Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

i fyrsidigt slipade yxor från mesolitisk tid och det har även föreslagits att de håleggade yxorna och mejslarna har kontinuitet bakåt, då det finns håleggade trindyxor under mesolitikum (Åberg 1935). Denna kontinuitet i stenhantverk mellan senmesolitikum och tidigneolitikum gäller inte bara yxor, utan finns också i produktion och bruk av tvärpilar, liksom i kvartsindustrin (Callahan et al. 1992 s.39-42, Knutsson et al 1999 s.104, Lindgren 2004 s.38-41, 79-82). Möjligtvis finns det också en kontinuitet i produktionen av mikrospån från handtagskärnor. Vid utgrävningen på Skumparberget gjordes fynd av mikrospån och mikrospånkärnor av hälleflinta på trattbägardelen av fornlämningen. Normalt skulle en sådan förekomst förklaras med inblandning av äldre material, men då mikrospånen uppvisade en rumslig koppling till verkstadsytor för tidigneolitiskt stenhantverk, väcktes frågan om det kunde föreligga en samtidighet (Apel et al 1997 s.34-35). Handtagskärnor (av kvartsit) har tidigare påträffats tillsammans med trattbägarkeramik på boplatsen Forssjö, St. Malms sn, Södermanland (shm 23509, jfr. Florin & Schnell 1950 s.18). Likväl föreligger också skillnader i stenhantverk mellan senmesolitikum och tidigneolitikum så till vida att trindyxor blir ovanligare och de tunnackiga yxorna vanligare. De tidigneolitiska tunnackiga grönstensyxorna skiljer sig också från de fyrsidiga mesolitiska yxorna genom att blir mer standardiserade i sin form. De fyrsidigt slipade yxorna med tunna nackar från mesolitiska kontexter framstår ofta som något “atypiska”, jämfört med tunnackiga yxor från trattbägarboplatser. Även om trindyxor alltså förekommer under tidigneolitikum, så hör utan tvivel huvuddelen av de lösfunna trindyxorna i Mellansverige till mesolitikum (Hermansson & Welinder 1997, Larsson et al. 1997). Vanligast är de på strandboplatser från atlantisk tid, där de ibland kan räknas i hundratal. Trindyxorna har tillverkats och brukats inom ett område som omfattar södra och mellersta Sverige, med en förhållandevis distinkt nordgräns i södra Dalarna och södra Hälsingland. I detta motsvarar deras spridning tämligen exakt trattbägarkulturens utbredning under tidigneolitikum (se vidare kapitel 11). I området norr därom bodde människor som under mesolitikum valde att inte tillverka eller använda trindyxor, liksom de under tidigneolitikum valde att inte tillverka tunnackiga yxor eller mångkantiga stridsyxor. På ett motsvarande sätt kan man finna andra hantverkstraditioner som karaktäriserar det nordliga området men saknas i Mälardalen, till exempel en makrospånindustri under mesolitisk tid (Knutsson et al. 2003) och en skifferindustri under tidigneolitisk tid (kapitel 10.2). Detta antyder att den tidigneolitiska trattbägarkulturens nordgräns bara var en ny manifestation av en gammal kulturgräns, en gräns som hade kontinuitet bakåt till senmesolitisk tid. Kontinuiteten ska inte uppfattas som ett statiskt tillstånd, vilket understryks av att 204 Fr e d r i k HAllgren denna gräns mellan nord och syd omdefinieras under den efterföljande perioden (MN A). Snarare ska kontinuiteten mellan senmesolitikum och tidigneolitikum ses som ett resultat av ett specifikt historiskt skeende. Produktion och distribution av tunnackiga grönstensyxor Bagge var kanske den förste som diskuterade tillvägagångssättet vid tillslagning av tunnackiga grönstensyxor, baserat på observationer av slagärr på halvfabrikat och färdiga yxor: Så vitt jag kunnat iakttaga... ...brukade man... ...framställa tunnackiga yxor av grönsten så, att man först genom grov slagteknik formade ett ämne med mer eller mindre oregelbundet spetsovalt tvärsnitt, alltså en »kärnyxa» eller »spetsnackig» (oslipad) yxa, varefter den tunnackiga slutformen åstadkoms genom såväl bred- som smalsidornas tillslipning. (Bagge 1949 s.143) Yxämnet har således slagits från två sömmar, vilket skiljer dem från tunnackiga flintyxor från Sydskandinavien som slagits från fyra sömmar, och detta påpekades också av Bagge (Bagge 1949 s.143). Florin noterade att det mer sällsynt även förekom tunnackiga yxor som formats genom bultning snarare än genom tillslagning (Florin 1958 s.93). Det är emellertid troligt att även dessa yxor först formats genom tillslagning, dock följt av ett förhållandevis längre bultnings-stadium, innan den slutgiltiga slipningen (jfr. Olausson 1983 s.29-30). Medan fyrsidig tillslagning av yxor ger väldefinierade och igenkänningsbara avslag (Sundström & Apel 1998, Kars et al. manuskript), så är det oklart i vilken mån bultning av yxor efterlämnar ett igenkänningsbart debitage. Bagges och Florins observationer kring hur yxorna tillverkats är i allt väsentligt giltiga än idag (figur 9.6, 9.7). Flertalet tunnackiga grönstensyxor i Mälardalen tycks ha slagits från ämnen med två sömmar, men man tycks ha haft ett flexibelt förhållningssätt och beroende på ämnets form har man ibland avstått från en andra söm (om ämnet haft en befintlig yta som gett det önskade fyrsidiga tvärsnittet), eller anlagt en tredje söm där så krävts. Vid behov har också bultning och slipning använts under reduktionssekvensen, för att få bort ojämnheter som var svåra att få bort med slag från sömmarna. Den färdigslagna yxkroppen har sedan bultats och slipats (Apel 1996, Apel et al. 1997, Sundström & Apel 1998, Apel muntlig information). När skadade yxor huggits om har man ibland nöjt sig med att omforma det skadade partiet (t.ex. eggen), med en förändrad form hos yxan som följd. Stundom har hela yxkroppen huggits om, av allt att döma för att behålla samma relativa proportioner (figur 9.8).
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c H i m p o r t e r A d e s t e n r e d s k A p i n o m mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s Figur 9.6. Yxämne av porfyrit från Skogsmossen, Västmanland. Teckning av Alicja Grenberger. Skala 1:1. t r At t Bäg A r k u lt u r Figure 9.6. Axe preform of porphyrite from Skogsmossen, Västmanland. Drawing by Alicja Grenberger. Scale 1:1. 205
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154: 8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 161 and 162: Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 165 and 166: Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169: På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171: mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173: Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175: hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177: 8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179: skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181: Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183: tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185: Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187: Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189: som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191: från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193: Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195: snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197: Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200: 9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246: Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 251 and 252: Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 255 and 256:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?