Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

3900-3500 f.Kr., så är många av koldateringarna betydligt äldre (figur 5.11). Någon motsvarande jämförelse har inte gjorts för Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur, men det är inte ovanligt att kolprover blir ”för gamla” eller ”för unga”, dateringar som på grund av de oväntade resultaten i så fall avförs från diskussionen. I materialet från Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur finns en koldatering från Skogsmossen, som odiskutabelt hör samman med mänskliga handlingar, då den aktuella kolbiten var inbakad i en bit lerklining. Hasselnötskal och sädeskorn är att föredra framför träkol eftersom de har en låg egenålder, likväl kan också hasselnötter förkolnas genom naturliga processer. I det aktuella materialet finns ett daterat hasselnötskal från Tjugestatorp, som i likhet med nyss nämnda kolbit var inbakad i lerklining och därmed med säkerhet är knutet till mänskliga handlingar (jfr. figur 5.5). Sädeskorn är ett närmast idealiskt provmaterial, enär sädesslag inte förekommer vildväxande i Skandinavien är deras förekomst med nödvändighet knutet till mänskliga handlingar. Då många tidigneolitiska trattbägarboplatser i Mälardalen/ Bergslagen ligger på vad som idag är skogsmark och ibland helt utan anknytning till marker som odlats i senare förhistorisk eller historisk tid, så är risken för inblandning av yngre sädeskorn begränsad (jfr. kapitel 7.1). Ett av de daterade sädeskornen från Skogsmossen var inneslutet i en bit tvärsnoddsdekorerad trattbägarkeramik och är således med säkerhet knutet till tillverkningen av en trattbägare. 5.1.2 Datering av kremerade ben Vid slutet av 1990-talet introducerades en ny tillämpning av AMS-datering som går ut på att karbonatfraktionen som förekommer i omvandlad form i bioapatiten i brända (eller kremerade) ben dateras (Lanting & Brindley 1998, 2000, Lanting et al. 2001). Metoden utvecklades vid tandemlaboratoriet i Groeningen, men spreds snabbt och tillämpas nu av flera 14 C-laboratorium runt världen (Olsen et al. 2005, 2008, van Strydonck et al. 2005, Naysmith et al. 2007). Vid bränning till mer än 600°C omkristalliseras bioapatiten till en mer hållbar kristallstruktur, som är motståndskraftig mot påverkan från karbonater i den omgivande jorden, en avgörande faktor, då datering av karbonat i obrända ben tidigare gett nedslående resultat. I engelskspråkig litteratur i ämnet görs en åtskillnad mellan helt genombrända ben, cremated bones och dåligt genombrända ben (charred bones), som bränts vid lägre temperatur. I svenskspråkig arkeologi är termen ”kremerade ben” ofta förbehållen ben som påträffats i brandgravar, medan helt genombrända ben som påträffas i andra kontexter (t.ex. slaktavfall) istället benämns just brända ben (jfr. Å. M. Larsson 1997 s.2-11, 2003 s.164-166). I föreliggande arbete använder jag kremerade ben och brända ben som 80 Fr e d r i k HAllgren synonymer för helt genombrända vita ben, i motsatts till dåligt brända ben som benämns svedda. Tillförlitligheten i datering av strukturell karbonat i kremerade ben har utvärderats genom omfattande jämförelser med dateringar av andra material från samma kontexter (Lanting & Brindley 1998, 2000, Lanting et al. 2001, Olsen et al. 2005, 2008) och genom duplicerade dateringar utförda på olika laboratorier (Naysmith et al. 2007) med mycket gott utfall. Försök med datering av strukturell karbonat i obrända och svedda ben har gett mer tvetydiga resultat. I några fall rapporteras god överensstämmelse mellan olika provmaterial (Lanting & Brindley 1998 s.3), i andra fall har de svedda benen gett dateringar som är c. 150 år för unga (Olsen et al. 2005, 2008, van Strydonck et al. 2005). De ben jag låtit datera från trattbägarboplatser i Mälardalen/Bergslagen hör till de första kremerade ben som daterades vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala. De utgjorde därvidlag en testserie och flertalet av dessa prover daterades två gånger för att utvärdera alternativa förbehandlingsmetoder av provmaterialet. Här redovisas resultaten för den andra provserien, som befanns ge tillförlitliga resultat. Förbehandlingen följer den standardmetod som redovisats av Naysmith et al. 2007, blykromat/silver används för att få bort svavelföroreningar (Göran Possnert e-post 060926). Som material för datering har brända ben den fördelen att de är knutna till mänskliga handlingar och att de har en egenålder om maximalt 10-20 år [+ eventuell reservoareffekt] (Lanting et al. 2001 s.250). För att få en antydan om vilken reservoarålder som kan vara aktuell för Mälardalen/Bergslagens kuster under tidigneolitikum, har jag i samarbete med Ann Segerberg låtit daterat en serie brända sälben från Anneberg, en lokal från vilken det sedan tidigare fanns en gott jämförelsematerial i form av dateringar av bland annat hasselnötskal (Segerberg 1999 s.112). Det bör påpekas att de daterade proverna inte kommer från slutna kontexter, varför en viss osäkerhet föreligger kring resultatens tillförlitlighet. Likväl pekar jämförelsen på en tämligen konsekvent åldersskillnad. Centralvärdet för det äldsta sälbenet är 90 år äldre än centralvärdet för det äldsta hasselnötskalet, centralvärdet för det yngsta sälbenet är 215 år äldre än centralvärdet för det yngsta hasselnötskalet och medelvärdet för sälbensdateringarna är 115 år äldre än medelvärdet för hasselnötskalen (figur 5.12). Resultaten pekar på att de tidigneolitiska sälbenen från Anneberg är behäftade med en reservoarålder omkring 115 år. Ben från landlevande växtätare är att föredra som provmaterial, då dessa genom sin diet vanligen ger dateringar som är mer eller mindre jämförbara med koldateringar. Jag säger mer eller mindre, då lavar, mossor och vattenväxter kan uppvisa en reservoarålder (Olsson et al. 1984, Olsson 1996 s.11-14). Djur som lever av dessa växter kan följaktligen även de uppvisa en skenbart för
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s tidigneolitiskA t r At t Bäg A r k u lt u r Figur 5.12. Jämförelse mellan okalibrerade 14 C-dateringar utförda på hasselnötskal, träkol, matskorpor på keramik (Segerberg 1999), och kremerade säl- och människoben från trattbägarboplatsen Anneberg, Uppland. Centralvärdet för det äldsta sälbenet är 90 år äldre än centralvärdet för det äldsta hasselnötskalet, centralvärdet för det yngsta sälbenet är 215 år äldre än centralvärdet för det yngsta hasselnötskalet och medelvärdet för sälbensdateringarna är 115 år äldre än medelvärdet för hasselnötskalen. Resultaten antyder att sälbenen är påverkade av en marin reservoareffekt på omkring 115 år. Det daterade människobenet är troligen också det påverkat av en marin reservoareffekt. hög ålder och bland annat har Olsson (1996 s.11) påvisat en reservoareffekt på 115±95 år hos älg (notera den stora standardavvikelsen). Ben från säl och andra havsdjur är behäftade med en marin reservoareffekt. I Östersjön har reservoareffekten av allt att döma varierat, både geografiskt och över tid. Kolfjortondateringar från Stora Karlsö indikerar en låg reservoarålder för havsdäggdjur från Östersjöns ancylusstadium (Lindqvist & Possnert 1999 fig. 17, jfr. Lindqvist & Possnert 1997 s.73). När östersjöbäckenet fick kontakt med Atlanten under det efterföljande littorinastadiet, strömmade salt vatten med en högre reservoarålder in i bassängen. Som diskuterades ovan (kapitel 4.1, ) präglades senmesolitisk tid av stora svängningar i salthalt, från sött till bräckt vatten, fluktuationer som hängde samman med det oregelbundna inflödet av saltvatten från Atlanten (Emeis et al. 2003). Under tidigneolitikum var salthalten något jämnare men fortfarande lägre än i dagens Östersjö, för att sedan nå en topp under mellanneolitikum som tangerade dagens värden (Emeis et al. 2003). Från tiden kring denna topp i salthalt har Lindqvist & Possnert uppmätt en reservoarålder på 300 år hos mellanneolitiska sälar från Stora Karlsö och västra Gotland, en markant ökning jämfört med ancylustid (Lindqvist & Possnert 1997, 1999, Possnert 2002, jfr. Olsson 1980). Från den mindre utpräglat ma- Figure 5.12. A comparison of uncalibrated 14 C dates made on hazelnut shells, charcoal, food crusts on pottery (Segerberg 1999) and cremated bones from seal and human from the TRB site Anneberg, Uppland. The central value of the oldest seal bone is 90 years older than the central value of the oldest hazelnut shell, the central value of the youngest seal bone is 215 years older than the central value of the youngest hazelnut shell, and the average age of the seal bones are 115 years older than the average age of the hazelnut shells. The comparison hints at the presence of a marine reservoir effect in the order of about 115 years. The dated human bone is probably affected by a marine reservoir effect as well. rina miljön kring Bråviken, Östergötland, har Segerberg et al. uppskattat den marina reservoareffekten till mindre än 100 år för början av mellanneolitikum (Segerberg et al. 1991 s.86). I den mån människor ätit marin föda, så uppvisar även ben från människa en skenbart för hög ålder som ett resultat av reservoareffekten. Hur stor denna påverkan är beror på hur stor andel av födan som har ett marint ursprung. Lindqvist & Possnert har uppskattat reservoaråldern till c. 200 år för ben från mellanneolitiska människor från västra Gotlands kust (Lindqvist & Possnert 1997). Ericsson har uppmätt en mindre åldersförskjutning, 70±40 år, i människoben från samma period på Gotland och argumenterar för att detta värde även är relevant för de gravar som Lindqvist & Possnert diskuterat (Eriksson 2004 s.151-152). I bägge fallen visar δ 13 C-värden hos de aktuella benen att det rör sig om människor som haft ett mycket stort intag av marin föda. Vid de aktuella 14 C- och dietanalyserna har kollagenet i benen analyserats. Kollagen byggs främst upp av proteindelen i dieten, det är således inslaget av marint protein som är källan både till den specifika reservoaråldern och det höga δ 13 C värdet hos dessa prover. Om protein och övriga inslag i dieten (kolhydrater, fett osv.) har samma δ 13 C-värde, anrikas δ 13 C med +5‰ från diet till kollagen, 81
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30: tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32: lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34: discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36: that constitute our community. Our
Page 37 and 38: Social interaction between agents o
Page 39 and 40: Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41: practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45: 44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47: sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49: kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51: 50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53: Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55: 54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58: 4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60: Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62: 4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64: soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66: I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68: 41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70: Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72: 5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76: Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 79: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 89: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 92 and 93: i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95: 94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97: Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99: Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101: mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103: Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105: Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107: gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109: Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111: med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113: uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116: 7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 131 and 132:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 133:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218:
Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 219 and 220:
Page 221 and 222:
Page 223 and 224:
Page 225 and 226:
Page 227 and 228:
Page 229 and 230:
Page 231 and 232:
Page 233 and 234:
Page 235 and 236:
Page 237 and 238:
Page 239 and 240:
Page 241 and 242:
10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246:
Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?