Identitet i praktik - Identity in Practice

5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s tidigneolitiskA t r At t Bäg A r k u lt u r
Figur 5.1. Karta över trattbägarkulturens (TRB)
utbredning enligt Zápotocký, med en indelning i de
geografiska undergrupperna nord (N), väst (W), öst
(O), sydöst (SO), syd (S), mondsee (MO), altheim (A),
pfyn (PF) och michelsberg (M). Zápotocký inkluderar
de fyra senare grupperna i en brett definierad
trattbägarkultur, men de diskuteras stundom som
separata företeelser av andra forskare. I föreliggande
arbete argumenteras för att även Vestlandet
i Norge skall inkluderas i en brett definierad trattbägarkultur.
Efter Zápotocký (1992 s.552).
Figure 5.1. Map showing the extent of the Funnel
Beaker Culture (TRB) as defined by Zápotocký
(1992 p.552). Legend: N – North group, W – West
group, O – East group, SO – Southeast group, S –
South group, MO – Mondsee, A – Altheim, PF – Pfyn,
M – Michelsberg.
som kom till uttryck i tillverkningen av trattbägare, kragflaskor,
lerskivor, mångkantiga stridsyxor samt spets- och
tunnackiga yxor av grönsten och flinta. Detta skedde
samtidigt – omkring 4000/3900 f.Kr. – som element av
odling och boskapsskötsel togs upp i samma område.
Dessa traditioner skapades, förhandlades och reproducerades
inom olika lokala, regionala och överregionala
sociala kontexter, i ömsom skilda, ömsom överlappande
communities of practice (jfr. kapitel 2.6). Skeendet kan inte
ha varit en osynlig process för de inblandade människorna,
dessa var medvetna om de val som gjordes, om
de förändringar som genomfördes och att människor
i angränsande landsdelar gjorde liknande val. Som jag
kommer att utveckla i nästföljande kapitel, så måste
företeelsen trattbägarkultur ha varit särskilt synlig i ett
område som Mälardalen/Bergslagen, som är den nordligaste
region där dessa nya traditioner togs upp vid början
av tidigneolitikum. Ett stenkast längre norrut levde
människor som inte började tillverka trattbägare och
mångkantiga stridsyxor, som inte började odla marken
eller hålla tamdjur. I mötet med dessa människor var
mälardalingarna i någon mening trattbägarkultur.
I efterföljande avsnitt kommer jag i tur och ordning
att ta upp aspekter som boplatser, begravningsplatser, näringsekonomiska
aktiviteter och materiell kultur. Medan
genomgången därvidlag är konventionell till sin karaktär,
är avsikten att den ska leda fram till en diskussion
av exempelvis näringsekonomi, hantverk och gravritual
som kulturell praktik, snarare än som ”funktionella” eller
”rituella” företeelser. Även om säljakt säkert har haft
en roll för försörjningen, så är jag mer intresserad av
säljakt som deltagande aktivitet, en aktivitet som förenat
en rad personer i ett samverkande socialt sammanhang,
i ett community of practice. På samma sätt kan gravritual
diskuteras som kulturell praktik, en praktik som förenat
efterlevande i deltagande handlingar. Både säljakt och
gravritual kan ur detta perspektiv ses som sammanhang
där identitet har skapats och förhandlats (kapitel 2.7).
Det geografiska omfånget för detta avsnitt är regionen
kring den forna havsvik som under tidigneolitikum
73