Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll
exempel förvandlad till en tragisk person, vilket är ett återkommande element
inom filantropin, men mindre vanligt hos de instrumentellt inriktade
inspektörerna. Ibland ger de dock upp för denna tankefigur.
För kommunerna var det oftast billigast och enklast att låta blinda som
saknade bostad eller hade dålig sådan bo på fattighus eller ålderdomshem,
det behövde dock inte alltid bli en ”slutstation”. Åtskilliga blinda tillbringade
kortare eller längre tid i denna boendeform. Flera såg det som en skam och
försökte i det längsta undvika ålderdomshemmet hur fattigt och eländigt de
än bodde. Man avstod även från att begära hjälp från kommunen i fruktan
för fattighuset (Thurén, berättelse 1904). Blinda och andra fattiga hade inte
alltid något val utan tvingades underordna sig kommunen. Uppfattningen
om detta boende var olika hos inspektörerna. Höglund såg det som en acceptabel
lösning medan Herman (berättelse 1909) tyckte att ålderdomshemmen
var ett oacceptabelt boende för blinda som inte var gamla och utlevade.
Herman kritiserade föreståndarna för deras brist på insikter och empati för
blinda, vilket försvårare deras tillvaro (Herman, berättelse 1909).
För yngre blinda som kom till fattighuset fanns en uppenbar risk för
passivisering. Det hände Anders (född 1890). Han kom direkt från blindskolan
till fattiggården där han som flera andra blev ”slö och likgiltig för
allting” enligt inspektören Gustav Ek (berättelse 1922). Ansvaret för detta
lade han på fattighusens ledning där det saknades förståelse för blindas
behov av sysselsättning och arbete. ”De tror dem vara oförmögna till allt
[…] och lämnar dem åt sitt öde” (Ek, berättelse 1922). Då Anders var musikalisk
och det fanns en nyinköpt orgel lovade inspektören ordna noter på
blindskrift och en prenumeration på De blindas veckoblad, en vänlig åtgärd
men knappast ett adekvat stöd.
Hem − familj och anhöriga
Till de mest betydelsefulla stöden hörde, som framgått det föräldrar, syskonen
och andra anhöriga gav i form av omhändertagande, social gemenskap,
uppmuntran och praktiskt stöd. För synskadade med turen att komma
från välbeställda hem underlättades livet avsevärt. Anna tillhörde dem
med goda yttre villkor. Inspektören omtalar henne som mycket duglig i
konstvävnad och handarbeten och finner en:
254