Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

Botne II (6000 f.Kr.) på Vestlandet i Norge, men ett exemplar har också hittats i en sent tidigneolitisk kontext på Ramsviksneset (Bakka 1993 s.38, 44, Glørstad 1999 s.47, jfr. kapitel 11). Redskapstypen visar en stor variation i utformning, vanligen skiljer man mellan enkla, korsformade och stjärnformade hackor och de förekommer både som fullstora redskap (upp till30 cm) och i form av miniatyrer (någon centimeter). Skafthålshackorna uppvisar flera likheter med de senare introducerade mångkantsyxorna. Till exempel så har de enkla hackorna stundom en krökt eller vinklad kropp inte olik de vinkelböjda svensk-norska yxorna (Gräslund 1962 s.110, Glørstad 1999 s.57). Andra hackor har skarpt markerad skuldra vid skafthålet som minner om vissa FIII yxor men framförallt om de dansk-skånska mångkantsyxorna av typ FIV och KVI (jfr. figur 11.6). Av särskilt intresse är förekomsten av nackknoppar, som liksom nackknopparna på de svensk-norska yxorna tycks anspela på en fallisk symbolik (figur 9.25a). Andra hackor har i likhet med de svensk-norska mångkantsyxorna inslipade skåror som löper från spets mot skafthål (Gräslund 1962 s.124-125), ett formspråk som i linje med tolkningen av nackknoppen som fallisk, skulle kunna anspela på en vulvisk symbolik. Istället för att leta efter en prototyp, ett ursprung, finns det skäl att misstänka att influenser från en rad olika väderstreck spelade in när man under tidigneolitikum skapade de yxor som vi idag känner igen som svensk-norska eller dansk-skånska mångkantiga stridsyxor. Bland dessa tänkbara influenser finns de mesolitiska skafthålshackorna med som en komponent. I Västskandinavien kan de till och med ha utgjort utgångspunkten för hantverket, medan de västskandinaviska skafthålshackorna i Danmark eller Mälardalen kanske sågs som ett exotiskt redskap, på samma sätt som en stridsyxa av sten eller koppar från Österrike eller Ungern skulle 224 Fr e d r i k HAllgren Figur 9.25. Mesolitisk skafthålshacka från Bråttkärr, Stala sn, Bohuslän, formad som en fallos, jämförd med mångkantig stridsyxa av typ KV från Lundby, Gryt sn, Östergötland, som har en liknande fallisk form. Efter Montelius (1917 s.22, 26). Skala 1:3. Figure 9.25. Mesolithic shaft hole pick from Bråttkärr, Stala parish, Bohuslän, shaped as a phallus, compared to an polygonal battle-axe of type KV from Lundby, Gryt parish, Östergötland, with a similar phallic shape. After Montelius (1917 p.22, 26). Scale 1:3. ha uppfattats som en exotisk inspirationskälla. Inom den nordliga trattbägarkulturen och i synnerhet i Mälardalen/Bergslagen kom de falliska och vulviska anspelningarna att få en framträdande roll i formgivningen av mångkantsyxorna (figur 9.15, 9.16, 9.25b), ett drag som inte betonats i samma grad bland mångkantsyxor från Danmark/Skåne eller andra regioner. De regionala traditionerna i formgivningen av mångkantiga stridsyxor är temat för nästa avsnitt. Regionala och överregionala traditioner i formgivningen av mångkantiga stridsyxor Deborah Olausson har granskat halvfabrikat av mellanneolitiska stridsyxor (båtyxor) och konstaterar att dessa genomgående har formats genom bultning (Olausson 1998 s.129-136). Det samma tycks vara fallet med de halvfabrikat till mångkantiga stridsyxor jag sett. (Jag bortser här från den första grova tillslagningen av råämnen i samband med stenbrytningen). Då varken den första grova tillslagningen eller den efterföljande bultningen efterlämnar något avfall specifikt för tillverkning av just mångkantsyxor, så går det ej att identifiera produktionsplatser för stridsyxor utifrån ett avslagsmaterial, på det sätt som är möjligt för fyrsidiga yxor (Hansen & Madsen1983, Apel et al. 1997, Sundström & Apel 1998) eller flintdolkar (Apel 2001). Vid en diskussion av produktionsområden är man därför hänvisad till vad spridningen av halvfabrikat kan visa. Halvfabrikat av mångkantiga stridsyxor förekommer enbart som enstaka fynd, hopningar av halvfabrikat i stil med fynden av ej fullbordade dubbeleggade stridsyxor från Alvastra pålbyggnad (Malmer 1983, Malmer 2002 s.82) är inte kända. Även om man bör vara försiktig med att dra slutsatser av fynd som till största delen till-
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c H i m p o r t e r A d e s t e n r e d s k A p i n o m mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s varatagits av lekmän, kan ändå den enstaka men spridda förekomsten av halvfabrikat antyda att mångkantiga stridsyxor tillverkats på “vanliga boplatser” snarare än på samlingsplatser i stil med Alvastra. Den fragmentariska yxa från Skogsmossen som bedöms vara ett halvfabrikat av en mångkantig stridsyxa, är tillverkad av samma slags porfyrit som använts för tillverkning av tunnackiga yxor på platsen. Så som diskuterats i kapitel 9.1.1 så går det inte okulärt att skilja denna porfyrit från porfyrit som använts på exempelvis Skumparberget och Hjulberga 1. Då det rör sig om en icke färdigställd yxa ligger det nära till hands att anta att den bearbetats lokalt, men i frånvaron av en petrografisk analys kan man inte utesluta möjligheten av att det kan vara ett föremål som förts i halvfärdigt skick till platsen. I det senare fallet är det likväl troligt att dess ursprung står att finna i regionen kring Skogsmossen, då det främst var i denna landsände som porfyrit nyttjades för yxtillverkning under tidigneolitikum (kapitel 9.1.1). I Mälardalen och Bergslagen är i övrigt 17 halvfabrikat av mångkantiga stridsyxor kända som med större eller mindre säkerhet kan bestämmas till typ. Alla dessa hör till Gjessings kategori svensk-norska mångkantsyxor, det vill säga vad som enligt Zápotockýs typindelning motsvarar FIII, KIII och KV yxor. Som nämndes inledningsvis har FIII yxor, så som de definierats av Zápotocký, dock en jämn utbredning i hela södra Skandinavien och Zápotocký betraktar dessa som samnordiska (Zápotocký tillmäter inte skåran på yxkroppen samma vikt vid typindelningen som Gjessing gjorde). De två återstående typerna, KIII och KV är tvärtom utmärkande för trattbägarkulturen i området norr om Skåne. Huvuddelen av de svenska halvfabrikaten av dessa typer har hittats i Mälardalen och Bergslagen men halvfabrikat av KIII och KV yxor förekommer också i Östergötland, Småland och Halland (figur 9.26). Åtminstone två ämnen till KIII yxor har även påträffats vid Oslofjorden, dels vid Kaserud i Norderhov, Buskerud (Mikkelsen 1984 s.100, Boaz 1998 s.49) och dels vid Nes, Hvalstad, Asker, Akerhus (Østmo 2007 s.121). Det finns enligt Hinsch (1955 s.42), ytterligare några halvfabrikat i Sydöstnorge, men det är oklart vilken typ de hör till. Huvuddelen av de totalt 25 yxor Hinsch omtalar är dock av den ”östskandinaviska typen” ( Hinsch 1955 s.42). I Skåne och Danmark saknas däremot halvfabrikat av KIII och KV yxor helt. Av de återstående tre regionala nordiska typerna, FIV, KII och KVI redovisar Zápotocký femton halvfabrikat, varav tolv är funna i Danmark, två i Skåne och ett i Östergötland (figur 9.26). Bland de danska halvfabrikaten finns en östlig tonvikt i den geografiska spridningen då tio av de tolv halvfabrikaten med känd fyndort är funna på Själland med kringliggande öar, endast två halvfabrikat har påträffats på Jylland och då på halvöns östra del. Halvfabrikatens spridning visar således på två skilda tra- t r At t Bäg A r k u lt u r ditionsområden, ett som omfattar östra Danmark samt Skåne och ett som omfattar Mellansverige och södra Norge. Spridning av färdiga yxor visar på samma tendens som förekomsten av halvfabrikat, även om mönstren inte är lika tydliga (figur 9.27). Den tidigneolitiska trattbägarkulturen kan vid första ögonkastet ge ett enhetligt intryck med den återkommande uppsättningen av exempelvis trattbägare, kragflaskor, tunnackiga yxor och mångkantiga stridsyxor och till en del är detta intryck riktigt så till vida att varianter av dessa föremålstyper faktiskt återkommer i kombination med varandra i geografiskt avlägsna kontexter. Till en del gömmer dock denna enhetlighet samtidigt en avsevärd diversitet. Så som visats i detta kapitel finns det en formvariation bland de mångkantiga stridsyxorna, en variation som inte enbart kan förklaras med kronologi, snarare så är specifika stiltraditioner knutna till specifika geografiska regioner, traditioner som skapats och reproducerats i regionala eller överregionala sociala kontexter. Enligt diskussionen av keramik i kapitel 8.6 så reproducerades de lokala dragen i keramikhantverkstraditonen på exempelvis Skogsmossen inom ett community of practice, vars deltagare var kvinnor tillhöriga samma matrilinjära ätt – mormödrar, mödrar, systrar och döttrar som till följd av en matrilokal bosättningsregel kom att bilda kärnan i den grupp människor som bodde tillsammans på bosättningen. Diskussionen fördes med utgångspunkt i observationen att storleken på fingerintryck i keramiken pekade på att det var kvinnor snarare än män som tillverkade trattbägarna. Det är svårare att finna indikationer på vilka som tillverkade de mångkantiga stridsyxorna. Visserligen associeras stridsyxorna ofta med män i den arkeologiska litteraturen, kanske på grund av de knoppförsedda mångkantsyxornas påtagliga likhet med en fallos (figur 9.25b). Yxornas formspråk är dock tvetydigt på denna punkt, då skårorna som löper från skafthålet på yxornas bredsidor enligt samma tankegång kan associeras med ett sköte. Bland de skandinaviska fynden kan en gravgåva i form av en mångkantig stridsyxa i ett fall knytas till ett skelett som bestämts till man (mansgraven från Dragsholm – Brinch-Petersen 1974, Price 2007). Bland det dussin övriga fall där mångkantiga stridsyxor förekommer i tidigneolitiska gravar i Danmark är skeletten ej bevarade (Fischer 1976, Ebbesen 1994 s. 89), eller så saknas en koppling till en specifik individ. Från perioden före trattbägarkulturens uppträdanden föreligger olika sorters skafthålsförsedda yxor av sten och horn från gravar med könsbestämda skelett från rössenkultur i Tyskland och lengyelkultur i Polen. På det eponyma gravfältet vid Rössen i norra Tyskland förekommer skafthålsförsedda skolästyxor i sju av de 29 gravarna, i alla sju fallen rör det sig om mansgravar (Hodder 1990 s. 110). Inom lengyelgravfältet vid Brześć 225
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175: hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177: 8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179: skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181: Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183: tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185: Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187: Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189: som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191: från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193: Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195: snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197: Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200: 9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 223: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246: Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 251 and 252: Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 273 and 274: 11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?