Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

men om skilda inslag i dieten har olika δ 13 C-halt så kan avståndet från diet till kollagen variera mellan -2‰ till +10‰ (Ambrose 1998 s.279). Bioapatit byggs däremot upp av födans alla beståndsdelar (protein, kolhydrat, fett, o.s.v.), δ 13 C-värdet i bioapatit motsvarar således summan av hela dieten. Avståndet diet - bioapatit är konstant inom varje art, men kan variera mellan olika arter som en följd av olika metabolism. Hos exempelvis möss anrikas δ 13 C med +10‰ (+9,5‰± 0.6‰), hos idisslande växtätare anrikas δ 13 C med mellan +11 och +13‰, osv. (Ambrose & Norr 1993, Tieszen & Fagre 1993, Ambrose 1997 s.350, 1998 s.279, Passey et al. 2005). Att bioapatit speglar hela dietens sammansättning gör materialet intressant för dietstudier och det används ofta som komplement till analys av kollagen. Värdet av dietstudier på bioapatit har dock varit omdiskuterat då provmaterialets integritet inte kan utvärderas med samma metod som tillämpas för kollagen (Lee-Thorp 2002). Som en konsekvens av att kollagen och bioapatit till en del byggs upp av olika delar av dieten, så kan reservoaråldern vara olika mellan kollagen och bioapatit i samma ben. Om dieten till exempel bestått av proteinrikt sälkött kombinerat med proteinfattiga terresta vegetabilier, så är reservoaråldern lägre i bioapatiten än i kollagenet (Lanting et al. 2001 s.250). Av detta framgår, att en reservoarkorrektion beräknad för kollagen i människoben, inte självklart är relevant för bioapatit. Tyvärr är inte heller δ 13 C-värdet hos de brända benen till någon hjälp för att uppskatta ett eventuellt marint inslag i människornas föda, då δ 13 C halten förändrats när benen bränts (Lanting et al. 2001 s.251, Olsen et al. 2005, 2008). Detta påverkar inte möjligheten att datera benen då de uppmätta resultaten i likhet med alla 14 C-dateringar numera normaliseras till standardvärdet -25‰ vs. PDB (Olsson 1986a s.281), men det gör att det inte är möjligt att dra några slutsatser angående dessa människors diet (jfr. Ambrose & Krigbaum 2003 s.195). För att utvärdera om 14 C-daterade brända ben från människa är påverkade av en reservoareffekt, är man därför hänvisad till att jämföra resultaten med dateringar av terresta växter med låg egenålder från samma kontexter. I materialet som 14 C-daterats för denna avhandling ingår tio människoben från Fågelbacken, Västmanland och ett enstaka människoben från Anneberg, Uppland. Människobenen från Fågelbacken avviker marginellt från dateringar av terresta växter med låg egenålder från samma lokal, varför det finns skäl att misstänka att de endast i ringa grad är påverkade av en reservoareffekt (figur 5.7). Det enstaka människobenet från Anneberg är däremot avsevärt äldre än hasselnötskalen från samma lokal (figur 5.12). Då det rör sig om en enstaka datering kan det vara en slump, men det är också möjligt att det föreligger en påtaglig påverkan av reservoareffekten hos detta ben. Då Anneberg är en av de äldsta trattbägarlokalerna i 82 Fr e d r i k HAllgren Mälardalen, är det frestande att tolka mönstret i termer av förändrad diet, från en akvatisk kost som resulterade i en markant reservoareffekt i inledningsskedet av tidigneolitikum, till en kost som inte innehöll samma inslag av akvatiska produkter något århundrade senare. 5.1.3 Datering av matskorpor på keramik Segerberg och Possnert var först med att datera organiska beläggningar på trattbägarkeramik i Mälardalen/Bergslagen (Segerberg 1988). De goda resultaten inspirerade till efterföljd och vid undersökningarna på Fågelbacken och Skogsmossen genomfördes dateringar av organiska beläggningar på keramik (Apel et al. 1995, Lekberg 1997, Hallgren & Possnert 1997). Jag har fortsatt att datera organiska beläggningar på trattbägarkeramik inom ramen för min forskning. De organiska beläggningarna återfinns vanligen som en skorpa på kärlens insida och ofta i en zon på ett bestämt avstånd från mynningen, vilket visar att beläggningen är relaterad till kärlets användning. Det är också vanligt med organiska beläggningar på mynningens rand och utsida, medan det däremot är mycket ovanligt med motsvarande beläggningar på bukskärvors utsida. I dagligt tal benämns dessa organiska beläggningar för ”matskorpor”. Även om det inte är säkert att alla verkligen har sitt ursprung i matlagning, så är det troligt att flertalet är rester efter beredning och förvaring av mat, till exempel fermentering och kokning. Jag kommer därför att använda termen matskorpa i föreliggande text, hellre än det mer otympliga alternativet ”organisk beläggning”. Matskorpor lämpar sig väl för 14 C-datering då de på goda grunder kan knytas till användningen av de kärl de sitter fast på. Vid den kemiska förbehandlingen av proverna särskiljs två fraktioner, en olöslig fraktion som benämns INS och en alkali-löslig fraktion som benämns SOL (Segerberg et al. 1991, Possnert 1997, Hallgren & Possnert 1997 s.121-132, Segerberg 1999 s.109, jfr. Olsson 1991 s.31-32). Både INS och SOL fraktionerna kan användas för AMS-datering, vilken som nyttjats i respektive fall framgår av figur 8.11 (kapitel 8). I likhet med ben från säl och människa, kan matskorpor vara behäftade med en reservoareffekt om själva matskorpan är rester efter mat med inslag av akvatiska produkter. Problematiken kring marint innehåll i matskorpor har mest utförligt diskuterats av Persson (Persson 1997, 1999), medan Fischer har varnat för en reservoareffekt även i färskvattenprodukter (Fischer 2002, Fischer & Heinemeier 2003). Bägge felkällorna är i högsta grad reella och det är av stor vikt att de tydligt pekats ut av Persson och Fischer. Samtidigt finns det vissa oklarheter i både Perssons och Fischers resonemang, oklarheter som är värda att belysa. Perssons resonemang följer två huvudlinjer, att det
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s tidigneolitiskA t r At t Bäg A r k u lt u r finns matskorpor som gett ”för tidiga” dateringar och att det finns ett mönster i matskorpornas δ 13 C-värden som skulle kunna avspegla i vilken mån matskorporna har ett marint innehåll. Ett av Perssons exempel på en lokal med ”för tidiga” dateringar av gropkeramik är Auve i Vestfold, sydöstra Norge (Persson 1997, jfr. Østmo 1984, 1993, Østmo et al. 1996). Auve är en strandnära boplats, vars huvudsakliga bosättningsfas omfattar första halvan av mellanneolitikum. Alla utom tre av de c. 40 14 C-dateringarna (kol och matskorpor) faller också i denna fas, medan två matskorpor daterats till första halvan av tidigneolitikum (TUa-137B 4980±120, TUa-153 4975±245) (Østmo 1993 s.49., Østmo et al. 1996 s.33). Om dessa skärvor är gropkeramik så faller de mycket riktigt utanför den gropkeramiska kulturens kända åldersspann. Østmo för en lång diskussion kring hur materialet skall benämnas i publikationen från 1993 och kommer fram till att ”gropkeramik” varken är relevant för det tidigneolitiska eller det mellanneolitiska materialet, då keramiken uppvisar en rad lokala särdrag (Østmo 1993 s.55-61, jfr. Østmo et al. 1996 s.32-34). I en senare artikel kring tidig trattbägarkultur i Sydnorge påpekar Østmo att de till tidigneolitikum daterade skärvorna uppvisar gemensamma drag med sydskandinavisk trattbägarkeramik av Oxie-typ, vilken dateras till första halvan av tidigneolitikum (Østmo 1998 s.102-103). Det är således långt ifrån klart om skärvorna från Auve som daterats till TN I verkligen uppvisar en orimligt hög ålder. Perssons förklaring till vad han tolkade som en för hög ålder, var att matskorporna på Auve innehöll marina produkter och därför var påverkade av en marin reservoareffekt på uppemot 400 år. Misstanken om ett marint innehåll bottnar i att boplatsen var strandbunden samt har ett osteologiskt material dominerat av marina arter. Innehållet i de organiska beläggningarna på krukskärvor från fyra kärl från Auve har analyserat av Sven Isaksson (Østmo et al 1996 s.34-39). I tre fall analyserades beläggningar på kärlens insida, i ett fall fanns beläggningen på kärlets utsida. De tre kärlen med beläggning på skärvornas insida innehöll en fermenterad (jäst) massa bestående av produkter från terresta djur, några skärvor visade tecken på upphettning. Det fjärde kärlets utsida hade en beläggning av obestämbart ursprung som visade tecken på kraftig upphettning. Det framgår inte av artikeln om de analyserade kärlen är daterade till tidig- eller mellanneolitikum och resultaten kan därför inte belysa en eventuell marin påverkan på de tidigneolitiska skärvorna. Likväl visar resultaten att det inte är självklart att matskorpor från en kustlokal innehåller marina produkter. Den andra huvudlinjen i Perssons resonemang var att han påvisade en konsekvent skillnad i δ 13 C-halt mellan matskorpor på keramik som klassificerats som gropkeramik respektive trattbägarkeramik. De förstnämnda har δ 13 C-värden i intervallet -20 till -25‰, de senare i intervallet -25 till -30‰ (Persson 1997 s.384-386, 1999 s.33-35). Med hänvisning till att gropkeramisk kultur brukar tolkas som en fångstkultur och trattbägarkultur som en jordbrukskultur föreslog Persson att mönstret i matskorpornas δ 13 C-värden avspeglar respektive kulturs näringsekonomiska specialisering, dvs. att δ 13 C-värden över -25‰ pekar på ett marint innehåll och värden under -25‰ avspeglar ett terrest innehåll. När δ 13 C-halt i kollagen diskuteras betraktas ofta -20‰ som ett motsvarande gränsvärde. Persson upplevde detta som en motsättning, men föreslog med hänvisning till DeNiro et al. (1985) att fraktionering i samband med matlagning kunde ha förskjutit δ 13 C-värdena från -20‰ till -25‰ (Persson 1997, 1999 s.35). DeNiro et al. visade att det vid kraftig upphettning av ben till temperaturer som kan förväntas gälla vid kremeringar eller bränning av avfall, så sänks δ 13 C-halten i kollagen med upp till -5‰. Hos ben som hettades upp till temperaturer som är aktuella vid matlagning (kokning och rostning) konstaterades däremot minimala förändringar, -0,1 ±0,5‰ för kokta ben och -0,4 ±0,7‰ för rostade ben (DeNiro et al. 1985 s.3). I en relaterad studie visade DeNiro & Hastorf (1985) att kokning, rostning och förkolning av växter kan förändra δ 13 C-halten med ±3‰ (Spangenberg et al. 2006 s.3). Dessa studier har bland annat följts upp av Ambrose et al. (1997), Katzenberg et al. (2000) och Spangenberg et al. (2006). Ambrose et al. utvärderade matlagningens påverkan på δ 13 C-halt i en rad olika växter, Katzenberg et al. studerade förändringar i δ 13 C-halt vid bakning och grytkok och Spangenberg et al. har studerat förändringar i δ 13 C-halt hos olika mjölkprodukter. Data från dessa tre studier är sammanställda i tabell II. Så som framgår av tabell II är matberedningens påverkan på δ 13 C-halt högst varierad. De största förändringarna har uppmätts hos mjölkprodukter, bland dessa är det slående att δ 13 C i produkter av komjölk utarmas med 4.5‰ som en följd av fraktionering under beredningsprocessen, medan δ 13 C i fårmjölk tvärtom anrikas med 4.5‰. Fischer & Heinemeier (2003) har förklarat vad som upplevts som en diskrepans mellan δ 13 C i matskorpor och kollagen med hänvisning till den anrikning med +5‰, som sker från diet till kollagen (om protein och icke-protein har haft samma δ 13 C-halt, jfr. ovan). Eftersom rovdjur med en terrest diet i Nordeuropa har en δ 13 C-halt i kollagen på c. -21‰, så bör de ha ätit kött som haft en δ 13 C-halt kring -26‰ (Fischer & Heinemeier 2003 s.460). Om matskorpor har en δ 13 C-halt över -26‰ måste det enligt Fischer & Heinemeier bero på en inblandning av marina produkter. Fischer & Heinemeier kommer trots ett annorlunda resonemang fram till ungefär samma slutsats som Persson, även om de sätter 83
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32: lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34: discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36: that constitute our community. Our
Page 37 and 38: Social interaction between agents o
Page 39 and 40: Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41: practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45: 44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47: sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49: kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51: 50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53: Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55: 54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58: 4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60: Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62: 4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64: soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66: I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68: 41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70: Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72: 5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76: Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 81: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 89: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 92 and 93: i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95: 94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97: Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99: Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101: mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103: Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105: Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107: gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109: Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111: med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113: uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116: 7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 133:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218:
Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 219 and 220:
Page 221 and 222:
Page 223 and 224:
Page 225 and 226:
Page 227 and 228:
Page 229 and 230:
Page 231 and 232:
Page 233 and 234:
Page 235 and 236:
Page 237 and 238:
Page 239 and 240:
Page 241 and 242:
10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246:
Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?