Identitet i praktik - Identity in Practice

5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s tidigneolitiskA t r At t Bäg A r k u lt u r
-6000 -5800 -5600 -5400 -5200 -5000 -4800 -4600 -4400 -4200
-24
-4000
Figur 5.13. Diagram över δ 13 C-halt i matskorpor på trattbägarkeramik
från Mälardalen och Bergslagen. Horisontell axel: 14 C-ålder BP.
Vertikal axel: δ 13 C vs. PDB.
matskorpor på trattbägarkeramik i det att flertalet har
värden under eller omkring -25‰ (figur 5.13). Så som
diskuterats ovan går det emellertid inte att dra några
säkra slutsatser kring innehåll utifrån δ 13 C-värdet, då
olika vävnader från både marina och terresta organismer
kan ha värden av denna magnitud. En matskorpa från
strandlokalen Älby, Ösmo sn i Södermanland avviker
markant från de övriga genom att ha en δ 13 C-halt på
-16,8‰ (Ua-16203). Detta värde indikerar med största
sannolikhet ett markant marint inslag i den aktuella beläggningen
och 14 C-åldern hos denna skall med ledning
av reservoaråldern hos sälbenen från Anneberg troligtvis
korrigeras med omkring 115 år (jfr. ovan). Medan det
således i dagsläget inte går att avgöra om matskorpor på
trattbägarkeramik i Mälardalen och Bergslagen innehåller
akvatiska produkter (med undantag av ovan nämnda
matskorpa från Älby), så är det möjligt att utvärdera
närvaron av en reservoareffekt genom att undersöka
om dateringar av matskorpor är i överensstämmelse
med dateringar av andra material från samma lokaler/
kontexter.
Från fyra trattbägarboplatser i Mälardalen/Bergslagen:
Anneberg, Fågelbacken, Tjugestatorp och Skogsmossen
(centrala/södra boplatsytan), föreligger möjligheter
att jämföra dateringar av matskorpor med andra
material. De två förstnämnda lokalerna är belägna på
havsstränder, Anneberg vid den inre delen av en havsvik
och Fågelbacken på en ö sex kilometer från fastlandet.
Skogsmossen Fågelbacken Älby Anneberg Tjugestatorp
Figure 5.13. δ 13 C values in food crusts on TRB pottery from Mälardalen
and Bergslagen. Horizontal axis: 14 C age BP. Vertical axis: δ 13 C
vs. PDB.
Skogsmossen är en landvänd lokal belägen några hundra
meter från havet, närmaste mindre insjö ligger närmare
en mil bort. För dessa tre lokaler är det rimligt att anta
att marina snarare än färskvattensresurser nyttjades.
Tjugestatorp är en landvänd lokal belägen omkring en
kilometer från en insjö och knappt två kilometer från
havet. I den mån fisk nyttjats på platsen kan denna både
ha ett marint och ett färskvattenursprung (Segerberg
1999, Lekberg 1997, Artursson 1996). Inte i någon av
provserierna föreligger en signifikant tidsskillnad mellan
de olika materialen, de små variationer som finns
ligger inom ramen för 14 C-provernas standardavvikelse
(figur 5.5-5.7). Från Anneberg och Tjugestatorp utgörs
de äldsta proverna av hasselnötskal, från Skogsmossen
av ett djurben och från Fågelbacken av en matskorpa
(dateringarna av säl- och människoben oaktat). Resultatet
står därmed i kontrast till den jämförelsen mellan sälben
och hasselnötskal från Anneberg (figur 5.12), där en åldersskillnad
mellan de olika materialen var tydlig.
Vid sidan av dateringarna från centrala/södra boplatsytan
på Skogsmossen finns därtill en serie om 17
dateringar av matskorpor från krukor som deponerats
i en mindre våtmark på samma lokal (figur 5.6). Som
helhet lämpar sig denna dateringsserie inte särskilt väl
för att utvärdera en eventuell reservoareffekt, då det
endast föreligger tre dateringar från andra material från
samma kontext, ett bränt ben, ett förkolnat sädeskorn
och en bit träkol. Det daterade brända benet (get/rådjur)
-12
-14
-16
-18
-20
-22
-26
-28
-30
-32
87