Identitet i praktik - Identity in Practice

Figur 6.13. Trattbägare som påträffades i pålfundament 58 på
Fågelbacken. Efter Lekberg (1997). Skala 1:4.
Figure 6.13. Funnel beakers from post foundation 58 at Fågelbacken.
After Lekberg (1997). Scale 1:4.
sig vad gäller innehåll av djurben (se vidare nedan) och
genom förekomsten av skärvsten, så är det också möjligt
att de representerar en annan aktivitet än anläggningsgrupperna
längre västerut.
Flertalet av Fågelbackens anläggningar med brända
människoben innehöll trattbägarkeramik och stenfynd
(Steineke 1997a s.105-117). Störst fyndmängd påträffades
i den stora pålkonstruktionen, anl. 58, där hopningar
av artefaktfynd tolkades som avsiktliga nedläggelser. I
detta material finns bland annat keramik, en limpformad
malsten och en fragmentarisk yxa. Bland 55 dekorerade
skärvor från anläggningen urskiljde Olsson (1997 s.230-
232) 30 olika kärl, främst rikt dekorerade trattbägare
(figur 6.13), men där finns också ett mynningsparti till
en odekorerad trattbägare samt en kragflaska (egen observation).
Några enstaka skärvor har yngre drag och
kan vara gropkeramik. Då anläggningen är 14 C-daterad
104
Fr e d r i k HAllgren
Figur 6.12. Plan och profil över resterna av pålfundament
113 på Fågelbacken. Efter Lekberg (1997).
Figure 6.12. Plan and profile of the remains of post foundation
113 at Fågelbacken. After Lekberg (1997).
till TN I (tabell III), bör den eventuella gropkeramiken
ses som senare inblandning. Keramiken är kraftigt fragmenterad
och flera skärvor (även mynningspartier) är
sekundärbrända, vilket Olsson ser som en indikation
på att krukorna bränts tillsammans med människokropparna/benen
(Olsson 1997 s.231).
Brända djurben är mycket sällsynta i anläggningarna
med människoben på Fågelbacken. I de tre anläggningsgrupperna
kring pålkonstruktionerna förekommer sammanlagt
61 djurbensfragment att jämföra med 7086 människoben.
Artfördelningen bland dessa djurben är därtill
ovanlig, då de på trattbägarlokaler normalt dominerande
arterna nötboskap och säl helt saknas. Istället förekommer
fågel? (3), fågel/liten gnagare (3), igelkott? (1) och
en svin?tand (53 fragment är obestämda djurben). De
tre östligt belägna anläggningarna med ett färre antal
människoben (jfr. ovan) domineras tvärtom av djurben,
främst tänder från bovid/cervid (49) men också fisk (8),
fågel (1), liten gnagare/fågel (2), samt obestämt djur (47).
Notabelt är att sälben saknas också här. Det förefaller
rimligt att tro att dessa ben inte representerar vanligt
köks- eller slaktavfall. Snarare kan misstänkas att det är
rester av ornament som bränts med de döda på bålet
(jfr. Janzon 1974 s.67-75, 80-88).
Även om människobensmaterialet från Fågelbacken
är förhållandevis stort ur arkeologisk synvinkel, bör det
betonas att den undersökta ytan bara är en del av en
mycket större trattbägarlokal, som sträcker sig åtminstone
100 m söder om 1993 års undersökningsområde
(se vidare avsnittet om stenkammargraven nedan). I
öster och norr är lokalen avgränsad av grustaget, i vilket
stora mängder fynd iakttagits vid täktarbeten kring
förra sekelskiftet (Olsson 1913). Som framgår av figur
6.8 så ligger anläggningarna med brända människoben
längs kanten av grustaget och det är mycket sannolikt att