt, till kategorier och statistik.
För kvinnor och män innebär en funktionsnedsättning olika konsekvenser
på grund av könsaspekterna och de tilldelade rollerna i samhället. I exemplet
med Charlotta Ödmann blir de samverkande faktorerna tydliga. Uppväxtförhållandena
måste ses som idealiska. I denna miljö blev hennes kön
och ekonomiska oberoende ett skydd. Faderns undervisning var en naturlig
konsekvens av hans yrkesroll som präst och av hans klassposition. Paulina
de los Reyes menar att samverkande faktorer inte är fastlåsta och essentiella
bestämningar, snarare är de sociala positioner vars mening uttrycks i
handlingar (de los Reyes 2005:234), vilket stämmer väl in på Argillander och
Ödmann. Charlottas och även Henrichs medfödda sociala positioner innebar
att de fick tillgång till utbildning, dock inte för ett yrkesliv i hennes fall.
Medan de folkliga tolkningarna förblev lokala blev de vetenskapliga allt
mera generella och tränger efterhand alltmera ut de folkliga. Människor
blev indragna i ett vetenskapligt kraftfält som efterhand förvandlades till
en politisk teknologi (Foucault 1974, 1993:35f). Experterna dominerar allt
mera tänkandet om funktionshindrade och de hade makt att förmedla och
genomföra sina idéer, även om det är en långsam process med många aktörer.
Själva vetandet får effekt på människan genom att den gör något med
henne. Uppfostran och utbildning och arbete var det experterna hoppades
skulle leda till en naturlig ”integrering” av personer med funktionshinder.
Den arbetande kroppen blir allt viktigare i föreställningarna utifrån ett
merkantilistiskt och humanistiskt tänkande. En människa som inte arbetade
sågs knappast som en nöjd eller lycklig person. Arbete och självförsörjning
var två centrala och ständigt aktuella element i diskursen till vilken
ytterligare ett skall läggas, disciplinering. Disciplineringsteknikerna kommer
att vara ett påtagligt inslag i experternas inträde på scenen. Målet var
inte enbart att fostra arbetare utan också lydiga, moraliska och skötsamma
medborgare. Man anar också en strävan att vilja motverka oron i samhället
trots att detta sällan uttalas. Vid slutet av 1700-talet var detta en påtaglig
rädsla efter den franska revolutionen.
102