Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

varianter av diabas, men det förekommer även yxor av basalt, amfibolit, rhyolit, etc., bergarter som alltså även de brukar inkluderas i kategorin grönsten. På tidigneolitiska trattbägarboplatser i Mälardalen/Bergslagen domineras yxindustrin helt av porfyritisk eller afyrisk diabas. I beskrivningen till berggrundskartbladet som täcker omlandet kring trattbägarboplatserna Skogsmossen och Skumparberget, skriver Gorbatschev följande om de lokala diabasförekomsterna: 200 Diabaserna är helt massformiga gråsvarta bergarter, som gärna visar rostbrun vittringsyta. De kännetecknas av väl synliga divergentstråliga plagioklaskristaller (s k ofitisk textur). Bladområdets diabaser omfattar såväl jämnkorniga som plagioklasporfyritiska typer, vilka ofta uppträder i samma gång. . . Plagioklaströkornen i porfyritiska diabaser kan nå storlekar på 4-5 cm. (Gorbatschev 1972 s.43) Med ofitisk textur menas att det i diabasens mörka grundmassa framträder små, regellöst orienterade, stavformiga ljusa mineralkorn (plagioklas), som likt cocosflingor framträder mot den omgivande mörka mineralen. I den porfyritiska diabasen framträder istället större ljusa strökorn (fenokryster) av plagioklas mot den mörkare omgivande mineralen (Gorbatschev 1961 s.17-25, 1972 s.42-43). Diabas används stundom som övergripande beteckning på alla varianter av diabas (inklusive porfyritisk diabas), men ibland i mer snäv bemärkelse som beteckning på diabas som saknar större strökorn, dvs. afyrisk diabas. Porfyritisk diabas benämns ibland porfyrit och denna skrivning är vanlig i arkeologiska sammanhang. Den porfyrit som är vanligast på trattbägarboplatserna Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga har vanligen en mörk grundmassa, utan nämnvärd förekomst av “cocosflingor”, fenokrysternas storlek och frekvens varierar en hel del. När porfyrit med tät förekomst av fenokryster använts som råmaterial vid yxtillverkning, är fenokryster synliga på de flesta av avslagen. När porfyrit med gles förekomst av fenokryster använts kan många avslag sakna synliga fenokryster, trots att ämnet de är slagna från är porfyrit. I arbetet med porfyritavslag från Skogsmossen har vi av pragmatiska skäl därför använt beteckningen porfyrit både för avslag som har synliga fenokryster och för sådana som saknar fenokryster, men har samma grundmassa som de förstnämnda. Diabas har använts som beteckning på diabas med en avvikande grundmassa, dvs. diabas som har en tydlig ofitisk ”cocos” textur och som saknar stora strökorn. Welinder konstaterade 1985 att det saknades entydiga definitioner av neolitiska grönstensyxor (Welinder 1985 s.12) och i hans studie av tunnackiga grönstensyxor från Mellansverige arbetade han istället utifrån: Fr e d r i k HAllgren ...den allmänna föreställning, som jag har av en tunnackig yxa. Denna föreställning bygger på studier av sydskandinaviska och till Mellansverige importerade tunnackiga yxor av flinta och, vilket är viktigare, studier av de på mellansvenska boplatser med trattbägarkeramik deponerade slipade yxor av icke-flinta. Dessa yxor har fyra slipade, välvda sidor, väldefinierade egghörn och inga sådan av Nielsen 1977:63 som karaktäristisk för andra typer beskriven nacke. (Welinder 1985 s.12-14) Förbehållet om Nielsens definition av nackens utseende till trots, så framgår det av Welinders tabell 1 att han inkluderar yxor med en nackbredd ned till 2,5 cm i sin kategori tunnackiga yxor (Welinder 1985 s.23). (Nielsen sätter 4 cm som en gräns mellan spets- och tunnackiga yxor, Nielsen 1977 s.63). I praktiken omfattar således Welinders begrepp tunnackig grönstensyxa även sådana yxor som ser ut som spetsnackiga flintyxor av typ 2-3. Inte heller Malmer skiljer mellan spetsnackiga och tunnackiga grönstensyxor och han konstaterar att de tunnackiga grönstensyxorna inte har samma standardiserade form som flintyxorna (Malmer 2002 s.33). Ungefär samtidigt som Welinder publicerade sin studie, publicerade Ebbesen ett typologiskt och kronologiskt system för trattbägarkulturens grönstensyxor (Ebbesen 1984). Ebbesens system baserades i första hand på danska fynd, men inkluderar även en del yxor från omgivande länder. Ett depåfynd från Österhammar, Västmanland, i norra Mälardalen nämns explicit (Ebbesen1984 s.123, jfr. Schnell 1935 s.17-19), men Ebbesen understryker samtidigt att: Stenøksernas udvikling f.eks. i Mellemsverige adskiller sig klart fra det her tegnede billede. (Ebbesen 1984 s.149) Ebbesens typologiska indelning har ännu inte prövats på material från Mälardalen/Bergslagen (se dock Danielsson 2000). I frånvaron av en studie som tillämpar Ebbesens definitioner är det oklart i vilken mån grönstensyxorna i Danmark och Mälardalen kan delas in i samma typer. En uppenbar skillnad föreligger till exempel i det att flera av de danska yxorna har borrade hål i nackänden (Ebbesen 1984 s.116-117, 124-127), ett drag som är mycket ovanligt i Mälardalen och Bergslagen. Det är vidare klart att många av de yxor som av hävd kallas tunnackiga i Mälardalen (jämför ovan), skulle benämnas spetsnackiga om man brukade Ebbesens klassifikation (tex. Apel et al. 1995 s.83). Sundström är den som senast behandlat tunnackiga grönstensyxor i Mälardalen och han använder sig liksom Welinder av en erfarenhetsbaserad ganska vag, definition (Sundström 2003 s.162). Jag har inte haft tillfälle att studera grönstensyxornas typologi närmare och använder mig därför i enlighet med Welinder (1985) och
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c H i m p o r t e r A d e s t e n r e d s k A p i n o m mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s Figur 9.1. Tunnackiga yxor av porfyrit från Skogsmossen, Västmanland. Yxan i mitten är c. 10 cm lång. Foto Ulrika Djerw. Figure 9.1. Thin-butted porphyrite axes from Skogsmossen, Västmanland. The axe in the middle is c. 10 cm long. Photo by Ulrika Djerw. Sundström (2003 s.162) av en brett definierad kategori tunnackig grönstensyxa, som alltså även inkluderar vad Ebbesen skulle kalla spetsnackiga grönstensyxor (figur 9.1, 9.2). Sådana brett definierade tunnackiga yxor är i bruk under hela tidigneolitikum i Mälardalen och Bergslagen, men till skillnad från vad är fallet i Sydskandinavien, så är tunnackiga yxor mycket ovanliga i början av mellanneolitikum. De äldsta 14 C-dateringar som kan knytas till tunnackiga grönstensyxor i Mälardalen/Bergslagen kommer från Skumparberget och Fågelbacken. På förstnämnda lokal påträffades nacken till en tunnackig porfyrityxa i ett stolphål daterat till 5060±75 BP (Ua-15589, hasselnötskal). På Fågelbacken påträffades en hel tunnackig porfyrityxa (men med skadad egg, jfr. figur 6.16) i en gravanläggning daterad till 5070±80 BP (Ua-10025, matskorpa) och 4995±85 BP (Ua-4020, matskorpa). Det står dock klart att tunnackiga grönstensyxor förekommer redan tidigare, då enstaka fyrsidigt slipade yxor, som typologiskt måste betraktas som små tunnackiga yxor, förekommer i rena mesolitiska kontexter daterade så tidigt som 7700 BP (Björck et al. 2000). Under loppet av senmesolitikum blir sedan fyrsidigt slipade yxor gradvis allt vanligare (Lindgren & Nordqvist 1997 s.59-60, Drotz & Ekman 1998 s.27-29, Blomqvist & Åhman 1999 s.24-27, Knutsson et al. 1999, Lindgren & Lindholm 1999 s.40-43, Lindgren 2004 s.48-49). Ofta antas tunnackiga grönstensyxor vara kopior av tunnackiga flintyxor (som antas vara kopior av kopparyxor...), men i Mälardalen tycks det klart att den tunnackiga yxan är en variant av en yxtyp som förekom redan under mesolitisk tid. t r At t Bäg A r k u lt u r På yxor med rak egg kan eggen vara placerad symmetriskt eller osymmetriskt i relation till yxkroppens mittaxel. Granskar man en yxa med symmetrisk egg från sidan så uppvisar bägge eggytorna samma välvning. En yxa med Figur. 9.2. Avsiktligt sönderslagen tunnackig porfyrityxa från offerkärret på Skogsmossen, Västmanland. Foto Ulrika Djerw. Figure 9.2. Deliberately smashed thin-butted porphyrite axe from the offering fen at Skogsmossen, Västmanland. Photo by Ulrika Djerw. 201
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150: Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152: 8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 161 and 162: Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 165 and 166: Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169: På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171: mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173: Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175: hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177: 8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179: skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181: Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183: tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185: Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187: Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189: som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191: från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193: Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195: snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197: Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199: 9 Lokala, regionala och importerade
Page 203 and 204: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246: Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?