Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

sammanhang (t.ex. Fellingsbro socken där Skogsmossen ligger, jfr. Hagström 1999). Mitt val av undersökningsområde bottnar i att denna geografiska region utgör det nordligaste området med bosättning från tidigneolitisk trattbägarkultur i östra Mellansverige. Undersökningsområdets avgränsning norrut sammanfaller således med nordgränsen i spridningen av arkeologiskt material från tidigneolitisk trattbägarkultur, ett tema som vidareutvecklas i kapitel 10. Undersökningsområdets avgränsning söder och västerut är snarare bestämd av forskningshistoriska tillfälligheter, då Östergötlands, Västergötlands och Värmlands tidigneolitikum är föga utforskat. Östra delen av Mälardalen (östra Uppland och Södermanland) utgjordes under tidigneolitikum av en vidsträckt skärgård som vad gäller omfång och örikedom saknar motsvarighet i dagens Sverige. Norr därom, längs det som här kallas Bergslagskusten (östra Gästrikland) krympte skärgården till en smal remsa kustnära öar. Västra och norra delen av Mälardalen (Närke, Västmanland, Uppland) liksom huvuddelen av Bergslagen (norra Västmanland, norra Uppland, södra Dalarna, västra Gästrikland) utgjordes av ett kustnära fastland. Avståndet till det tidigneolitiska havet var sällan mer än 5 mil inom regionen. Genom undersökningsområdets norra del löper den mäktiga Dalälven, med en början i fjällkedjan långt i nordväst för att nå det tidigneolitiska havet på gränsen mellan Uppland och Gästrikland. Början av subboreal tid präglades av ett kontinentalt klimat, med stora skillnader mellan varma somrar och kalla vintrar (Liljegren & Lagerås 1993 s.37), julitemperaturen beräknas till c. 1,5-2 grader varmare än idag (Barnekow 1999). De senaste årens undersökningar har i allt högre grad belyst detaljer i klimatutvecklingen, en bild som pekar på att sommartemperaturen var en knapp grad varmare än idag under början av tidigneolitikum och hade ökat till c. 2 grader varmare än idag vid övergången mot mellanneolitikum (Bjune et al. 2005 fig. 4a, jfr. Grudd et al. 2002). Skogarna, som med undantag av skärgårdarnas utskär täckte hela Mälardalen, skilde sig från dagens genom att framförallt lind men också alm och ek var mycket vanliga på sedimentmarkerna, medan björk och tall dominerade de högre liggande moränområdena (Hallgren under arbete). Den idag så vanliga granen förekom ytterligt sparsamt (Giesecke 2004). Östersjöns littorinastadium, som under senmesolitisk tid genomgått kraftiga fluktuationer i salthalt, hade nu en jämnare salinitet, men likväl lägre än dagens förhållanden. Salthalten steg gradvis under loppet av tidigneolitikum, för att nå en topp som tangerade nutida salinitet under början av mellanneolitikum (Emeis et al. 2003). Jag har inte hittat några aktuella uppskattningar av isförhållanden under stenåldern, men då vikaresäl (som föder sina ungar på isen) är vanlig i det osteologiska materialet, bör havet varit delvis täckt av fast och drivis under vintrarna. 76 Fr e d r i k HAllgren Det skall redan här betonas att Mälardalen och Bergslagens trattbägarlokaler ur tafonomiskt hänseende skiljer sig från trattbägarboplatser i Sydskandinavien och på kontinenten. Inlandslokalerna ligger ofta i skogsmark som inte har odlats sedan tidigneolitikum och inblandning från yngre perioder är relativt begränsade. Kustboplatserna har ofta mesolitiska och mellanneolitiska material inom samma fornlämningskomplex, men pga. landhöjningen ligger äldre material högre, yngre material lägre. Ingen av de undersökta lokalerna uppvisar en kronologisk stratigrafi, då frostskjutning och andra markprocesser gör att fynden ligger spridda i ett vanligen 30-50 cm tjockt fyndförande lager. Tjälen har även påverkat keramikens bevaringsgrad menligt. Då flertalet lokaler återfinns på väldränerad sand med podsoljordmån, så bevaras i allmänhet endast brända ben. Kronologi och datering spelar en avgörande roll för tolkningen av flera av de ämnen jag kommer att ta upp i de följande kapitlen. Jag kommer därför att inleda med ett avsnitt där jag diskuterar några principiella frågor kring 14 C-datering, innan jag kommer in på problematiken kring kultur, praktik och identitet inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur. 5.1 Om 14 C-datering och kronologi för Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur Den danska och sydskånska döstidens viktigare redskapstyper hunno sålunda i allmänhet upp till nordöstra Mellansverige först under Sydskandinaviens gånggriftstid och gånggriftstidens först under dess hällkisttid, medan förbindelsen med södra och mellersta Norrland försiggick ännu långsammare och stenålderns redskapsformer längst upp i norr t.o.m. - som vi längre fram skola finna – bibehölls ända in i järnåldern. (Rydbeck 1940 s.20-21) Kolfjortondatering spelar en central roll i föreliggande avhandling, då tolkningen av många av de företeelser som tas upp till behandling är avhängiga deras inbördes kronologiska förhållande. Vid diskussionen av keramikhantverk är det är avgörande att utvärdera om den variation som finns, ska betraktas som en kronologisk följd eller som samtida variation. Jag har därför ägnat viss möda att så långt det är möjligt 14 C-datera de material jag jobbat med, antingen genom direkta dateringar av arkeologiska material så som organiska beläggningar på keramik, förkolnade sädeskorn och brända ben från djur och människa eller genom datering av träkol och has-
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s tidigneolitiskA t r At t Bäg A r k u lt u r selnötskal från intressanta kontexter. Så som diskuteras nedan, finns det olika felkällor förknippade med skilda provmaterial och därför har jag så långt det är möjligt försökt att jämföra dateringar av olika material, för att utröna i vilken mån något provmaterial ger avvikande resultat. Inom stenåldersforskningen har stundtals tolkningar av kronologiska förhållanden betraktats som etablerade sanningar, inte nödvändigtvis därför att de varit väl underbyggda, utan därför att de förespråkats av namnkunniga arkeologer som genom sin etablerade position getts en privilegierad roll i uttolkandet av förhistorien. Det inledande citatet av Rydbeck (1940) är ett forskningshistoriskt exempel på hur en etablerad forskare i kraft av sin auktoritet kunde slå fast att förhistorien hände först i Sydskandinavien, långt senare i Mälardalen och alldeles som nyss i Norrland och Nordnorge. Florins bedömning att vissa trattbägarlokaler i Mälardalen kunde dateras till sen döstid utifrån en jämförelse med sydskandinaviska lokaler med samma typ av fynd (Florin 1937), betraktades således som orimligt av Rydbeck, som menade att materialet i sin helhet hörde till gånggriftstid (Rydbeck 1937 s.180, 1940 s.15-16). På ett motsvarande sätt underkände Rydbeck den norske arkeologen Nummedals (1938) jämförelser mellan stenåldersfynd från Varangerfjorden (Nordnorge) och fynd från Gotland. Rydbeck ifrågasatte inte de likheter i fyndmaterialet som Florin och Nummedal pekade på, men han ansåg att utvecklingen i norr låg efter den i söder: ”Särskilt gäller denna långvariga efterblivenhet de allra nordligaste trakterna.” (Rydbeck 1940 s.73) En av förtjänsterna med 14 C-datering (och andra naturvetenskapliga analysmetoder) är att resultaten regelmässigt utmanar etablerade sanningar. Rydbecks position som auktoritet inom den kronologiska diskussionen underminerades av resultat från 14 C-dateringar. Mälardalens trattbägarkultur visades vara äldre än gånggriftstid (Florin 1958 s.60) och de fynd från Varangerfjorden, som Rydbeck tvärsäkert placerade i bronsålder visades vara från senmesolitisk och tidig neolitisk tid (Helskog 1980, 1984, Skandfer 2003, se vidare kapitel 10). Medan man inom nutida arkeologi knappast ser formuleringar i stil med Rydbecks, så kan samma tänkande stundom spåras i det att det ses som självklart att olika företeelser har sin äldsta förekomst i söder och att kulturinfluenser ses som enkelriktade från söder till norr eller från väster till öster. Att tvärsnoddsdekorerad keramik uppträder 1000 år tidigare vid Varangerfjorden och i Finland än i södra Skandinavien och några hundra år tidigare i Mellansverige och Sydnorge än i Danmark, blir med ett sådant synsätt ”orimligt” (Hallgren 2005). Nu är det inte så att 14 C-datering ger slutgiltiga svar, metoden måste kontinuerligt utvärderas och de arkeologiska tolkningarna av resultaten kan och ska ifrågasättas. Sålunda har Florins 14 C-dateringar från Mogetorp (Florin 1958 s.60) senare korrigerats i enlighet med en internationell standard (Olsson 1967) och som diskuteras i kapitel 7.1, så har metodutveckling vad gäller kemisk förbehandling av provmaterial implikationer för hur dessa tidigt utförda 14 C-dateringar skall tolkas (Ingrid Olsson personlig kommunikation, jfr. kapitel 7.1). I mitt eget arbete med 14 C-dateringar har urval av provmaterial för datering tjänat som ett sätt att pröva min förförståelse av vad jag uppfattat som ett tidigneolitiskt källmaterial. Genom att datera förkolnade sädeskorn och brända djur- och människoben, som utifrån tolkning av arkeologiska kontexter bedömts som tidigneolitiska, har jag öppnat för möjligheten att bli korrigerad. Genom att datera organiskt material på/i keramikskärvor som jag utifrån typologiska kriterier bedömt som tidigneolitisk trattbägarkeramik har jag kunnat utvärdera giltigheten i min klassifikation av keramiken. (Säkert kan läsaren se inkonsekvenser jag själv är blind för i dessa utvärderingar.) Det finns 14 C-dateringar tillgängliga från ett 20-tal trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen (figur 5.5- 5.10). Dateringarna är utförda på träkol, hasselnötskal, sädeskorn, brända ben och organiska beläggningar (”matskorpor”) på krukskärvor. Vart och ett av dessa provmaterial är behäftade med sina egna felkällor, en problematik som kommer att tas upp till diskussion i de närmast följande avsnitten. 5.1.1 Datering av förkolnade växtmaterial Förkolnade växtdelar från terresta växter (träkol, hasselnötskal, sädeskorn, övriga makrofossil) har den fördelen att det är välbeprövade material för 14 C-datering. (Jag bortser i detta sammanhang från lavar och mossor, som kan uppvisa en reservoarålder, se vidare nedan). Träkol är dock problematiskt eftersom det kan ha en avsevärd egenålder, både genom att många träd lever länge och genom att döda träd finns kvar som torrakor eller vindfällen under avsevärd tid. Dessa komplikationer kan man i någon mån komma till rätta med genom vedartsanalys av kolprover. Ett annat problem är att det ofta saknas en tydlig koppling mellan träkol och det arkeologiska material man vill tidfästa. Även om kolbitarna är hittade tillsammans med förhistoriska artefakter, är ofta sambandet dem emellan diskutabelt. Slutligen så behöver förekomst av träkol överhuvudtaget inte ha ett samband med mänskliga handlingar, trä förkolnas regelbundet vid skogsbränder. Pesonen (1999) har genomfört en omfattande jämförelse mellan koldateringar och dateringar på björknävertjära som använts för att laga kamkeramiska krukor (”typisk kamkeramik, stil Ka II). Medan dateringarna på björknävertjära är väl samlade i intervallet 77
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26: more than a mere biological given.
Page 27 and 28: emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30: tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32: lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34: discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36: that constitute our community. Our
Page 37 and 38: Social interaction between agents o
Page 39 and 40: Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41: practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45: 44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47: sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49: kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51: 50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53: Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55: 54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58: 4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60: Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62: 4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64: soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66: I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68: 41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70: Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72: 5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75: Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 89: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 92 and 93: i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95: 94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97: Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99: Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101: mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103: Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105: Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107: gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109: Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111: med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113: uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116: 7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 127 and 128:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218:
Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 219 and 220:
Page 221 and 222:
Page 223 and 224:
Page 225 and 226:
Page 227 and 228:
Page 229 and 230:
Page 231 and 232:
Page 233 and 234:
Page 235 and 236:
Page 237 and 238:
Page 239 and 240:
Page 241 and 242:
10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246:
Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?