Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Omsorg och kontroll genom utbildning och inspektion
var inte tiggare utan hårt arbetande och det var den bilden man ville lyfta
fram för att motivera ett seriöst filantropiskt och statligt stöd. Några enstaka
blinda tiggare och vandrande musiker ansågs kunna förstöra hela blindsaken
och blindfilantropins rykte.
Blindas visdiktning
Till det som förknippades med kringvandrande blinda hörde visdiktning,
en genre som är väl värd att lyftas fram men här bara kort skall beröras eftersom
det ändå handlade om ett sätt att försörja sig. Dessa visor är också
exempel på hur blinda framställde sig själva. Jag vill här bara antyda det
värdefulla källmaterialet som kräver en egen seriös fördjupning. Åtskilliga
synskadade/blinda skrev visor som de sjöng och sålde vid sina vandringar
runt om i landet, på samma sätt som Wide. En av hans vissamlingar heter
Fem nya visor, och består av ett litet häfte som han lät trycka för försäljning
1919. Visornas innehåll är varierande och handlar till exempel om blindheten,
lokala företeelser som marknader eller större politiska händelser. Inte
sällan var det populära och muntra visor. Mera eftertänksamma vädjande
till andras givmildhet var visorna om blindheten. Om sin egen upplevelse
skriver Wide i sången ”Blinde gårdsmusikanten Wides sång”. Två av de
fem verserna lyder:
Som musikant jag nu kring världen drager,
Från gård till gård, jag vandrar dagen lång,
På gård och torg, min existens jag tager,
Ett exemplar nu köp utav min sång.
Jag tackar dig som även ger en gåva,
Jag tackar Gud som även gav mig sångens skatt,
:: Hans helga namn i sången jag vill lova;
ty i hans hus finnes icke natt.::
Sången sjöng Wide till melodin ”Mitt barndomshem” av Johan Alfred
Hultman. Visorna var främst en inkomstkälla men kan också ses som ett
uttryck för synskadade/blindas motstånd mot blindsakens kontrolldiskurs.
Texterna tog oblygt upp konkreta förhållanden och erfarenheter och väd-
233