Identitet i praktik - Identity in Practice

”syd(väst)centrism” och ”jordbrukscentrism”. Flera av
de keramiktraditioner som tas upp i det följande har i
enlighet med sådana sydcentriska perspektiv förutsatts
vara yngre än tidig sydskandinavisk eller mellaneuropeisk
stenålderskeramik. Kolfjortondateringar blir här ett verktyg
att bryta ner traditionella kronologiska scheman som
saknar empirisk grund, och min litteraturgenomgång är
därför inriktad på keramikmaterial som kan associeras
med 14 C-dateringar.
I norra Finland, på Kolahalvön och i nordöstligaste
Nordnorge (på Varangerfjordens södra strand och
längs Pasvikälvens dalgång) förekommer en variant av
tidig keramik som går under benämningen säräisniemi
1-keramik, namngiven efter en fyndplats i norra Finland
(figur 4.1) (Simonsen 1957, Edgren 1992, Torvinen 2000,
Skandfer 2003, 2005, Carpelan 2004 s.26-29). Säräisniemi
1-traditionen betraktas stundom som en egen arkeologisk
kultur (Torvinen 2000), stundom som en lokal variant av
kamkeramisk kultur (Skandfer 2003, 2005). Keramiken
uppvisar samma kärlformer som sperrings 1, och liksom
den senare är kärlen magrade med krossad sten och sand
(Torvinen 2000 s.6). Från nordöstra Norge nämns också
magring av chamotte (Skandfer 2005 s.8). Även dekorelementen
är i hög grad gemensamma, till exempel förekommer
tvärsnodd, snöre, stämplar och tandad stämpel i båda
traditionerna. Dekorens komposition är däremot delvis
annorlunda, till exempel så har gropintrycken ofta getts en
bärande del i mönsterschemat på säräisniemi 1-keramiken
genom att bilda separata zoner, eller genom att det huvudsakliga
dekorelementet (t.ex. en tvärsnoddsstämpel)
avslutas med ett gropintryck (figur 4.7). Röd bemålning
är mycket allmän (Torvinen 2000 s.6).
64
Figur 4.7. Säräisniemikrukor
från östra Finnmark, Nordnorge.
Efter Skandfer (2003).
Figure 4.7. Säräisniemi vessels
from Eastern Finnmark
in Northern Norway. After
Skandfer (2003).
Fr e d r i k HAllgren
I figur 4.8 representeras säräisniemikeramik med dateringar
från Nordli i nordöstra Norge och Ylikiiminki
i norra Finland. Dateringarna från Ylikiiminki är den
tillförlitligaste serien i hela diagrammet, då de omfattar
dateringar på träkol, kåda och matskorpor som ger
inbördes överensstämmande resultat. Det finns ytterligare
ett trettiotal dateringar av matskorpor, kol och kåda
från säräisniemi kontexter i nordöstra Norge och norra
Finland, så komplexet är väldaterat (Torvinen 2000 s.29,
Skandfer 2003, 2005). Att säräisniemikeramiken har en
äldsta förekomst något före 5000 f.Kr. måste således
anses vara säkerställt.
Figur 4.8. 14 C-dateringarna från Östra Jansmyra I och Vargstensslätten
II, Åland jämförda med dateringar från olika tidiga keramiktraditioner
kring Östersjön (Loze 1988, Kirkowski 1990, Timofeev and
Zaitseva 1997, Persson 1999, Torvinen 2000, Zhilin 2000, Hartz et
al 2000, Piličiauskas 2002, Skandfer 2003, Dolukhanov et al 2005).
[Klassificeringen av keramiken från Schlamersdorf är omdiskuterad,
och giltigheten i dateringarna är ifrågsatta – Tomas Terberger
personlig information 2005].
Figure 4.8. The 14 C dates from Östra Jansmyra I and Vargstensslätten
II, Åland, compared to 14 C dates from different early ceramic traditions
around the Baltic Sea (Loze 1988, Kirkowski 1990, Timofeev
and Zaitseva 1997, Persson 1999, Torvinen 2000, Zhilin 2000,
Hartz et al 2000, Piličiauskas 2002, Skandfer 2003, Dolukhanov et
al 2005). [The cultural attribution of the pottery from Schlamersdorf
and the validity of the associated 14 C dates are debated – Tomas
Terberger personal communication 2005].