Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

Under tidigneolitisk tid fanns det vid sidan av den vitt spridda typiska kamkeramiken (Ka II), också keramikstilar med en mer begränsad utbredning, som kaunissaari och senare kierikki i mellersta och östra Finland, samt jäkärlä i sydvästra Finland. Dessa stilar förekommer i samma områden som Ka II keramiken och ofta på samma boplatser som typisk kamkeramik, men det finns också lokaler utan inblandning av Ka II. Både kaunissaari- och kierikkikeramik karaktäriseras av magring med asbestfibrer. Kaunissaarikeramiken har tätt applicerad, yttäckande dekor av stämpelintryck. Kierikki keramiken har glesare applicerad dekor, ofta långa, smala kamstämplar, ibland dragna streck eller grunda gropar. Djupa gropintryck förekommer inte i någondera gruppen (Siiriäinen 1967 s.10-11, 36-37, 1984, Carpelan 1979 s.12-14, Edgren 1992 s.105-107, Pesonen 1995, 1996). Medan kierikkikeramiken i likhet med de flesta varianter av kamkeramik har en rak kärlprofil, så utmärker sig kaunissaarikärlen genom att ofta ha en svag profilering (Pesonen 1996 s.20-21, 30). De dateringar jag hittat som gäller kaunissaari keramik ligger i slutet av senmesolitikum och i början av tidigneolitikum. Dateringar av kierikkikeramik ligger i andra halvan av TN och början av MN A (figur 10.32, se vidare nedan). Jäkärläkeramiken karaktäriseras av ett poröst gods, en följd av att leran magrats med organiskt eller kalkhaltigt material – i några fall har magring med skal påvisats (Edgren 1966, Asplund 1995, 1998). Dekoren består oftast av korta breda kamstämplar som påminner om tvärsnoddsdekor (äkta tvärsnodd förekommer också sällsynt) som omväxlande applicerats zonvis horisontellt respektive lutande/vertikalt (figur 10.33). Jäkärläkeramik är aldrig gropornerad. 264 Fr e d r i k HAllgren Figur 10.32. 14C-dateringar associerade med kaunissaarikeramik, kierikkikeramik och jäkärläkeramik (Asplund 1995, Pesonen 1996, Halinen 1998, Carpelan personlig kommunikation 2005). Det finns även äldre dateringar associerade med kaunissaari och jäkärläkeramik. Figure 10.32. 14C dates associated with pottery of the types Kaunissaari, Kierikki and Jäkärlä (Asplund 1995, Pesonen 1996, Halinen 1998, Carpelan personal communication 2005). There are also earlier dates associated with Kaunissaari and Jäkärlä pottery. Figur 10.33. Jäkärläkeramik och kamkeramik av stil Ka II från Södra Rödmyra, Saltvik sn, Åland. Efter Dreijer (1941). Figure 10.33. Jäkärlä pottery and Comb Ware (style Ka II) from Södra Rödmyra, Saltvik parish, Åland. After Dreijer (1941).
10 öv e r r e g i o n A l A s o c i A l A s A m m A n H A n g u n d e r tidigneolitikum Vid sidan av den klassiska kamkeramiska kärlformen förekommer även låga skålar inom jäkärlägruppen. Det föreligger 14 C-dateringar från två jäkärlälokaler, Nummenharju i Sauvo som dateras till senmesolitikum och Nöjis i Dragsfjärd som dateras till tidigneolitikum (figur 10.32). Även i stenindustrin finns det regionala traditioner, där vissa yxtyper karaktäriserar olika landsändar. Meinander skriver: I sydvästra Finland har vi den s.k. Jäkärlä-yxan, i Österbotten den s.k. österbottniska yxan och i Karelen har vi centrum för den rysk-karelska yxans spridning; alla dessa yxtyper är i stort sett samtidiga. (Meinander 1961 s.16) Meinanders poäng med att peka på dessa yxors begränsade spridning, var att de inte sammanföll med kamkeramikens mycket större utbredningsområde. Medan det är riktigt att dessa yxtypers utbredning är mer begränsad än Ka II keramiken, så sammanfaller de dock till en del med den rumsliga utbredningen av de regionala keramiktraditionerna som diskuterats ovan. Jäkärläyxorna är inte definierande för jäkärlägruppens boplatser, men har en geografisk spridning som i huvudsak sammanfaller med jäkärläkeramikens utbredning (Meinander 1961 s.16 , Edgren 1966 s.115-120). Om de återstående två yxtyperna har en utbredning med tyngdpunkt i Karelen och Österbotten, så kan frågan väckas om inte dessa rumsligt sammanfaller med kaunissaari/kierikki keramikens spridning. Utan att fördjupa mig vidare i denna problematik, tycker jag mig ana en komplex väv av överlappande sociala sammanhang också i det tidigneolitiska materialet från Finland, som kommit i uttryck i lokala, regionala och överregionala hantverkstraditioner (jfr. Asplund 1998). Medan Meinander med viss grund ifrågasatte relevansen i ett övergripande begrepp som kamkeramisk kultur, så menar jag att också denna överregionala nivå har en relevans, just i mötet mellan människor från ett annat socialt sammanhang, en situation som jag tror förelåg i exempelvis området mellan Lillberget och Vuollerim i Norrbotten. Även i söder, i övärlden mellan södra Finland och östra Mellansverige, finns en zon där människor från olika kulturella kontexter kan ha mötts. De från Mälardalen sett närmaste lokalerna med tidigneolitisk kamkeramik, Södra Rödmyra och Tisdal, är belägna i Långbergsöda, Saltvik sn, på Åland (jfr. kapitel 4) och uppvisar både typisk kamkeramik (Ka II:1) och jäkärläkeramik (Dreijer 1941, Äyräpää 1956 s.13, 15, Nuñez & Storå 1992, Stenbäck 2003) (figur 10.33). En del av den stenmagrade keramiken på Tisdal, skiljer sig från den gängse definitionen av kamkeramik genom att kärlen uppvisar en ”mjukt s-formigt böjd” profil (Dreijer 1941 s.34, 49), det vill säga en kärlprofil som utmärker trattbägare av samma ålder i det närbelägna Mälardalen (jfr. kapitel 8). Stenmaterialet från Tisdal inkluderar fyra avslag av kristianstadflinta från nordöstra Skåne, ett råmaterial som visar på kontakt med människor tillhöriga trattbägarkulturen på västra sidan Ålands hav. I ljuset av detta är det tänkbart att formgivningen av de profilerade krukorna inspirerats av trattbägarens kärlform. Det är också möjligt att de faktiskt är trattbägare, som förts från Mälardalen till Åland. Ett mynnings- och halsparti till en av de profilerade krukorna avbildas av Dreijer (1941 fig. 29:4). Krukan är dekorerad med horisontella rader av vertikalt applicerad kamstämpel på mynningsrand och hals, samt har två rader gropintryck – en rad under mynningsranden och en rad vid övergången mellan hals och skuldra. Både dekorelement och komposition känns igen från trattbägare från Mälardalen, men förekommer för all del även på Ka II keramik. Jag har ännu inte haft tillfälle att på plats granska keramiken från Tisdal, varför frågan måste lämnas öppen. Hur det än förhåller sig med de profilerade kärlen från Tisdal, så visar som nämnts förekomsten av kristianstadflinta på kontakt mellan människor från Ålands tidigneolitiska kamkeramiska kultur och människor från Sveriges trattbägarkultur. Även från finska fastlandet finns konkreta exempel på sådana kontakter, i form av fynd av två mångkantiga stridsyxor. Den ena, en svensknorsk yxa av KIII typ, är funnen på en kamkeramisk (Ka II:2/Ka III:1) boplats vid Lappo i mellersta Finland, den andra är ett lösfynd från Esbo i södra delen av landet (Äyräpää 1956 s.18-19, Edgren 1992 s.55). I Mälardalen/Bergslagen finns motsvarande fynd av föremål med ursprung i Finland. Christiansson har särskilt pekat på fynden av skifferringar och en dubbeleggade skafthålsyxa av kamkeramisk typ från Vad, Kumla sn, i Västmanland, som importföremål från kamkeramiskt område (Christiansson 1969 s.53-59, 68-69). Ett särdeles intressant fynd föreligger från den tidigt mellanneolitiska boplatsen Västra Mårtsbo, Valbo sn i Gästrikland, där ett tiotal krukskärvor från en asbestmagrad neolitisk kruka påträffats (figur 10.34) (Enqvist 1929, Claeson 1932, 1934(r), Kaelas 1957 s.131, Jonsson 1958). Redan Bagge noterade att krukan skiljde sig från den betydligt yngre, asbestmagrade keramiken som förekommer i mellersta och norra Norrland (citerad i Jonsson 1958). Baudou har föreslagit att mårtsbokrukan skall vara av finskt ursprung (Baudou 1973 s.14). Carpelan nämner mårtsbokeramiken i förbigående och menar att det är mellanneolitisk asbestskeramik av finsk typ (Carpelan 1979 s.14). Professor Milton Nuñez, Uleåborg har bistått mig i en bedömning av skärvorna och funnit att det rör sig om en kierikkikruka, det vill säga ett kärl vars ursprung troligen står att finna i mellersta eller östra Finland (figur 10.35). Krukan är dekorerad med långa smala kamstämplar, vilka applicerats vertikalt och diago- 265
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246: Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 251 and 252: Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 263: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 273 and 274: 11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276: 11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 281 and 282: Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284: Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 287: 11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 290 and 291: On all these places and routes, eac
Page 292 and 293: ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295: Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297: Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299: Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301: Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303: Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305: Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307: Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309: Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311: Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313: Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?