Identitet i praktik - Identity in Practice

9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c H i m p o r t e r A d e s t e n r e d s k A p i n o m mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s
tio från Fågelbacken och en sadelformad underliggare
vardera från Älby och Påljungshage (Lidström-Holmberg
1993, muntlig uppgift, Olsson et al. 1996, Hallgren et al.
2004 s.14, Eriksson & Wikell muntlig uppgift). Några
strandvända lokaler tycks helt sakna malstenar (Segerberg
1999, Sundström & Darmark 2005).
I de fall malstenarnas rumsliga kontext dokumenterats
vid utgrävningar av landvända boplatser står det
klart att de ofta påträffas samlade i avgränsade delar av
boplatsytan, gärna i anslutning till härdar eller kokgropar
(jfr. figur 6.5), vilket antyder närvaro av särskilda arbetsytor
för hantering av säd och mat (Apel et al. 1997 s.32,
Hallgren et al. 1997, Hallgren 2000a). En del av en sådan
arbetsyta undersöktes på Kallmossen, här påträffades
både färdiga, använda exemplar och avfall från tillhuggning
(eller omhuggning) av malstenar. Fynden indikerar
att malredskapen både tillverkades och brukades inom
samma del av gårdsplanen. Några färdiga, ej nedslitna
exemplar, visade tydliga tecken på att ha blivit avsiktligt
och omsorgsfullt sönderslagna (figur 9.14). Det finns
skäl att misstänka att såväl praktiskt bruk som ritual och
offerhandlingar kunde vara inslag i handhavandet av
malredskapen (jfr. Lidström-Holmberg 1998, Bradley
2005).
Förutom att malstenar förekommer på boplatser i
kontexter som har både funktionella och rituella dimensioner,
så är de också kända från mer utpräglat rituella
kontexter som gravar och våtmarksoffer. Den mest
uppseendeväckande gravkontexten där malstenar förekommer
är barngravarna på Östra Vrå (kapitel 6.2.1),
vilka täcktes av två stenpackningar delvis uppbyggda av
malstenar. Sammanlagt rör det sig om ett 50-tal malstenar,
huvudsakligen stora sadelformade underliggare,
både hela och avsiktligt sönderslagna exemplar (Kihlstedt
1996 s.74-75, 2006, Kihlstedt et al. 1997 s.118, Lidström-
Holmberg 1998 s.138, Risberg et al. 2002 s.15). En malsten
i form av en liten överliggare har även påträffats i
en av gravanläggningarna med brända människoben på
Fågelbacken (kapitel 6.2.1). Offernedläggelser av malstenar
är kända från offerkärret på Skogsmossen, som
innehöll 17 löpare och 8 underliggare, såväl hela som
fragmentariska exemplar. Tio av malstenarna av glimmerskiffer
hade synbarligen arrangerats i ett stråk som
sträckte sig 7 m tvärs den lilla våtmarken, från dess västra
till dess östra sida.
I föregående avsnitt har det betonats hur det finns ett
stort mått av kontinuitet bakåt vad gäller den tidigneolitiska
yxindustrin. Sadelkvarnarna kan däremot sägas vara
en nyhet, som nådde Mälardalen från söder. De malredskap
som är kända från rena mesolitiska kontexter i regionen
har en annan utformning, medan sadelkvarnarna
tillhör en tradition som bland annat är företrädd inom
den bandkeramiska kulturen (Kahlke 2004, Hamon 2008,
Lidström-Holmberg under arbete). Av allt att döma är
t r At t Bäg A r k u lt u r
sadelkvarnarna en redskapstyp som både funktionellt
och konceptuellt var kopplad till beredning av odlad
säd. I Mälardalen dyker de upp först i övergången mellan
senmesolitikum och tidigneolitikum (Hallgren et al.
1995, Hallgren 1996). Det föreligger fem 14 C-daterade
anläggningar med fynd av malstenar från Mälardalen
och Bergslagen, fyra från Skogsmossen (stenpackning
277: Ua-18716, 4940±50 BP, ben från nötboskap/älg;
härd 219: Ua-14833 4870±65 BP, matskorpa; härd 19:
Ua-10862 4850±60 BP, hasselnötskal; stenpackning 279:
Ua-15199 4735±75 BP, Triticum aestivocompactum)
och en från Fågelbacken (pålanläggning 58: Ua-4019
4870±90 BP, Ua-4023 5005±75 BP, Ua-10024 4810±85
BP, matskorpedateringar; Ua-17200, 4945±50 BP, människoben).
Sadelformade malstenar förekommer troligtvis
under hela tidigneolitikum. Malstenar av samma typ
har även hittats på gropkeramiska boplatser från början
av mellanneolitikum (Lidström-Holmberg 1993, Olsson
1996, Sundström et al. 2006), dock färre än vad som är
vanligt på de tidigneolitiska lokalerna.
Medan malstenar stundom varit förbisedda, så är
avfall från produktionen av malredskap närmast okänt.
Då både underliggare och överliggare ofta är tillverkade
av grovkorniga eller stängliga bergarter, saknar avfallet
de lättidentifierade egenskaper som återfinns hos till
exempel avslagen från tillhuggning av en porfyrityxa,
därtill är några av materialen känsliga för vittring. Efter
utgrävningen på Skogsmossen 1995, där vi påträffade ett
stort antal malstenar av bland annat glimmerskiffer, insåg
vi att vi inte känt igen och tillvaratagit något debitage i
detta material. Vid de efterföljande mindre forskningsundersökningarna
på Skogsmossen började vi därför
aktivt söka efter möjligt debitage i glimmerskiffer och
grovkornig sandsten med goda resultat som följd. Det
är uppenbart att vi det första grävåret förbisett fyndkategorin
helt. I detta är vi inte ensamma, då avfall från
malstenstillverkning lyser med sin frånvaro från praktiskt
taget alla trattbägarboplatser i regionen. Väl medveten
om problemet har det varit lättare att hitta debitage från
malstensproduktion. Vid undersökningen på Kallmossen
2000/2001 påträffades en större hopning avslag från
tillverkning, eller möjligen omhuggning av malstenar.
De sadelformade underliggarna är vanligen tillverkade
av granit, grovkornig sandsten eller muskovitrik
metavulkanit. De limpformade överliggarna är ofta
tillverkade av sandsten eller muskovitrik metavulkanit
(Lidström-Holmberg muntligen). Den senare bergarten
benämns i arkeologiska sammanhang vanligen glimmerskiffer
och ser för en lekman ut som glimmerskiffer,
men har bildats under andra geologiska processer. Då
muskovitrik metavulkanit är en otymplig term och denna
bergart dessutom är svår att okulärt särskilja från egentlig
glimmerskiffer för en arkeolog, kommer glimmerskiffer
att användas som samlingsbeteckning för både muskovi-
213