Identitet i praktik - Identity in Practice

skifferknivar spelat en viktig roll, en traditionskrets som
jag vill diskutera som skifferkultur.
I figur 10.23 visas spridningen av 14 C-daterade tidigneolitiska
boplatser och hällbildslokaler norr om
trattbägarkulturen i Sverige och Norge, dateringarna
redovisas i figur 10.24-10.27. På alla dessa lokaler saknas
tidigneolitisk keramik och spår efter jordbruk. Alla
boplatser uppvisar fynd av skifferföremål som knivar
och spetsar, ofta förekommer avfall från bearbetning av
skiffer och på många finns vallomgärdade huslämningar
med försänkt golvplan.
Benmaterialen på inlandsboplatserna tenderar att
vara helt dominerade av älg och bäver (Lundberg 1997,
Boaz 1997). Där osteologiskt material föreligger från
kustboplatser är säl, fisk och sjöfågel vanliga, medan älg
däremot är sällsynt (Pettersen 1982 s.21-44, Baudou 1992
s.74, Käck 2001 s.36, Lindqvist 2001 s.87, Holm 2006).
Många inlandslokaler ligger i anslutning till omfattande
fångstgropsystem, vilket antyder att älgjakten bedrivits
systematiskt och storskaligt (Lundberg 1997 s.148ff,
Spång 1997, Boaz 1998 s.133). Att fastställa fångstgropars
ålder är komplext, de är ofta återutnyttjade och det
finns frågetecken kring om de provmaterial som 14 C-dateras
verkligen kan sättas i samband med fångstgroparnas
258
Fr e d r i k HAllgren
Figur 10.23. 14 C-daterade boplatser, hällbildslokaler och
fångstgropsystem från tidigneolitisk skifferkultur i centrala
och norra Skandinavien. 1. Limsjön, 2. Persmyra, 3. Dokkfløy,
4. Flatruet, 5. Högberget, 6. Åsele 17, 7. Stalon 636, 8. Gråtanån
188, 9. Gråtanån 577, 10. Vuollerim, 11. Måndagsbäcken,
12. Hallbovallen, 13. Överveda, 14. Kornsjövägen,
15. Nämforsen, 16. Langåsen, 17. Slettnes, 18. Melkøya,
19. Gropbakkeengen.
Figure 10.23. 14 C dated settlements, sites with rock art and
pit trap systems from Early Neolithic Slate Culture in Central
and Northern Scandinavia. 1. Limsjön, 2. Persmyra, 3. Dokkfløy,
4. Flatruet, 5. Högberget, 6. Åsele 17, 7. Stalon 636,
8. Gråtanån 188, 9. Gråtanån 577, 10. Vuollerim, 11. Måndagsbäcken,
12. Hallbovallen, 13. Överveda, 14. Kornsjövägen,
15. Nämforsen, 16. Langåsen, 17. Slettnes, 18. Melkøya,
19. Gropbakkeengen.
användningstid. Likväl finns det bestickande mönster i
de fall serier av dateringar har utförts. Selinge har publicerat
ett antal 14 C-dateringar från fångstgropsystem invid
Stavselån i Åsele, Lappland (Selinge 2001 s.180-182). De
daterade groparna i ”fångstgropsystem 16 och 17”, har
alla sin äldsta fas daterad till tiden omkring TN.
Forsberg har diskuterat bosättningsmönster i Mellannorrlands
kust och inland under neolitikum och föreslagit
att en grupp människor bodde hela året längs vattendragen
i inlandet och att en annan grupp människor
levde sin årscykel längs kusten och i det kustnära inlandet
(Forsberg 1992 s.59-60, jfr. Broadbent 1979 s.189-198).
Lämningarna i inlandet har diskuterats mer ingående av
Lundberg (1997), som menar att befolkningen vintertid
bodde i byar av skärvstensomgärdade hus belägna vid
älvsammanflöden och sjöar och älvars utlopp och sommartid
på öppna boplatser (utan grophus) längs sjöstränderna.
Bland de senare lokalerna finns både boplatser
tolkade såsom nyttjade av familjegrupper och större
samlingsboplatser (Lundberg 1997 s.123, 138-147). Att
inlandsbefolkningen på ett eller annat sätt stått i kontakt
med kusten visas bland annat av att sälben förekommer
på lokalen Tjikkiträsk i södra Lappland (Gräslund 1967
s.274). Då det i detta fall rör sig om ben från knubbsäl,