Identitet i praktik - Identity in Practice

8 en A n n o r l u n dA t r At t Bäg A r k e r A m i k? tr At t Bäg A r e, k r A g F l A s k o r o c H l e r s k i v o r
Figur 8.14. Trattbägare med ”knäckebrödsdekor”, med dekor på
insidan av kärlväggen. Skogsmossen, Västmanland. Kärlrekonstruktion
och teckning av Gunlög Graner. Skala 1:2.
platsen. Då det inte finns något som skiljer de enskilda
krukorna i kärret från enskilda krukor på boplatsen, finner
jag det rimligt att krukorna som deponerats i kärret
först varit i bruk på boplatsen. Man har således valt ut
krukor bland boplatskärlen för deposition i kärret och
kanhända valde man då (med hänvisning till skillnaden
i dekorfrekvens), oftare ut krukor som hade mer dekor,
men det är i så fall ett mönster som bara är giltigt för
denna specifika kontext.
Liksom en del av krukorna som valdes ut för att
deponeras i offerkärret på Skogsmossen var odekorerade,
så har man på grannboplatserna Skumparberget
och Tjugestatorp valt ut odekorerade krukor för rituella
depositioner (figur 8.15g, 8.24d ) (Apel 1996 s.128-129,
Apel et al. 1996 s.25, 28, Artursson 1997 s.27-34, 57, 80-
81). På Skumparberget undersöktes även en hopning rikt
dekorerad keramik, fynd som initialt uppfattades som en
rituell deposition, men som i ljuset av utgrävningens resultat
tolkades som en boplatsyta (Apel 1996 s.126). Och
liksom både rikt och sparsamt dekorerade trattbägare
valts ut för deposition i offerkärret på Skogsmossen, så
har både rikt och sparsamt dekorerad keramik valts ut för
deposition i de tidigneolitiska gravarna på Fågelbacken
(fnr 3326, jfr. Lekberg 1997).
I diskussionen av gravkeramik från Sydskandinavien
påpekar Sundström att den sparsamt dekorerade oxiekeramiken
(Kochs typ I, se kapitel 8.2-8.3) ”nästan aldrig
förekommer i gravkontexter” (Sundström 2003 s.174).
Ordvalet ”nästan aldrig” syftar på den odekorerade typ
I trattbägaren i mansgraven från Dragsholm på Själland
(Brinch-Petersen 1974, Koch 1998 s.181), vilken alltså
i mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n
Figure 8.14. Funnel beaker with ”knäckebröd (crisp bread) decoration”,
and decoration on the inside of the vessel wall, Skogsmossen,
Västmanland. Vessel reconstruction and drawing by Gunlög Graner.
Scale 1:2.
betraktas som ett undantag. Sundström kontrasterar detta
mot den rikare dekorerade keramiken inom svaleklintsgruppen
(Kochs typ II och III) som anses vara vanlig i
rituella kontexter. Jämförelsen är missvisande då de tre
typerna inte definieras utifrån dekorfrekvens utan från
kärlform. Det är vanligt med odekorerade trattbägare av
typ II och III. Detta oaktat är typ II trattbägare överhuvudtaget
inte kända från gravkontext (Koch 1998 s.90).
Från Själland finns (så vitt jag vet) vid sidan av Dragsholmsgraven
endast en gravanläggning till från TN I som
innehöll trattbägare, långhögen vid Lindebjerg (Liversage
1981, jfr. Madsen 1979, Ebbesen 1994). Trattbägarna
från Lindebjerg (fem typ III) är inte primära gravgåvor,
utan deponerade vid långhögens östfasad. Två av
krukorna är i likhet med typ I bägaren från Dragsholm
odekorerade, två har enkla intryck under mynningen
och det återstående kärlet har två rader snördekor under
mynningsranden (Liversage 1981 s.117-118). Alla kända
själländska gravkärl från TN I har således sparsam, eller
saknar, dekor.
I Skåne känner jag till två gravsammanhang från
TN I, Dalby och Almhov. Vid Dalby har en flatmarksgrav
med innehåll av två trattbägare av Kochs typ III
undersökts, båda är odekorerade (Hellerström 2007,
Hellerström föredrag februari 2008). Begravningsplatsen
Almhov innehåller flera långhögar kring vilka det
påträffades ett antal fyndrika gropar som tolkats som
spår av ritualer kring långhögarna. Keramikmaterialet i
offergroparna är mycket enhetligt och karaktäriseras av
korthalsade trattbägare av oxie-typ med sparsam eller
ingen dekor (Gidlöf & Johansson 2003 s.13, Steineke
151