Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

11.1 Kultur, praktik och identitet inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur Bland fornlämningar från tidigneolitisk trattbägarkultur i Mälardalen finns lokaler som kan tolkas som boplatser, fiskelägen, jaktstationer, fäbodar och begravningsplatser. Dessa lämningar ska inte ses som isolerade företeelser utan som platser som var förbundna i ett komplext nätverk av stigar och farleder, längs vilka människor färdades mellan landvända gårdar och fäbodar, mellan fiskelägen och basboplatser, mellan hemmet och grannbosättningar. Längs samma farleder färdades man med sina döda anförvanter till kollektiva gravplatser på öar i skärgården. På alla dessa platser har varje person ingått i skilda aktivitetsdefinierade sociala sammanhang, respektive plats i landskapet har således varit arena för olika communities of practice, sociala sammanhang vars sammansättning var avhängiga av de praktiker som utövades och vilka personer dessa aktiviteter samlat. Trattbägarlokaler i olika landskapsrum inom Mälardalen och Bergslagen tenderar att präglas av spår från skilda näringar. Strandvända lokaler domineras ofta av säl- och fiskben medan landvända boplatser övervägande hyser spår efter fädrift och odling. Medan sådana data kan användas för att diskutera forntida näringsekonomi och diet så ligger tyngdpunkten i föreliggande arbete på de aktiviteter som är förknippade med respektive näring. Sädesodling har inbegripit arbetsmoment som röjning av skog, sådd, skörd och senare beredning och hantering av odlade grödor, arbeten som samlat människor i olika arbetslag med (potentiellt) skild sammansättning. Utövandet av de olika momenten i jordbrukets praktik har bidragit till att definiera deltagarna och deras identitet. Arbetet kan tänkas ha haft en särskild innebörd då deltagarna var medvetna om att det var en ny näringsekonomisk praktik som inte utövats av tidigare generationer i området, och genom att människor i angränsande regioner valde att ta upp jordbruk vid samma tid, samtidigt som grannfolk strax norr om Mälardalen tvärtom valde att avstå från odling och fädrift. En aspekt av säljakt och fiske under tidigneolitikum kan ha varit att återknyta till ett ursprung. Säljakten i skärgården och vårfisket efter gädda på översvämmade strandängar skapade en länk till tidigare generationer som jagat säl bland samma utskär och bedrivit lekfiske i samma vikar. Också i utövandet av nyintroducerade praktiker fanns beröringspunkter med historien. De första röjningarna för odling togs upp i orörd urskog, men det var en skog full med stigar, minnen och myter. Samma strandängar som tidigare och alltjämt var platsen 274 Fr e d r i k HAllgren för vårens lekfiske, blev på sommaren betesmark för den nyanskaffade boskapen, främmande bestar som gjordes inhemska genom att inkorporeras i det lokala sammanhanget med dess platser och berättelser. Parallellt med att en proportionellt allt mindre del av året tillbringades vid havet, så etablerades en ny typ av gravplatser på lokaler i skärgården som Fågelbacken och kanske Norrfäbovägen 2. Läget för dessa gravplatser kan sägas knyta an till ett landskapsrum som för den tidigneolitiska människan representerade ett (mytologiskt) ursprung. Enligt denna tolkning förde människor som levde delar av året på jordbruksbosättningar i inlandet sina döda till vila på platser i skärgården där ättens förfäder en gång levt som säljägare och fiskare. Den materiella kultur som utmärker det arkeologiska fyndmaterialet från Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur innehåller lokala varianter av artefakter ur en repertoar som är gemensam för större delen av TRBkomplexet under tidigneolitikum. Bland dessa återfinns trattbägare, kragflaskor, lerskivor, fyrsidiga slipade yxor med tunn och/eller spetsig nacke, mångkantiga stridsyxor och sadelkvarnar. Keramikhantverket introducerades som en nyhet vid periodens början med de specifika typerna trattbägare, kragflaska, lerskiva samt mer sporadiskt hankkärl. Vid lerkärlstillverkningen har man vanligen använt finleror som magrats med krossad bergart i tämligen grova fraktioner. Den magrade och knådade leran har sedan formats till ringlar som sammanfogats till krukor med hjälp av fogar i N- eller U-teknik. Trattbägarna förekommer både som korthalsade och höghalsade kärl, en variation som utifrån kärlprofiler kan delas in i fyra formtyper (formtyp Vrå I, Vrå II, Vrå III och Vrå IV) där typ I och IV är vanligast. De korthalsade krukorna av formtyp Vrå I är vanligen sparsamt dekorerade. Även höghalsade trattbägare av typ Vrå IV kan vara odekorerade, men yttäckande halsdekor är tämligen vanligt bland dessa. På vissa lokaler förekommer både korthalsade och höghalsade trattbägare, men ofta tenderar respektive lokal att domineras av endera varianten. Bland de dekorerade kärlen är enkla intryck, snöre, tvärsnodd, tandade stämplar, sneda instick och gropintryck vanliga. Liksom var fallet med kärlform, så domineras ofta varje lokal av en eller ett par dekortyper medan andra saknas. En del av variationen i kärlform och dekor kan möjligen förklaras som kronologisk förändring inom ramen för tidigneolitikum, men till en stor del tycks det röra sig om samtida variation. På olika boplatser har grupper av hantverkare upprätthållit lokala mikrotraditioner, som var och en kännetecknas av specifika teknologiska val i skilda moment av krukhantverket, alltifrån val av lera och magring, till formgivning av kärlen och dekoration av de färdiga trattbägarna. Den ceramologiska analysen av keramiken från Skogsmossen antyder att de boende
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i d e n t i t e t u n d e r tidigneolitikum på platsen använt samma lertäkt som råvarukälla under en tidsrymd av flera hundra år. Trattbägarkeramiken kan ses som en överregional företeelse med en mycket vid geografisk spridning i norra Europa. Samtidigt finns regionala särdrag för trattbägarkeramik från just Mälardalen och Bergslagen (vanligt med gropintryck, frekvent randdekor, ibland dekor på kärlväggens insida, tvärsnoddsdekor redan under TN I, osv.), drag som särskiljer denna keramik från sydskandinavisk och nordpolsk trattbägarkeramik. Sett ur ett tredje perspektiv kan trattbägarkeramiken också ses som en lokal företeelse då människor på närbelägna och inbördes samtida boplatser tycks ha reproducerat skilda lokala teknologisk stilar, platsspecifika traditioner som utövats, lärts ut och lärts in genom många generationer. I kapitel 8.6 diskuteras vilka förutsättningar som kan ha bidragit till att upprätthålla det specifikt lokala i hantverkstraditioner som reproducerats inom små grupper hantverkare på enskilda boplatser. Då storleken på fingeravtryck i trattbägarkeramik inom och bortom Mälardalen antyder att det ofta var kvinnor som formade kärlen, så föreslås ett scenario som innefattar att döttrar lärdes upp av mödrar, men också att en matrilokal bosättningsregel bidrog till att bibehålla gruppen av kvinnliga hantverkare intakt. Det föreslås vidare att utövandet av hantverkets praktik i detta community of practice där mormödrar lärde mödrar lärde döttrar lärde systrar, bör ha bidragit till att det formerades en idé om gemensam identitet. Det sociala sammanhangets gemensamma ursprung i en historisk eller fiktiv anmoder blev därmed betydelsebärande, en idé om en matrilinjär härkomstgrupp kan ha formerats. Stenindustrin inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur utmärks av en produktion av tunnackiga grönstensyxor, trindyxor, mångkantiga stridsyxor, malstenar, slipstenar samt småredskap av kvarts. Vid sidan av de lokalproducerade redskapen förekommer exotiska stenföremål i form av spets- och tunnackiga flintyxor med ursprung inom Sydskandinaviens trattbägarkultur och skifferföremål med ursprung i Nordskandinaviens skifferkultur. Flintyxorna har stundom använts sekundärt som råmaterial för framställning av skrapor och tvärpilar. Yxindustrin är mest utförligt studerad. Petrografiska analyser av avfall från yxtillverkning på trattbägarboplatser i västra Mälardalen pekar på att varje boplats har försetts med porfyrit för yxproduktion från varsitt stenbrott, klyft som nyttjats under flera generationer. Många av de färdiga yxor som deponerats på samma boplatser är emellertid tillverkade av porfyrit (eller andra material) från andra stenbrott. Mönstret antyder en omfattande cirkulation av färdiga yxor. Utbytet torde främst ha varit socialt motiverat, då yxorna som erhölls vid dessa transaktioner i allt väsentligt var identiska med de som producerades lokalt. En petrografisk studie av handkvarnar och produktionsavfall från kvarntillverkning från Skogsmossen antyder en lokal produktion, användning och deponering av denna kategori redskap. Analys av färdiga malstenar från närbelägna trattbägarboplatser antyder att dessa försågs med sten för kvarntillverkning från andra stenbrott. Sammantaget antyder resultaten att de boende på varje boplats hade tillgång till egna råvarukällor för råmaterial till kvarntillverkning. I vilken mån handkvarnar cirkulerats är svårbedömt med nuvarande kunskapsläge. Råmaterialet för både stensmidet och keramikhantverket tycks således ha hämtats från specifika brott och täkter som nyttjades av människor från samma bosättning under långa tidsrymder. De färdiga produkterna har däremot hanterats helt olika. Medan arbetsyxorna regelmässigt cirkulerats och deponerats bortom ursprungskontexten, så är det förhållandevis sällsynt att främmande lerkärl identifierats vid teknologiska eller stilistiska analyser av keramiken. I kontrast mot keramiken som ofta uppvisar lokalspecifika drag i formgivning och/eller teknologi, så är de tunnackiga bergartsyxorna mer enhetliga, den variation som finns i deras formgivning har inte kunnat knytas till specifika lokaler eller subregioner. Ovan föreslogs att keramikhantverk var en syssla som i första hand utövades av kvinnor under tidigneolitikum, och att hantverkstraditionen praktiserades och reproducerades inom ramen för matrilinjär, matrilokal ätt med platskontinuitet på enskilda bosättningar som exempelvis Skogsmossen. Vad gäller yxsmidet så finns inga fingeravtryck som kan ge ledning till vilka som tillverkade redskapen. Om det likväl hypotetiskt antas att det var män som tillverkade tunnackiga yxor och att det vanligen var fäder som lärde upp söner, liksom dessa senare lärde upp sina söner, så motverkade de generationsvis återkommande flyttarna i samband med giftermål framväxten av lokalspecifika hantverkstraditioner i yxsmidet. I ett scenario med matrilokal bosättning flyttade gårdens söner alltid annorstädes vid giftermål, samtidigt som nya män flyttade in, män som lärt sig stenhantverk på andra platser. Modellen innehåller ett stort mått av spekulation, men är förenlig med frånvaron av lokalspecifika drag i tillhuggning och formgivning av tunnackiga grönstensyxor. Sett i ett överregionalt perspektiv framträder Mälardalen/Bergslagen som en region med en proportionerligt stor andel bergartsyxor och en mindre andel flintyxor. I kapitel 9.3 föreslogs att mönstret uppkommit genom att ett (eller flera överlappande) utbytesnätverk varit begränsat till regionen, ett socialt nätverk inom vilket gåvoutbyte av grönstensyxor var centralt. Inom samma utbytesnätverk har man också cirkulerat exotiska föremål i form av flintyxor från Sydskandinaviens trattbägarkultur och skifferknivar med ursprung i Nordskandinaviens skifferkultur. 275
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218:
Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 219 and 220:
Page 221 and 222:
Page 223 and 224: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246: Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 251 and 252: Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 273: 11 Kultur, praktik och identitet un
Page 277 and 278: 11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 281 and 282: Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284: Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 287: 11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 290 and 291: On all these places and routes, eac
Page 292 and 293: ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295: Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297: Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299: Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301: Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303: Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305: Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307: Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309: Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311: Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313: Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315: Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317: Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319: Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321: Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323: Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?