Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
en art som <strong>in</strong>te förekom i Bottenhavet under denna tid<br />
(Ericson 1989), så pekar fyndet snarast på kontakter med<br />
människor längs Norges kust. För Nordnorges del tolkas<br />
tidigneolitikum som en period av ökad mar<strong>in</strong> specialiser<strong>in</strong>g.<br />
Den ovan nämnda boplatsen Slettnes på ön Sørøya<br />
har tolkats som en sommartid nyttjad säsongsbosättn<strong>in</strong>g,<br />
brukad av en befolkn<strong>in</strong>g som under v<strong>in</strong>terhalvåret levde<br />
längre <strong>in</strong> längs kusten, till exempel i Altafjorden (Hesjedal<br />
et al. 1996 s.209).<br />
Älgfigurer är en sparsam men återkommande företeelse<br />
bland de tidigneolitiska lokalerna som är utprickade<br />
i figur 10.23. Från Kornsjövägen f<strong>in</strong>ns en skifferfigur<strong>in</strong><br />
i form av en älg (L<strong>in</strong>dqvist & Eriksson 2001, L<strong>in</strong>dqvist<br />
2002). Från Högberget f<strong>in</strong>ns en hällmåln<strong>in</strong>g med älgar,<br />
som utifrån ett bemålat stenfragment i en 14 C-daterad<br />
kontext troligtvis kan knytas till tidigneolitikum (L<strong>in</strong>dgren<br />
2003 s.10-12, 2005 s.20-21, 23, 35). Även vid hällmåln<strong>in</strong>garna<br />
med älgmotiv på Flatruet f<strong>in</strong>ns angränsande<br />
sotiga anläggn<strong>in</strong>gar som daterats till tidigneolitikum<br />
(Hansson 2006). Från Slettnes f<strong>in</strong>ns älgar och båtar med<br />
älghuvudstäv ristade på stenarna mellan de tidigneolitiska<br />
husen (Hesjedal et al. 1996). Från Alta och Nämforsen<br />
föreligger liknande ristn<strong>in</strong>gar, som utifrån strandl<strong>in</strong>jedater<strong>in</strong>g<br />
och typologisk dater<strong>in</strong>g förs till tidigneolitikum<br />
(Hallström 1960, Helskog 1985, 1995, Baudou 1992,<br />
L<strong>in</strong>dqvist 1994, Forsberg 2000, Larsson & Engelmark<br />
2005). Från Glösa i Jämtland f<strong>in</strong>ns älgar ristade i en stil<br />
som har en huvudsaklig utbredn<strong>in</strong>g i Trøndelag och där<br />
hänförs till tidigneolitikum utifrån strandl<strong>in</strong>jedater<strong>in</strong>g<br />
(Forsberg 2000 s.68). Det är notabelt att älgsymboliken<br />
tycks ha spelat en viktig roll både i <strong>in</strong>landet där älgben<br />
är vanliga i materialet, och längs kusten där älgben är<br />
ovanliga.<br />
Inom Mälardalens tidigneolitiska trattbägarkultur<br />
saknas exempel på älgsymbolik (det välkända älghuvudvapnet<br />
från Alunda i Uppland är hittat på en nivå som<br />
var havsbotten under TN – Almgren 1911 s.154). Ben<br />
från älg lyser med s<strong>in</strong> frånvaro <strong>in</strong>te bara på kustboplatserna,<br />
utan även på <strong>in</strong>landslokalerna (kapitel 7.2). Man<br />
kan undra över vad som fått trattbägarkulturens jägare att<br />
undvika detta bytesdjur. Eller om de jagat den, varför de<br />
hanterat älgbenen på ett så annorlunda sätt än benen från<br />
säl och tamfä, som vi trots allt hittar vid utgrävn<strong>in</strong>gar. En<br />
av många tänkbara förklar<strong>in</strong>gar är att produkter av älg<br />
(exempelvis hudar) varit en viktig del i utbytesrelationer<br />
mellan trattbägarkulturens bönder och skifferkulturens<br />
jägare. Från etnografiska källor är det ett bekant fenomen<br />
att olika etniska grupper nischar sig, så att olika när<strong>in</strong>gar<br />
och hantverk kompletterar grannfolkens (Sahl<strong>in</strong>s 1968<br />
s.22-23, Renouf et al. 2000 s.109). Denna specialiser<strong>in</strong>g<br />
är till en del en förutsättn<strong>in</strong>g för de sociala relationerna<br />
över den etniska gränsen, sociala relationer som bland<br />
annat utageras genom utbytesförb<strong>in</strong>delser. Bland stenartefakterna<br />
ser vi hur skifferknivarna och fl<strong>in</strong>tyxorna<br />
260<br />
Fr e d r i k HAllgren<br />
hanterats tvärs gränsen mellan nordlig trattbägarkultur<br />
och sydlig skifferkultur. Kanske har älghudar och kött<br />
på samma sätt forslats söderut och produkter av odlade<br />
grödor och tamdjur norrut, som led i ett socialt motiverat<br />
utbyte.<br />
I föregående avsnitt argumenterade jag för att den<br />
arkeologiska konstruktionen trattbägarkultur i någon<br />
mån kan ha varit men<strong>in</strong>gsbärande för de tidigneolitiska<br />
aktörerna i Mälardalen/Bergslagen, just genom det geografiska<br />
läget i gränsområdet mot Dalarna och södra<br />
Norrlands jägare-samlare. På samma sätt kan det jag<br />
kallar skifferkultur, ha varit mer synligt för människorna<br />
i mellersta Skand<strong>in</strong>avien som levde grannar med grupper<br />
som tog upp aspekter av trattbägarkulturen vid början<br />
av tidigneolitikum (jfr. Damm <strong>in</strong> press). Denna gränszon<br />
sträcker sig från södra Norrland i öster, via Dalarna och<br />
Hedmark, till södra Trøndelag i väster. I hela området<br />
levde man strax norr om människor som tillverkade trattbägare<br />
och fyrsidiga slipade bergartsyxor, som odlade<br />
eller åtm<strong>in</strong>stone hanterade jordbruksprodukter. Annorlunda<br />
uttryckt så levde människorna <strong>in</strong>om sydlig skifferkultur<br />
strax norr om människor som valde att <strong>in</strong>te ta upp<br />
skifferhantverket och knivproduktion, som valde att <strong>in</strong>te<br />
<strong>in</strong>gå i de komplexa utbytessystemen av skiffer av olika<br />
färg, att <strong>in</strong>te bygga hus med försänkt golvplan omgivet<br />
av vallar och – åtm<strong>in</strong>stone för Mälardalen/Bergslagens<br />
del – som valde att <strong>in</strong>te jaga det i norr så centrala bytesdjuret<br />
älg. Även om, eller kanske just därför att, dessa val<br />
<strong>in</strong>te fattades på <strong>in</strong>dividuell basis, utan genom grupper av<br />
människor som samagerade i enlighet med gemensamma<br />
värder<strong>in</strong>gar och förväntn<strong>in</strong>gar, så måste det annorlunda<br />
levnadsmönstret ha varit så mycket mer synligt.<br />
Även om jag således f<strong>in</strong>ner ett begrepp som skifferkultur<br />
användbart skall det samtidigt understrykas<br />
att skifferkulturens område <strong>in</strong>te är enhetligt vad gäller<br />
alla t<strong>in</strong>g. Tvärtom anas systematiska skillnader mellan<br />
en rad regioner <strong>in</strong>om mellersta och norra Skand<strong>in</strong>avien.<br />
Preferensen för skiffer av olika färger i skilda områden<br />
har nämnts i förbigående. En aspekt jag <strong>in</strong>te haft tillfälle<br />
att fördjupa mig i är lokala och regionala stilar i formgivn<strong>in</strong>gen<br />
av skifferknivar, det är dock uppenbart att sådana<br />
föreligger. I den lokala och regionala variationen av en<br />
gemensam repertoar m<strong>in</strong>ner skifferkulturen om trattbägarkulturen<br />
och liksom denna skulle variation kunna<br />
förstås utifrån teor<strong>in</strong> kr<strong>in</strong>g communities of practice, som<br />
en komplex väv av lokala, regionala och överregionala<br />
sociala sammanhang.<br />
Liksom gränsen mellan skifferkultur och trattbägarkultur<br />
framträder som tämligen dist<strong>in</strong>kt i söder, så f<strong>in</strong>ns<br />
en lika synlig kulturgräns i östra Norrbotten och norra<br />
F<strong>in</strong>land, där skifferkulturens jägare-samlare levde sida<br />
vid sida med den kamkeramiska kulturens jägare-samlare.<br />
Den tidigneolitiska kamkeramiska kulturen är temat för<br />
nästföljande kapitel.
Change language