Identitet i praktik - Identity in Practice

soderna med markant inflöde av salt atlantvatten. Under
episoderna av lågt inflöde och låg salthalt kan däremot
reservoaråldern förväntas ha varit lägre.
Det är inte oproblematiskt att passa in de åländska
sperrings 1-lokalerna i denna sekvens av fluktuationer i
salthalt och reservoarålder. Om man antar att de daterade
matskorporna från Östra Jansmyra och Vargstensslätten
består av sälprodukter, så kan en reservoarkorrektion
på 300 år komma ifråga om boplatserna hör till
en period med hög salthalt. Om Östra Jansmyra och
Vargstensslätten däremot hör till en fas med låg salthalt
så kan reservoaråldern vara mycket lägre. Då det
inte varit möjligt att korrekt uppskatta reservoaråldern
återger jag dateringarna okorrigerade i de efterföljande
Oxcal-diagrammen.
När jag inledde arbetet med det åländska materialet
var endast ett fåtal konventionella 14 C-dateringar pu-
Figur 4.6. 14 C-dateringarna från Östra Jansmyra I and Vargstensslätten
II, Åland, jämförda med 14 C-dateringar från sperrings 1 kontexter
på finska fastlandet, samt Karelen och Ingermanland i västra
Ryssland (Nuñez 1990, Timofeev & Zaitseva 1997, Leskinen 2002,
Takala & Sirviö 2003, Jungner & Sonninen 2004, Schulz 2004,
Dolukhanov et al 2005, Carpelan personlig kommunikation 2005).
Figure 4.6. The 14 C dates from Östra Jansmyra I and Vargstensslätten
II, Åland, compared to 14 C dates from Sperrings 1 contexts from
mainland Finland, and from Karelia and Ingermanland in Western
Russia. (Nuñez 1990, Timofeev & Zaitseva 1997, Leskinen 2002,
Takala & Sirviö 2003, Jungner & Sonninen 2004, Schulz 2004,
Dolukhanov et al 2005, Carpelan personal communication 2005).
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e n r u n t östersjön
blicerade från Finlands fastland. De senaste fem åren
har dock flera dateringar av just organiska beläggningar
på sperringskeramik publicerats (Leskinen 2002, Schulz
2004). Från Karelen och Ingermanland i västra Ryssland
finns därtill en matskorpedatering samt flera konventionella
koldateringar av sperrings 1-lokaler tillgängliga
(Timofeev and Zaitseva 1997, Takala and Sirviö 2003,
Dolukhanov et al 2005, Carpelan personlig information
2005). Dateringarna från Östra Jansmyra II och
Vargstensslätten II är i enlighet med 14 C-dateringar av
sperrings 1-material från fastlandet i öst (figur 4.6). I
helhet spänner dateringarna över intervallet c. 5400 –
4200 f.Kr., med en tydlig tonvikt i den förra halvan av
perioden.
Då ålderskillnaden mellan hasselnötskalen från Östra
Jansmyra I och matskorporna från de närbelägna lokalerna
Östra Jansmyra II och Vargstensslätten II är större
än vad som kan förklaras av en marin reservoareffekt,
så bör hasselnötskalen avspegla en senare händelse
än den som representeras av den daterade keramiken.
Några hundra meter söderut och på lägre nivåer i Långbergsödadalen
finns havsstrandboplatser med keramik
i jäkärlä-stil och den stil som benämns “typisk kamkeramik”
(Dreijer 1941, Nuñez & Storå 1992), material
som dateras till samma period som hasselnötskalen från
Östra Jansmyra II (se vidare kapitel 10.2). Det är troligt
att de förkolnade hasselnötskalen representerar en med
strandboplatserna samtida aktivitet invid den vid denna
tid avsnörda Jansmyra, verksamhet som inte efterlämnat
(typologiskt igenkänd) keramik på platsen.
4.2 Tidig keramik kring
Östersjön och längs
Fennoskandinaviens
ishavskust
I det följande kommer jag att göra en litteraturgenomgång
av olika tidiga keramiska traditioner och associerade
14 C-dateringarna från nordöstra Norge, Finland, Lettland,
Litauen, Polen och Tyskland. De aktuella keramiska
materialen sammanfattas i den arkeologiska litteraturen
under benämningarna säräisniemi, sperrings, narva,
neman, ertebölle och bandkeramik. Det har stundom
antagits att keramikhantverkets första uppträdande var
intimt förknippat med introduktionen av jordbruk. I
området under diskussion här var det emellertid endast
tillverkarna av bandkeramik som hade odling och fädrift
som inslag i sin försörjning. Människorna som tillverkade
sperrings, säräisniemi, narva, neman och erteböllekeramik
var jägare-samlare när de tog upp keramikhantverk.
Så som berörs i kapitel 5.1 och 12 så har stenåldersforskningen
ibland präglats av vad som kan benämnas
63