Identitet i praktik - Identity in Practice

practice som ingår i en konstellation som förenar hantverksgrupper
inom hela stamen. De gruppspecifika
artefakterna med formaliserad design, som tillverkas
inom dessa communities of practice fungerar som gränsobjekt
i koordineringen av de olika communities of practice
som utgör Wanano-Tukano. Samma föremål har också
en (annan) funktion som gränsobjekt i mötet med de
icke-Wanano-Tukano som erhåller dessa artefakter vid
gåvoutbytet i samband med exogama giftermål. Med
ett arkeologiskt perspektiv skulle produktionsavfall och
halvfabrikat kunna definiera det snävare sammanhang
inom vilken den gruppspecifika hantverkstraditionen
reproducerades, medan de färdiga produkterna skulle
ha en mycket vidare spridning, som indikerade interaktion
utanför detta sammanhang. Knorren med exemplet
Wanano-Tukano är att de gruppspecifika produkterna,
genom gåvoutbyte i samband med giftermål hamnar hos
de affinala släktingarna, det vill säga hos de klassifikatoriska
fienderna, men aldrig hos brodergrupperna (som
man ju inte gifter sig med).
Fjärde och sista exempel är Oliver Gosselains studier
av keramikhantverk i Kamerun. Gosselains arbete har
i likhet med Dietler & Herbich (1998) ett handlingskedjeperspektiv
(Gosselain 1998). Gosselains studier
har inkluderat keramikhantverkare inom ett tjugotal
etniskt eller politiskt definierade grupper i södra Kamerun,
grupper som enligt Gosselain kan beskrivas
som hövdinga- eller kungadömen. Bland dessa grupper
finns en stor variation i hur keramikhantverket är
organiserat, från lokalproduktion (oftast utfört av kvinnor)
till specialiserade hantverkare (oftast män) (Gosselain
1998 s.83-85). Gosselain finner att medan vissa
moment i hantverkets handlingskedja (t.ex. bearbetning
av leran, eller bränningen) visar på en stor individuell
eller lokal variation, så är andra moment – och främst
2 ku lt u r, p r A k t i k o c H i d e n t i t e t
då formningen av kärlen – enhetliga inom respektive
lingvistisk grupp.
...populations that are linguistically affiliated and share
a common history tend to fashion their vessels in much
the same way, or tend to use similar techniques that differ
significantly from those of their nearest neighbours.
(Gosselain 1998 s.92).
Samtidigt som det finns tydliga skillnader mellan olika
lingvistiska grupper, så finns det mindre, och mer gradvisa
skillnader inom samma språkgrupp.
...learning networks actually spread over areas that include
several villages but remain smaller–and sometimes much
smaller–than ethnolinguistic territories. (Gosselain 1998
s.103)
Det Gosselain kallar learning networks kan förmodligen
beskrivas som communities of practice sensu Wenger, och
är i så fall det sammanhang där traditionen reproduceras
genom hantverkets praktik. Likväl visar enhetligheten
bortom det lokala planet, att dessa lokala learning networks
ingår i ett större socialt och kulturellt sammanhang, som
förenar en rad nätverk av hantverkare i konstellation inom
den etnolingvistiska gruppen.
De anförda exemplen illustrerar variationsbredden
bland relationerna mellan socialt sammanhang och kulturelll
praktik i reproduktionen av hantverkstraditioner. De
fungerar således som inspirationskälla inför tolkningen
av det arkeologiska materialet som presenteras i de följande
kapitlen, snarare än som direkta analogier. Närmast
följer en diskussion av geografisk och kulturell distans
(kapitel 3). Även i detta avsnitt kommer etnografiska exempel
att användas för vidga vyerna mot förhistorien.
41