Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Pär Aron Borg och undervisningen av blinda och döva
som borde prioriteras i undervisningen på sin spets, teoretisk undervisning,
främst språkträning, eller praktisk utbildning. Också synen på hur eleverna
skulle uppfostras och behandlas skiljde sig nu åt. I mycket var de dock lika
varandra till exempel beträffande vikten av ordning. Den kollektiva samvaron
mellan människor förutsatte ordningsregler för uppförande och undervisningen
krävde scheman och indelning av dagen i olika verksamheter. Som
jag visat använde Borg religionen för att inpränta ett gott uppförande hos
eleverna vilket var vad samhället krävde. Också de fysiska övningarna och
måltiderna ingick i disciplineringen av elevernas tankar och kroppar.
Borg hade efter försöken med att undervisa blinda prioriterat den yrkesinriktade
utbildningen av döva och därmed själv accepterat den dominerande
föreställningen bland bidragsgivarna och staten. Borg var en
god marknadsförare och lyckades få en filantropisk intresserad överklass
att stödja honom. Också politiskt fick han stöd genom att institutet blev
en symbol för den nya regimens etablering efter statkuppen och det förlorade
kriget 1809.
Med flytten av verksamheten från centrala Stockholm till Manilla på
Djurgården år 1812 ville Borg skapa en avskild koloni där han kunde ha bättre
uppsikt över eleverna. Och viktigast av allt, det var en plats där de kunde
utvecklas i en teckentalande kultur. För detta fick han kritik. För eleverna
och den fortsatta språkliga utvecklingen var det sannolikt av godo. Borgs
förmåga måste nog sägas ligga mera på hans personliga deltagande och engagemang
för sina elevers utveckling och trygghet än i hans praktiska skicklighet
som pedagog. Hans tendens att kvarhålla eleverna under många år fick
kritik men kan också tolkas som en misstro mot dövas möjligheter att klara
sig helt på egen hand i samhället och i sina fattiga hemmiljöer.
Till skillnad från Castberg hade Borg aldrig gjort någon studieresa till
de specialskolor som kommit betydligt längre, till exempel i Frankrike och
Tyskland. Därför blev det nödvändigt för honom att själv tänka ut de
lämpligaste undervisningsmetoderna. Att han själv skulle ha uppfunnit ett
handalfabete är dock inte riktigt, vilket ibland framförts, snarare ändrade
han redan befintliga.
183