Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

Om man nu vill behålla kulturbegreppet, men också är intresserad av att arbeta från synvinkeln av praktikteori, kan kultur ses som: ”...culture as a system constructed, reproduced, and transformed in and through the ideation and practices of agents, either by deliberate design or as contingent by-product.” (Brightman 1995 s.514). Jag kommer att återkomma till kulturell praktik i kapitel 2.6. Närmast skall jag dock följa upp den tråd som leder från Marshall Sahlins (1999 s.405) tillbaka till Ralph Linton (1936), och mer specifikt Lintons diskussion av kultur som deltagande handling. 2.3 Ralph Linton och kultur som deltagande Ralph Linton (1893-1953) var ursprungligen antropolog med inriktning mot arkeologi, men kom med tiden främst att syssla med samtida kulturer. Inom amerikansk kulturantropologi räknas han som en av de viktigare kulturteoretikerna under mellankrigstiden (Gillin 1954, Tumin 1955 s.501, Sahlins 1999 s.405). Rubriken på det kapitel i Ralph Lintons The study of Man som Sahlins refererade till ovan var ”Participation in culture”, ett ordval som betonar att kultur är något man gör, något man deltar i (Linton 1936 s.271-283). För Linton var förmedling (”transmission”) avgörande för att en företeelse skulle klassas som kultur. 22 There is always some one individual in a community who is the first to discover, invent, or adopt a new thing. As soon as this new thing has been transmitted to and is shared by even one other individual in the society, it must be reckoned a part of culture. (Linton 1936 s.274). Här finns en beröringspunkt med en arkeologisk definition som utgår från likheter i materiell kultur, och i synnerhet från likheter mellan delade hantverkstraditioner. Praktiken att enligt ett visst teknologiskt recept tillverka lerkärl med trattformig hals (kapitel 8) är kultur, därför att praktiken delades och förmedlades mellan många människor under tidigneolitikum. Lintons perspektiv på kultur är ett grodperspektiv, och sålunda diametralt skiljt mot arkeologins traditionella kulturbegrepp som utgår från storskaliga mönster vad gäller likhet mellan föremål. Inte desto mindre är Lintons nerifrån-och-upp perspektiv fruktbart för att förstå vad de arkeologiska spridningskartorna representerar. I det följande kommer jag att återge några längre avsnitt ur Lintons text, vilka kommer att tjäna som utgångspunkt för diskussionen av arkeologisk kultur längre fram. Som kommer att framgå innehåller texten flera termer (t.ex. tribe, male, female), vars relevans, i likhet med kultur, har Fr e d r i k HAllgren ifrågasatts under de senaste decennierna, en problematik jag kommer att kommentera i kapitel 2.4. För Linton var det lokalsamhället, där människor interagerade i vardagliga sammanhang, som var nyckeln till en förståelse av kultur som deltagande: While ethnologist have been accustomed to speak of tribes and nationalities as though they were the primary culturebearing units, the total culture of a society of this type is really an aggregate of sub-cultures. Within tribes . . . these sub-cultures are normally carried by various local groups which go to make the total society and are transmitted within these groups. (Linton 1936 s.275) Med detta menade Linton emellertid inte att ett lokalsamhälle kunde förstås som en homogen kulturell entitet, tvärtom betonade han hur kultur reproducerades inom olika, delvis åtskilda, delvis överlappande sociala sammanhang inom lokalgruppen: The incomplete participation of all individuals in the culture of their societies is reflected in the presence within all societies of differential lines for the transmission of various culture elements. These lines correspond not only to the membership of the social units which carry particular sub-cultures but also to the various socially established categories of individuals within each of the functional social units. Thus certain elements are transmitted in family lines. Similarly, in all cultures the knowledge of the Specialities assigned to women will be transmitted almost entirely in the female line, while knowledge of those assigned to men will be transmitted in the male line. (Linton 1936 s.277) På samma sätt diskuterade Linton också hur aspekter av kultur kan reproduceras inom åldersdefinierade kategorier, och även hur barn kan reproducera sin egen kultur, utan inblandning av vuxna. För Linton var således kultur i första hand deltagande, förmedling och lärande i lokala kontexter och gruppspecifika sociala sammanhang. Detta perspektiv har gemensamma drag med ett perspektiv på kulturell praktik som kallas teorin kring communities of practice som diskuteras vidare i kapitel 2.6. I ett försök att fånga variationen av kulturell praktik inom en kultur delade Linton upp kulturella drag i tre analytiska kategorier, universals, specialities, alternatives, som reproducerades inom olika nivåer av samhället (Linton 1936 s.272-274). Universals avser de ganska få drag som är gemensamma för alla vuxna i en kultur, till exempel ett gemensamt språk. Med specialities menade Linton aspekter av kultur som reproduceras inom segment av ett lokalsamhälle, till exempel ett hantverksskrå snarare än inom hela lokalgruppen. Specialities är således:
...those elements of culture which are shared by the members of certain socially recognised categories of individuals but which are not shared by the total population. . . Under this head come the patterns for all those varied but mutually interdependent activities which have been assigned to various sections of the society in the course of its division of labor. (Linton 1936 s.272) Med alternatives menade Linton aspekter av kultur som delades av en mer begränsad grupp individer. Alternatives kan också beteckna olika lösningar på samma problem, till exempel skilda teknologiska lösningar för att tillverka likvärdiga redskap. Linton diskuterade även en fjärde kategori, individual pecularities, drag specifika för enskilda individer. Dessa räknas inte som kultur enligt Lintons definition, som lägger fokus på förmedling och reproducering. Perspektiv med dessa analytiska kategorier kan läggas både på en kultur i övergripande mening, och på mindre enheter: If we attempt to apply our three-fold classification to a tribal culture, we will find that, in comparison with any of the subcultures which compose it, it shows fewer Universals and a marked increase in Specialities. (Linton 1936 s.275) Lintons analytiska kategorier är inte statiska. Individuella egenheter kan när som helst läras ut, spridas, och bli alternatives, specialities eller universals. Som exempel kan nämnas introduktionen av keramikhantverk i Mälardalen vid övergången senmesolitikum och tidigneolitikum. Om keramikhantverket först togs upp av en enskild person så kan det i ett initialt skede räknas som en individual pecularity, men så snart hantverket lärdes ut och förmedlades är det att betrakta som kultur. Med tanke på den vidsträckta spridning keramikhantverk snabbt fick inom Mälardalen, och med tanke på att det var specifika designer som reproducerades, kan det tidigneolitiska keramikhantverket betraktas som specialities eller alternatives beroende på perspektiv. Linton reflekterade också över hur det etnografiska perspektivet, med ett fokus på universals och specialities får kulturer att framstå som mer homogena än de är: Most of the descriptions of cultures which are now extant are heavily weighted on the side of the Universals and Specialities. This is due partly to the difficulty of obtaining information about the alternatives, partly to a quite natural desire to make the description as coherent as possible. . . As a result, the participation of the average individual in the culture of his society is made to appear much more complete than it actually is, and the differences between different groups of individuals are minimized. Any one who has come to know a ’primitive’ society well can 2 ku lt u r, p r A k t i k o c H i d e n t i t e t testify that its members do not show the dead level of cultural uniformity which these reports suggest. (Linton 1936 s.279). Det samma kan naturligtvis sägas om det arkeologiska perspektivet. Det bör dock understrykas att problemet inte ligger i terminologin, snarare kan terminologin hjälpa till att belysa problematiken. Om man försöker applicera Lintons kultursyn på det vi kallar trattbägarkultur i södra Skandinavien, så skulle idén om några brett definierade artefakttyper, som trattbägare, kragflaska, mångkantig stridsyxa, och fyrsidigt slipad arbetsyxa, kunna ses som universals, gemensamma för hela den Skandinaviska trattbägarkulturen. Notera att jag här pratar om idén om trattbägare som en universal. Den faktiska formgivningen av specifika trattbägare, och hantverksprocessens handlingskedja, så som den lärs ut och förmedlas inom enskilda hantverksgrupper på specifika boplatser, kan bättre förstås som specialities, eller alternatives beroende på perspektiv. Detta understryker att användningen av Lintons tre analytiska begrepp är perspektivberoende. I kapitel 8 diskuterar jag hur man på närbelägna trattbägarboplatser i Mälardalen förmedlade skilda traditioner i hur lera bearbetades, i hur trattbägarnas halsparti skulle formges, och i vilken dekorteknik krukorna skulle orneras. Trots att man tillverkade varianter av den, inom TRB, ”universiella” kärlformen trattbägare, så var dessa trattbägares formgivning resultatet av en hantverkstradition som förmedlades inom enskilda boplatser. På samma boplatser har man också reproducerat traditioner i stenhantverk, till exempel tillverkning av fyrsidiga grönstensyxor och mångkantiga stridsyxor, traditioner som inte är specifika för dessa enskilda boplatser utan för regionen Mälardalen, respektive det överregionala området Mellansverige – Sydnorge (kapitel 9). Kontrasten mellan de lokala, de regionala och överregionala hantverkstraditionerna kan med fördel tolkas utifrån Lintons idéer om kultur som reproducerad på olika nivåer och i skilda segment av samhället, till exempel i familjer, inom ramen för genderspecifika hantverksgrupper eller i överregionala sodalitas. Det arkeologiska kulturbegreppet är formulerat utifrån ett etiskt perspektiv. Detta blir särskilt uppenbart om man beaktar ”trattbägarkultur”, som en företeelse med en utsträckning från Slovakien i söder till Mälardalen/Bergslagen i norr, en sådan ”enhet” har knappast varit reell för någon tidigneolitisk aktör. Likväl finns det en nivå där aspekter av det vi kallar trattbägarkultur kan ha varit en emisk realitet under tidigneolitikum. De specifika hantverkstraditionerna jag diskuterat ovan måste ha varit synliga som kulturella val, åtminstone vid den/de tidpunkt(er) de först infördes i en region. Under mesolitikum förekom inte keramik eller skaft- 23
Page 1 and 2: Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3: “A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7: 8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9: miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11: 10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14: 1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16: Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18: 2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20: att hans starka ställningstagande
Page 21: exemplifierar bland annat med Ralph
Page 25 and 26: more than a mere biological given.
Page 27 and 28: emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30: tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32: lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34: discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36: that constitute our community. Our
Page 37 and 38: Social interaction between agents o
Page 39 and 40: Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41: practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45: 44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47: sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49: kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51: 50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53: Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55: 54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58: 4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60: Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62: 4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64: soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66: I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68: 41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70: Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72: 5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218:
Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 219 and 220:
Page 221 and 222:
Page 223 and 224:
Page 225 and 226:
Page 227 and 228:
Page 229 and 230:
Page 231 and 232:
Page 233 and 234:
Page 235 and 236:
Page 237 and 238:
Page 239 and 240:
Page 241 and 242:
10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246:
Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?