Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

återta gamla röjningar och odlingsytor, vilket ledde till markförstöring genom erosion (Welinder 1984). De pollenanalytiska stöden för Welinders modell var dock svaga, han skrev själv: 122 Under bosättningstiden öppnades landskapet. Ekblandskogen närmast boplatsen röjdes för åkrar och betesmarker. Simuleringsexperiment pekar mot att flera kvadratkilometer skog kan ha röjts och ersatts med lågvuxen växtlighet, som under århundraden hållits nere av betande djur, figur 7. De verkliga pollendiagrammen innehåller dock överaskande få spår av åker- och betesindikerande växter, faktiskt inga alls. (Welinder 1984 s.18) Av det ovanstående framgår att det finns goda argument för att bruk av eld spelade en roll i det tidigneolitiska åkerbruket, ett nyttjande som kan beskrivas som en variant av svedjebruk. Det betyder inte nödvändigtvis att all odling varit mobil, det skall inte uteslutas att svedjandet kompletterats med mer permanenta trädgårdslotter (jfr. Regnell & Sjögren 2006 s.136-138), även om det inte finns någonting som direkt pekar på det i det paleobotaniska materialet från Mälardalen och Bergslagen. (Intensiv trädgårdsodling är annars den variant av neolitiskt jordbruk som dominerat inom det föregående årtusendets bandkeramiska kultur på kontinenten, Bogaard 2004). En annan viktig detalj är att svedjebruket har bedrivits i lövskogar så vidsträckta att det inte förändrat skogsbilden annat än helt lokalt. Som nämnts ovan är jag intresserad av att diskutera odling i termer av aktivitet och handlingar, verksamhet som ofta utförts i sociala sammanhang, communities of practice, som förenat deltagarna i verksamhetens praktik och därmed bidragit till att forma de sociala relationer som varit en viktig del i detta sammanhang. Jag skall därför ägna några rader till att diskutera hur svedjebruk bedrivs rent praktiskt, då det visualiserar just sådana sammanhang där kulturell praktik utövas och reproduceras, sammanhang där identitet skapas och förhandlas. Svedjebruk bedrevs ännu vid förra sekelskiftet i exempelvis Småland och Västergötland, en verksamhet som beskrivits utförligt av Ragnar Jirlow (1950, 1953). Om odlingarna togs upp i lövskogsbestånd påbörjades arbetet med röjning och fällning vanligen året innan svedjan brändes: Var det storskog, gick man först kring med yxan och högg skåror i barken på de större träden. Sedan röjde man med yxan undan allt smått, som stått hindrande i vägen, till exempel buskar och grenar, som man nådde från marken. Ungträd högg man till åsar (långa stänger) eller till krakämnen, som skalades till krakstör att hänga säden på till torkning. Därefter kom turen till den grova skogen, som gick till kolved och virke. Stora träd fälldes inåt fällan och Fr e d r i k HAllgren åt samma håll för att riset skulle täcka marken jämnare. . . Var det lövskog, hade man ej råd att bränna denna, ty löv av björk, asp och sälg utgjorde viktigt foder till smalen (fåren). Lövskogen måste därför fällas redan sommaren före. . . Både män, kvinnor och barn deltog i lövtäkten. Rätta tiden inföll mellan slåttern och skörden, då lövet var fullt moget och hade minsta vattenhalten och därför var lättast att torka. (Jirlow 1950 s.77-78) De träd som skulle användas som byggvirke kördes hem under vintern, övriga stammar och ris låg kvar och torkade, varpå fällan svedjades nästa år. I områden där ekblandskog svedjats hände det att det gick flera år mellan avverkning och svedjning (Steensberg 1993). Efter svedjningen planterades vanligen den första grödan: Mellan stubbar och stenar såddes sedan råg ovanpå den orörda marken, i vilken man därpå krattade ned säden men en krafs . . . Rågen skars följande år med handskära och nekerna upplades efter torkning i en stack, rök. Efter en månad eller så bar man hem skörden på egen rygg . . . Man brände även på hösten, satte potatis på våren och sådde sedan råg efter potatisskörden om hösten. Förr lär man även ha sått kålrötter, rotabossar, på svedjor. Vid Trollås har man lämplig jord för rågsvedja nämligen mulljord. På sandjord blev det dåligt resultat. I gamla dagar ambulerade svedjan runt byskogen. . . På svedjan växte det efteråt rikligt med gräs och dit släpptes oxarna för att bli feta... (Jirlow 1953 s.101-102) Detta exempel gäller odling av råg, potatis och kålrötter. Av de grödor som föreligger i det tidigneolitiska fyndmaterialet har korn, vete, ärtor och bönor nyttjats vid svedjebruk i historisk tid (Jirlow 1950 s.81, Heidenreich 1971 s.173, Steensberg 1993 s.103, 108). Liksom i Jirlows exempel odlas olika arter ofta i succession. En tänkbar ordningsföljd för tidigneolitikum skulle kunna vara korn följt av ärtor och bönor, följt av vete, varpå gläntan övergått till betesmark för en tid (Steensberg 1993 s.108, 129-130). I det etnografiska materialet beskrivs hur det stundom planterades fruktträd i samband med sådden av grödor, träd som fick växa upp i de gläntor de efterhand övergivna odlingarna utgjort. För tidigneolitikum skulle man kunna tänka sig att hassel, vildapel, vindruvor och slånbär planterades på detta sätt. Vid sidan av plantering av fruktträd, beskrivs också hur trädslag som lämpar sig för förnyad svedjning efter det skogen åter etablerats har planterats. Om man tänker sig den tidigneolitiska odlingen i termer av aktiviteter och arbetslag, så ingår moment som att fälla och ringbarka träd, svedja röjningen något år senare när de fällda träden och buskarna torkat, kanske bearbeta myllan med hackor, så frön, hägna åkrarna till skydd för betande boskap och vilt, vaka över de groende plan-
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m k u lt u r e l l p r A k t i k i n o m mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s t r At t Bäg A r k u lt u r torna, skrämma fåglar, skörda grödorna, tröska, rensa och kanske rosta säden, ta hand om sekundära produkter som strån och blad, osv. Medan vissa moment, som röjning och svedjning kanske inbegrepp hela det lokala samhället, kan andra moment, som att vakta grödorna mot betande djur, ha utförts av personer tillhöriga ett visst ålderssegment, återigen andra moment, till exempel skörden, kan istället ha utförts av personer av ett visst gender. Vart och ett av dessa sammanhang har utgjort ett eget community of practice, ett socialt sammanhang där aspekter av identitet formerats. Det finns skäl att misstänka att alla dessa arbetsmoment, men kanske i synnerhet svedjebranden och skörden, var fyllda med en särskild mening just i den historiska situation där man för första gången började med åkerbruk i tidigneolitikums vidsträckta skogar. I gränslandet mot Dalarna och södra Norrlands jägare-samlare, mot människor som valde att inte odla, kan åkerbruk som kulturell praktik även framgent ha spelat en central roll för formerandet av identitet. Jag har här begränsat diskussionen till arbetsmoment direkt förknippade med åkerbruket och har till exempel utelämnat tillverkning av yxor som använts vid röjning av odlingslotter, eller tillverkning och användning av malstenar som brukats för att mala säden. Jag kommer att återknyta till dessa aktiviteter i kapitel 9. Närmast ska jag istället titta på djurbensmaterial från Mälardalen/ Bergslagens trattbägarkultur, fynd som belyser kulturell praktik som jakt och boskapsskötsel. 7.2 Jakt, fiske och fädrift Ett drygt dussin trattbägarboplatser från Mälardalen/ Bergslagen har bevarade och tillvaratagna djurben (jag inkluderar här ”tänder” under samlingsbegreppet ”ben”), till större delen ett fragmentariskt och sparsamt material. Som regel är endast brända ben bevarade, vilket innebär att det finns en risk att artlistorna är felvisande, då slaktavfall från olika däggdjursarter kan ha hanterats olika (Bäckström 1996). Av tafonomiska skäl kan därtill fisk förutsättas vara underrepresenterad i artlistorna (Gräslund 1978, Segerberg 1999). Å andra sidan kan fisk också vara överrepresenterad i det arkeologiska materialet, då de enstaka lokaler som har bra bevaringsförhållanden för ben tenderar att vara belägna vid forna stränder. Att dessa strandlokaler innehåller en hög andel fiskben, kan ge sken av att fisk haft en stor betydelse även på andra platser (Richards & Schulting 2006 s.445-446). Dietstudier av tidigneolitiska människor vars kroppar påträffats i anslutning till sådana fiskdominerade strandlokaler i Åmose på Själland, har tvärtom visat på ett proteinintag helt dominerat av terresta djur och växter. Varken söt- eller saltvattensfisk tycks ha spelat någon roll i proteindieten inom tidigneolitisk trattbägarkultur på Själland (Richards & Koch 2001, Richards et al. 2003). Som nämnts ovan skall jag därför inte i första hand diskutera djurben som indikationer på diet, utan djurben som indikationer på kulturell praktik. Osteologiska data finns i skrivande stund tillgängliga från 17 lokaler i Mälardalen/Bergslagen, dessa kan i enlighet med diskussionen ovan, delas upp i kategorierna landvända (9) och strandvända (8). Lokalerna i den förra kategorin domineras av tamdjur (tabell VI), medan de strandvända lokalerna med några undantag domineras av vilda djur med marint ursprung (tabell VII). De tamdjur som i form av ben/tandfragment finns representerade i materialet som helhet är nötboskap (480 fragment), får/get (48), nöt/får/get (62) samt svin (172). Nötboskap och får/getter är med säkerhet tamdjur, då inga vilda arter tillhöriga dessa familjer fanns representerade i den mellansvenska faunan under den aktuella tidsperioden (angående uroxe, se Ekström 1993). Svinen är mer problematiska då vildsvin förekom i området. Vildsvin är dock relativt ovanliga i det osteologiska materialet från mesolitiska boplatser i Mälardalen (Lindgren 2004 s.67, 76), varför det är rimligt att anta att en stor del av svinbenen på de tidigneolitiska lokalerna kommer från tamsvin. De relativa proportionerna mellan de tre kategorierna tamdjur varierar mellan olika platser, vilket knappast är att förvåna då det i regel rör sig om små material. Notabelt är dock att nöt dominerar bland tamdjuren på de båda fyndrikaste boplatserna, Anneberg och Skumparberget (tabell VI, VII). På Skogsmossen dominerar visserligen svin över nöt, men där finns också ett stort antal ben bestämda som nöt/älg (81 fragment). Då älg bara finns representerat med två enstaka ben på de fjorton boplatserna, är det rimligt att anta att huvuddelen av nöt/älg benen i själva verket är nöt. Benen från vilda däggdjur domineras helt av säl (843). De sälben som kunnat artbestämmas kommer från vikaresäl (87), grönlandssäl (4) och gråsäl (1). Andra akvatiska däggdjursarter är utter (26), bäver (6) och tumlare (2). Även det förhållandevis blygsamma fågelbensmaterialet (59) domineras av sjöfågel, som andfågel (ospecificerad), skrak och ejder. Skogsfågel är representerad bland annat av tjäder. Bland landlevande däggdjur dominerar hare (27) och mård (19), arter som i likhet med utter och bäver, kan klassificeras som pälsvilt. Det är i högsta grad anmärkningsvärt att älg och rådjur endast finns representerade av två ben vardera och att kronhjort saknas helt bland lokalerna i tabell VI och VII. [Ett enstaka älgben samt några rådjursben har hittats vid undersökningen på Nävertorp hösten 2007, Britta Kihlstedt e-post 080306]. Älg är mycket vanligt förekommande i regionen i modern tid och förekommer även frekvent på de mellanneolitiska lokalerna i Mälardalen (t.ex. Almgren 1906 s.15, 123
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72: 5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76: Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 89: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 92 and 93: i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95: 94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97: Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99: Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101: mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103: Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105: Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107: gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109: Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111: med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113: uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116: 7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 121: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 133: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 136 and 137: ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139: Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141: möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142: Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146: Figur 8.7. Direkt daterade krukskä
Page 147 and 148: Figur 8.8. Direkt daterade krukskä
Page 149 and 150: Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152: 8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 161 and 162: Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 165 and 166: Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169: På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171: mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218:
Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 219 and 220:
Page 221 and 222:
Page 223 and 224:
Page 225 and 226:
Page 227 and 228:
Page 229 and 230:
Page 231 and 232:
Page 233 and 234:
Page 235 and 236:
Page 237 and 238:
Page 239 and 240:
Page 241 and 242:
10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246:
Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?