Identitet i praktik - Identity in Practice

ett något grövre gods och sparsammare dekor (Florin
1938 s.34), dels på boplatsernas höjd över havet (Florin
1938 s.41-48). Florins tolkning av boplatserna som
strandbundna har emellertid visat sig vara felaktig, se
vidare nedan.
Becker kommenterade kortfattat den östmellansvenska
trattbägarkeramiken i sin avhandling 1948 och
konstaterade att den endast skiljer sig från danskt material
vad gäller detaljer i dekor (Becker 1948 s.185-189).
Becker grupperade det tidigneolitiska materialet i Sydskandinavien
i grupperna A-C, vilka uppfattades som
efter varandra följande faser. Han förde Mogetorp till B
eller tidigare delen av C-skedet och Östra Vrå till period
C (Becker 1948 s.187, 193).
Bagge publicerade trattbägarkeramik från Rosenlund
(även känd som Hjulberga 1), Närke, 1949. Keramikens
kärlform beskrevs som bägare med mjukt s-formig halsbukprofil.
Bagge poängterade särskilt det typiska “snörkeramiska”
(=trattbägar) godset: väl bränt, gulbrunt, med
grov magring av kvarts- och fältspatkorn och med slät
yta. Dekor förekommer både på rand, hals och skuldra,
de vanligaste dekorelementen är tvärsnodd, snöre och
sneda instick (Bagge 1949 s.137-141).
Det är viktigt att förstå att det är godsets kvalité
som varit bas för distinktionen mellan trattbägar- och
gropkeramik i arkeologiska publikationer som behandlar
östra Mellansverige, ett ämne som diskuterats utförligt av
Bagge i en artikel om boplatsen Fagervik (Bagge 1951).
Fagervik är belägen i nordöstra Östergötland, dvs strax
söder om regionen Mälardalen som är ämnet för föreliggande
avsnitt, men tas ändå upp här då materialet
har relevans även för Mälardalen. Bagge delade in keramikmaterialet
från Fagervik i sex grupper (I, II, II-III,
136
Fr e d r i k HAllgren
Figur 8.1. Skärvor av trattbägare, kragflaskor och en
miniatyr-lerskiva från Mogetorp, Södermanland. Efter
Florin (1938 fig. 12). Skala 1:2.
Figure 8.1. Sherds from funnel beakers, collared flasks
and a miniature clay disk from Mogetorp, Södermanland.
After (Florin 1938 fig. 12). Scale 1:2.
III, IV och V), där I avser trattbägarkeramik, II – IV
gropkeramik och V stridsyxekeramik. De olika grupperna
har olika rumslig utbredning inom fornlämningen,
något som Bagge tolkade som att bebyggelsen flyttat
med en vikande strandlinje (Bagge 1951, Segerberg 1999
fig. 44). De olika keramikstilarna skall därmed avspegla
kronologiska skeden. Bagges tolkning har diskuterats
ingående av flera författare (bl.a. Segerberg 1999 s.72-82,
Strinnholm 2001 s.39-44, Å. M. Larsson 2003 133-134,
Å. M. Larsson manuskript, Stenbäck 2003 s.74-80, Graner
& Larsson 2004 s.109-110), här skall endast Bagges
diskussion av trattbägarkeramiken beröras.
Två typer av trattbägare har presenterats från Fagervik,
en variant med markerad övergång mellan hals och
skuldra och utpräglat trattformad hals, samt en slankare
modell med svagt markerad skuldra och rakare hals (figur
8.2). Dessa både kärlformer karaktäriserar även det
äldsta gropkeramiska skedet Fagervik II. Det som skiljer
mellan grupperna är i viss mån dekor, men framför allt
godsegenskaper. Trattbägarkeramikens gods beskrivs
som fast, magrad med grovkornig bergartsmagring och
med slät yta, medan den tidiga gropkeramiken karaktä-
Figur 8.2. Kärlprofiler hos trattbägare från
Fagervik, Östergötland. Efter Bagge (1951).
Figure 8.2. Vessel profile on funnel beakers
from Fagervik, Östergötland. After Bagge
(1951).