Identitet i praktik - Identity in Practice

är problematiskt då det rör sig om ett prov som daterades
i den första omgången av bioapatitdateringar vid
Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Som beskrevs i kapitel
5.1.2 så daterades dessa brända ben en andra gång efter
en förändrad förbehandling, men för det aktuella provet
fanns inte tillräckligt med material för en andra datering.
För de två benprover från Skogsmossen som omdaterades
efter en förfinad förbehandling korrigerades åldern
med -260 respektive + 20 år. Det är således möjligt att
det daterade get/rådjur benet gett en inkorrekt åldersbestämning
som följd av en otillräcklig förbehandling.
De två dateringarna av sädeskorn och träkol kan dock i
någon mån belysa närvaro/frånvaro av en reservoarålder
i matskorporna.
Det daterade sädeskornet (Triticum dicoccum/spelta)
var inneslutet i godset till en trattbägare från vilken det
även föreligger två matskorpedateringar. Sädeskornet
är således knutet till den tidpunkt när krukan tillverkades,
medan matskorporna representerar krukans (sista?)
användning. Dateringen av sädeskornet gav en äldre
datering än de båda matskorporna (figur 5.14). Detta
antyder dels att matskorporna inte är behäftade med
en mätbar reservoarålder, men också att en avsevärd
tid förflutit mellan krukans tillverkning och dess sista
användning. Den aktuella trattbägaren är en av de vackraste
som påträffades på Skogsmossen och kanske har
den vårdats som en släktklenod genom flera generationer
innan den slutgiltigt deponerats i offerkärret (jfr. Lillios
1999, Crown 2007 s.682). Den daterade träkolsbiten (Ua-
15201) var innesluten i en bit lerklining, lerklining som
har ett samband med den plattform som det påträffades
spår av i kärret (Hallgren et al. manuskript 1996 s.49).
I botten av ett av plattformens stolphål påträffades en
av de daterade krukskärvorna (Ua-10389). Krukskärvan
låg i ett sådant läge att den måste ha hamnat i stolphålet
när stolpen drogs upp, krukskärvan är således knuten
till ombyggnad eller rivning av plattformen (Hallgren et
al. manuskript 1996 s.34). Dateringen från krukskärvan
som kan knytas till ett av plattformens stolphål stämmer
väl överens med dateringen av kol i lerklining som kan
knytas till plattformens användning och kan ses som en
indikation på att matskorpan inte innehåller en reservoarålder
(jfr. figur 5.6). Resonemanget har dock svagheter
då kolbiten inte är vedartsbestämd och då det inte är känt
hur länge plattformen var i bruk.
Sammantaget talar de redovisade dateringarna för
att det är ovanligt att matskorpor från trattbägarlokaler i
Mälardalen/Bergslagen är behäftade med en reservoareffekt.
Mönstret kan antingen tolkas som att matskorporna
främst består av terrest material, till exempel mjölkprodukter
såsom påvisats av Craigs studie från Åmose i
Danmark (jfr. ovan), eller så har matskorporna ett akvatiskt
innehåll som har en låg reservoarålder, så som tycks
vara fallet med bottensedimentet i den uppländska sjö
88
Fr e d r i k HAllgren
Figur 5.14. Tre 14 C-dateringar från samma trattbägare från offerkärret
på Skogsmossen (jfr. figur 8.48). Kärlet har dels tidsfäst genom
en datering av ett förkolnat sädeskorn inneslutet i lergodset, dels
genom två dateringar av matskorpor på kärlväggens insida.
Figure 5.14. Three 14 C dates obtained from one funnel beaker from
the offering fen at Skogsmossen (cf. figure 8.48). One 14 C date
comes from a carbonised cereal grain embedded in the clay matrix,
two 14 C dates have been made on food crusts on the inner wall of
the vessel.
som studerats av Hedenström & Possnert (jfr. ovan). Jag
vill likväl understryka att frågan inte är slutgiltigt utredd
och som nämnts ovan hoppas jag kunna genomföra en
laboratorieanalys av matskorpor från bland annat Skogsmossen
i ett framtida projekt.
Dateringarna från Mälardalens och Bergslagens trattbägarkultur
sträcker sig mellan 5190±130/5170±65 –
4560±70/4520±70 BP, vilket i kalenderår ungefär
motsvarar intervallet 4000 – 3300 f.Kr. Denna period
benämns i enlighet med dansk och sydsvensk kronologi
för tidigneolitikum, förkortat TN. Tidigneolitikum delas
ibland in i två, ibland i tre underperioder (Nielsen 1993,
Larsson & Olsson 1997, Madsen 1997 s.75, Koch 1998).
Jag använder mig av praktiska skäl av en tudelning av
perioden i TN I och TN II, med en vagt definierad gräns
dem emellan kring 3600 f.Kr. Det är oklart om dessa
underperioder verkligen kan urskiljas typologiskt i det
arkeologiska materialet från Mälardalen/Bergslagen, på
det sätt som är fallet i delar av Sydskandinavien. Det skall
heller inte uteslutas att den ”övergångsperiod” mellan
senmesolitikum och TN I (3950-3850 f.Kr.) som Koch
diskuterar för Danmarks del faktiskt också kan spåras i
Mälardalen/Bergslagen, se vidare kapitel 8.3.
När jag diskuterar kronologi i den följande texten
anges kalibrerade 14 C-dateringar i kalenderår före Kristus
(f.Kr.), medan okalibrerade dateringar anges before
present (BP). Kalibreringen har utförts med programen
OxCal 3.10 och Calib 5.0.1, som bägge nyttjar kalibreringskurvan
som publicerats i Reimer et al. (2004). Det
korrekta sättet att ange en kalibrerad 14 C-datering är att
återge dateringen som ett 1-sigma eller 2-sigma intervall.
Till exempel så är den kalibrerade åldern av 4880+-110
BP (Ua-15200, ett sädeskorn) med 1 sigmas sannolikhet
3795-3524 f.Kr (Reimer et al. 2004). Det daterade sädeskornets
faktiska ålder motsvarar ett specifikt årtal, som
med 68,3% sannolikhet återfinns i detta intervall. Inom
svensk stenåldersarkeologi har årtal angivna som kalibrerade
intervall stundom uppfattats som perioder snarare
än som ett sannolikhetsintervall (t.ex. Björck 1997), vilket