Omsorg och Kontroll En handikapphistorisk studie 1750- 1930

Inledning
1700-talet, sedan etableringen av den första specialskolan, Institutet för blinda
och döfstumma 1809, och slutligen införandet av inspektionsresor till före
detta elever vid blindskolorna med början 1903. Huvuddelen av mitt källmaterial
är skrivet av experter, välutbildade personer tillhörande borgerligheten
och själva delaktiga i den administrativa apparaten.
Undersökningen av den vetenskapliga diskursen under senare delen av
1700-talet bygger i första hand på publicerade artiklar i skriftserien Kungl.
Vetenskaps Akademiens Handlingar. Andra publicerade källor är historiker
över döva och blindas historia i Sverige och Europa (Kerfstedt 1889,
Prawitz 1913, Kretschmer 1937, Ek 1938, Lane 1984, Nyström 1900–08,
Andersson 1995). Denna läsning har varit betydelsefull för att förstå den
svenska utvecklingen i förhållande till länder som till exempel Frankrike,
Tyskland, England och Danmark. Till grund för undersökningen av de
folkliga föreställningarna, bortbytingssägnerna och lytesföreställningarna,
har uppteckningar från Folkminnesarkiven använts tillsammans med publicerade
uppteckningar av sägner, till exempel Per Arvid Säves uppteckningar
från Gotland (utgivna av Gustavsson och Nyman 1959).
I kapitlet om tillkomsten av Institutet för blinda och döfstumma har
både tryckta historiker, biografier och arkivmaterial från Riksarkivet och
Stockholms stadsarkiv bearbetats. En dagbok (numera tryckt i Nordisk tidskrift
för dövundervisningen. Nr 2. 1990) har varit en väsentlig källa för analysen
av det första skedet i undervisningen av döva i början av 1800-talet.
För den senare perioden, 1900-talets första årtionden, utgör arkivmaterial
(Riksarkivet och Värmlands arkiv) från inspektörernas besök hos blinda
den centrala källan, tillsammans med utgivna historiker. Inspektörernas rapporter
är det mest omfattande skrivna källmaterialet i avhandlingen och består
av två typer av texter, sammanfattande rapporter och individuella berättelser
från besök hos synskadade/blinda. De sammanfattande rapporterna
kan betraktas som den gemensamma, stora diskursiva berättelsen om blinda
medan de individuella berättelserna handlar om enskilda personers levnadsförhållanden
och det dagliga livet som det framställdes av inspektörerna.
Materialet som är mycket omfattande har nödvändiggjort ett urval beträffande
antalet inspektörer, de besökta geografiska områdena i landet och
tids perioderna för besöken. Urvalet har gjorts efter en genomläsning av
25