Identitet i praktik - Identity in Practice

Vrå I kärl i dagsläget inte är kända från TN II kontexter
i Mälardalen/Bergslagen, bör det påpekas att snarlika
trattbägare var i bruk under slutet av tidigneolitikum
i Skåne (Gidlöf et al. 2006 s.90-91) och i Östdanmark
(Koch 1998 s.86-87, jfr. ovan).
Både de föreslagna formtyperna och deras kronologiska
förhållande till varandra, har vissa likheter med
Kochs bild av tidigneolitisk trattbägarkeramik i Östdanmark.
Det finns också skillnader, särskilt gäller detta keramikens
dekor där trattbägarna från Mälardalen/Bergslagen
uppvisar flera drag som inte känns igen i östdanskt
material från TN I, till exempel yttäckande snör- och
tvärsnoddsdekor, dekor på mynningsrand, dekor på
kärlväggens insida samt gropintryck. Just gropintryck
är kanske det drag som i högst grad förenar mälardalskeramiken,
då sådana återfinns inom såväl Vrå I, II, III
och IV, likväl förekommer gropintryck långtifrån på alla
kärl.
Så som nämndes i det forskningshistoriska avsnittet
pekade Almgren (1967) på en skillnad mellan danska och
mälardalska trattbägare vad gäller kärlbyggnadsteknik.
Halspartiet på de danska trattbägarna var oftast formade
genom fallande fogar, medan Östra Vrå och Mogetorp
uppvisade trattbägare vars halspartier var byggda med stigande
fogar. Almgrens exempel på danska kärl var främst
trattbägare från övergången TN/MN. En granskning av
fogteknik, som den återges i de tecknade kärlprofilerna
i Kochs katalog över mossfunna kärl från Östdanmark,
antyder att samma mönster även gäller början och mitten
av TN. Av omkring 80 trattbägare och hankkärl av
typer 0 – III med avbildad fogteknik har 4/5 halspartier
i fallande teknik, 1/5 i stigande teknik (Koch 1998). Jag
har inte genomfört någon systematisk granskning av
denna detalj för Mälardalen och Bergslagens trattbägare,
men har en känsla av att Almgrens observation kan vara
giltig för fler material än Mogetorp och Östra Vrå. Det
vore av intresse att granska denna aspekt systematiskt
i framtiden.
I tidigare arbeten har jag i enlighet med Kihlstedt
(1996, 1997) föreslagit en tudelning av det tidigneolitiska
keramikmaterialet från Mälardalen/Bergslagen i
två grupper, en tudelning som motsvarar den östdanska
indelningen i oxie vs. svaleklintgruppen (Hallgren
& Possnert 1997, Hallgren 2000a). Jag har gradvis omvärderat
denna sak och jag är nu tveksam till om det
verkligen finns två polariserade ”grupper” i materialet
från östra Mellansverige. Visserligen kan enskilda kärl
bestämmas till en av flera formtyper och boplatsmaterial
kan beskrivas som rikt eller sparsamt dekorerade uttryckt
i viktprocent, men jag ser inget utfall i två grupper i detta.
Snarare tycker jag mig ana att många trattbägarlokaler i
Mälardalen/Bergslagen karaktäriseras av sin egen kompott
av ingredienser som kärlform och dekor. I kapitel
8.6 utvecklar jag denna tankegång.
172
Fr e d r i k HAllgren
8.4 Kragflaskor och lerskivor
Vid sidan av trattbägare är kragflaskor och lerskivor
regelbundet förekommande inslag i kärlinventariet på
Mälardalen/Bergslagens trattbägarboplatser.
Fragment av flaskor förekommer på de flesta trattbägarboplatser
i regionen, i de fall flasktyp kan preciseras
närmare rör det sig med få undantag om kragflaskor.
Flaskor av andra typer, kända från trattbägarkontexter
i Sydskandinavien, har oftast hankar (jfr. Thorvildsen
1941, Nielsen 1984) och då krukskärvor med hankar
förekommer mycket sparsamt i Mälardalen/Bergslagen
är det osäkert om dessa flasktyper är företrädda i regionen
(de enstaka hankfragmenten kan komma från
hankbägare, dvs. trattbägare med hankar). Ett undantag
utgörs av en märklig liten flaska från Eklundshov i Södermanland,
som troligtvis haft en rund buk och kort
hals, med en (eller flera) avlånga knoppar på skuldran.
Kärlet har yttäckande dekor av horisontellt och vertikalt
applicerade nagelintryck på hela flaskkroppen, medan
den korta halsen är odekorerad (Eva Olsson manuskript,
muntligen).
Kragflaskorna i Mälardalen/Bergslagen kan delas in
i tre huvudtyper, flaskor med rundad buk och skarpt
vinklad skuldra, flaskor med rund buk och rund skuldra
samt flaskor med bikonisk buk.
De karaktäristiska skärvfragmenten från kragflaskor
är mynningsskärvor med liten diameter, kragfragment,
skärvor från midjan (partiet mellan krage och skuldra)
med veckning på skärvans insida, samt de ofta skarpt
vinklade skuldrorna (figur 8.32). Bukskärvor från kragflaskor
är däremot svåra att skilja från bukskärvor från
små trattbägare. Den karaktäristiska veckningen på midjeskärvornas
insida noterades redan av Bagge (1941 s.46)
och är en följd av att midjan formats genom tryck från
kärlets utsida. Medan mynningsfragmenten vanligen har
ett tunt gods, har skärvor från midja och skuldra från
samma flaska betydligt kraftigare godstjocklek. Ofta är
kragflaskorna rikt dekorerade på skuldra, midja och ibland
krage och mynning, men odekorerade kragflaskor
förekommer också. Dekoren är ibland utförd med finare
intryck än motsvarande dekor på trattbägare, dvs. att
exempelvis snördekor är utförd med tunnare snöre och
skårstreck med en smalare stämpel. Detta gör att man
stundom kan känna igen skärvor från kragflaskor också
utifrån den karaktäristiska dekoren.
Kragflaskor ingår i fyndinventariet redan på de äldsta
trattbägarboplatserna i Mälardalen/Bergslagen som Anneberg,
Häggsta 2 och Skumparberget (jfr. figur 5.5 –
5.10). Kragflaskor har också påträffats i tre kontexter
med snävare dateringar. På Trössla norra påträffades
flera fragment av en flaska i en grävruta som också innehöll
ben från nötboskap varav ett daterats till 5105±45
BP (Ua-22409). Fynden var del av en homogen fynd-