Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

flesta fall är importerade som färdiga redskap från området norr om trattbägarkulturen. Medan de röda och bandade skifferredskapen troligen är importerade från Mellannorrland eller mer fjärran delar av Nordskandinavien, kan redskap i grå, svart och blågrå skiffer vara importerade från Dalarna, då dessa färger tenderar att dominera de tidigneolitiska skifferindustrierna i detta landskap (Hallgren under arbete). Bland trattbägarboplatser med fynd av både skifferknivar och spetsar finns bland annat Anneberg (2 knivar + 15 spetsar) och Nyskottet (2+4) i Uppland, Skogsmossen (2+5) i Västmanland, Hjulberga (1+1) i Närke och Stensborg (1+3) i Södermanland. Enstaka skifferspetsar har därtill hittats på exempelvis Häggsta 2, Brokvarn, Forssjö, Skumparberget, Fågelbacken och Bålmyren (Hulthén & Welinder 1981, Broström 1996, Olsson 1996, Hallgren et al. 1997, Taffinder 1999, Segerberg 1999, Sundström & Darmark 2005). Oftast påträffas skifferföremålen i vad som uppfattas som boplatskontexter, men på Skogsmossen påträffades den ena kniven och två av spetsarna i det offerkärr som fanns i anslutning till boplatsen. Flintyxorna som cirkulerats norr om Mälardalen/ Bergslagens trattbägarkultur har i de flesta fall slutgiltigt deponerats eller reducerats ned inom den sydliga delen av skifferkulturens område, dvs. Dalarna och Hedmark. Endast i undantagsfall har spets- eller tunnackiga flintyxor förts vidare till de norra delarna av Skandinavien (kapitel 10). Förhållandet är det samma med skiffern som bytts söderut i östra Mellansverige, i de flesta fall har dessa föremål slutgiltigt deponerats inom regionen Mälardalen/Bergslagen (figur 9.30). Men liksom enstaka flintyxor förts långt norrut, så har också enstaka skifferredskap förts långt söderut. Utan tvivel har den skifferkniv som hittats på den tidigneolitiska boplatsen Löddesborg i Skåne ett ursprung inom Nordskandinavisk skifferkultur (jfr. Welinder 1973 s.34). Den geografiskt begränsade spridningen av importerade skifferföremål kan förklaras enligt åtminstone två alternativa scenarios. Antingen kan mönstret visa på hur långt de direkta kontakterna och utbytet mellan enskilda personer från Mälardalens/Bergslagens trattbägarkultur och Dalarna och södra Norrlands skifferkultur nått. Enligt detta scenario indikerar skifferföremålens geografiska spridning i söder och TRB-yxornas spridning i norr, hur långt människor färdats för att hälsa på “främlingar”, men säkert också bortgifta anförvanter, i en delvis främmande kulturell miljö. Alternativt visar importföremålens spridning utbredningen av ett socialt nätverk inom nordlig trattbägarkultur, inom vilket främmande skifferredskap cirkulerats vidare. Enligt detta scenario är det färre människor, kanske släktöverhuvuden, eller de familjer som bott i de allra nordligaste trattbägarbygderna, som haft den direkta kontakten och utbytet med 238 Fr e d r i k HAllgren personer från skifferkultur. De importerade, exotiska föremålen har sedan cirkulerats vidare inom regionen Mälardalen/Bergslagen. Vid sidan av de stenredskap som överlevt årtusendena, har man säkert också utbytt produkter av organiskt material, som horn och hudar från älg, bävergäll, säd och mjölkprodukter vid dessa resor. Det vore därför inte förvånande om exempelvis enstaka ben från tamboskap så småningom dyker upp i arkeologiska material från sydlig skifferkultur. Kanske ska de enstaka älgbenen från Anneberg, en av de nordligaste trattbägarboplatserna, ses i ett sådant sammanhang, då älg i övrigt lyser med sin frånvaro i osteologiska material på trattbägarboplatser i Mälardalen (kapitel 7.2). Även den eventuella, småskaliga produktionen av skifferföremål på Anneberg kan med fördel ses i ljuset av kontakter över gränsen mellan Mälardalen/Bergslagens jägare-odlare och Dalarna/södra Norrlands jägare-samlare. Denna tråd tar jag upp i ett pågående arbete där skafthålsyxan i röd skiffer från Anneberg diskuteras vidare i sammanhang med en liknande skifferyxa från Överveda, som har föreslagits vara en kopia av en mångkantig stridsyxa (Hallgren under arbete). 9.3 Avslutande ord om stenhantverk och stenredskap I de föregående avsnitten har jag diskuterat ett urval föremålstyper av sten som är vanliga i det arkeologiska fyndmaterialet från tidigneolitiska trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen. Huvuddelen av dessa var lokalt producerade av råmaterial som fanns att tillgå inom regionen Mälardalen/Bergslagen, medan flintyxorna och skifferredskapen diskuterades som exempel på föremål som förts till regionen i färdigt skick från södra respektive norra Skandinavien. Bland de lokalt producerade stenredskapen finns ett stort mått av kontinuitet bakåt mot senmesolitikum. Man har fortsatt att tillverka småredskap av kvarts med samma slagteknik som karaktäriserar senmesolitikum och det finns även indikationer på att mikrospånsteknologi var i fortsatt bruk vid bearbetning av hälleflinta och kvartsit. Också bland grönstensföremålen finns en kontinuitet i det att trindyxor alltjämt producerats och använts, liksom i det att de tunnackiga grönstensyxorna har typologiskt närstående föregångare från mesolitisk tid. Snarare än en ”nyhet”kan de tidigneolitiska fyrsidiga grönstensyxorna sägas vara en variation av en redan existerande design. Detta utesluter inte nödvändigtvis att externa influenser spelat en roll. Säkert har cirkulationen av främmande,
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c H i m p o r t e r A d e s t e n r e d s k A p i n o m mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s helslipade yxor med fyrsidigt snitt, tillverkade av exotiska material (Klassen 2002), medverkat till att man i högre grad betonat denna variant i den egna repertoaren. Men kanske har också ”exotiska” fyrsidiga porfyrityxor, som cirkulerats bortom Mälardalen/Bergslagen, inspirerat flint- eller jadeitsmeder? De mångkantiga stridsyxorna saknar till skillnad från de tunnackiga yxorna lokala förlagor i sten. Till skillnad från sadelkvarnarna (se nedan) finns det inte heller ett tydligt externt ursprung. De stridsyxor av koppar och sten från kontinenten, som ofta antagits vara ursprung för de mångkantiga stridsyxorna, saknar kronologiskt preciditet. Snarare kan dessa och de svensk-norska mångkantsyxorna, hänföras till samma breda tidshorisont. Och medan det står klart att yxsmeder inspirerats av stridsyxor, slagna eller gjutna av andra hantverkare från andra områden, så finns det skäl att tro att inspiration och influenser gått i alla väderstreck. I kontrast till många av de övriga stenredskapen så utgör sadelkvarnarna en nyhet, som dyker upp som färdig redskapstyp i övergången senmesolitikum/tidigneolitikum. Det finns ingen tydlig utvecklingslinje mellan de malredskap som förekommer sporadiskt i mesolitiska kontexter och sadelkvarnen. Däremot har den senare, med dess sadelformade underliggare och limpformade löpare, direkta motsvarigheter inom den bandkeramiska kulturen på kontinenten. Av allt att döma är sadelkvarnen ett redskap som tagits upp i samband med att man började med sädesodling i initialskedet av TN och dess ursprung ska sökas i de samhällen varifrån det första utsädet hämtades. De petrografiska studierna av tunnackiga yxor av porfyrit och sadelkvarnar av glimmerskiffer visar att bägge typerna redskap tillverkats lokalt på många trattbägarboplatser i Mälardalen/Bergslagen och att människorna på respektive boplats vanligen brutit sten från ett eget klyft. Medan dessa yxor ibland använts och deponerats på de platser där de tillverkats, så är det också vanligt med färdiga yxor som visuellt eller petrografiskt påvisbart, skiljer sig från yxavfallet på respektive lokal. Trots att man således kan sägas ha varit självförsörjande vad gäller arbetsyxor, så har dessa yxor ofta bytts mot likadana yxor, något som antyder ett socialt motiverat gåvoutbyte. En motsvarande studie som petrografiskt jämför färdiga malstenar av glimmerskiffer med tillverkningsavfall i samma material från en boplats (Skogsmossen), visar på en lokal produktion och konsumtion av sadelkvarnar. Likväl antyder förekomsten av malstenar tillverkade av råmaterial det saknas avfall från, att även malstenar cirkulerats som färdiga produkter. Spår efter produktion och cirkulation av mångkantiga stridsyxor förblir svårfångade i det arkeologiska materialet, då tillverkningsprocessen inte lämnar efter sig något distinkt avfall. Det förmodade halvfabrikatet av en t r At t Bäg A r k u lt u r mångkantig stridsyxa från Skogsmossen är tillverkad av samma råmaterial som nyttjats för produktion av trind- och tunnackiga yxor på platsen och det är rimligt att tolka stridsyxan som en lokal produkt. De färdiga (men fragmentariska) mångkantsyxorna från Skogsmossen och Skumparberget är tillverkade av råmaterial som däremot inte tycks ha bearbetats lokalt på dessa boplatser. Då bultning av stridsyxor inte efterlämnar avslag föreligger möjligheten att debitaget är osynligt i det arkeologiska materialet, men det kan också vara så att det rör sig om yxor som i färdigt skick förts till dessa boplatser. Det är tänkbart att stridsyxor cirkulerats i ett utbytesnätverk på samma sätt som tycks vara fallet med tunnackiga yxor, men då det är en så pass sällsynt fyndkategori är det också möjligt att det rör sig om personliga ägodelar som följt med ingifta familjemedlemmar som flyttat till respektive lokal i samband med giftermål. Då bägge yxfragment visar upp särdrag som också utmärker lokalproducerade mångkantiga stridsyxor, kan de inflyttande främlingarna ändå ha varit delaktiga i den gemenskap som låg i utövandet av en gemensam kulturell praktik, tillverkning av mångkantiga stridsyxor i enlighet med ett stilideal, som i detta fall reproducerades inom en överregional social enhet som omfattade övriga Mälardalen/Bergslagen men också stora delar av övriga Mellansverige och södra Norge. Så som diskuterats i kapitel 2.6-2.7 så kan en sådan större enhet förstås som en rad av communities of practice i konstellation, ett begrepp vars innebörd ligger nära termen arkeologisk kultur så som den diskuterats i kapitel 2. Jämfört med andra delar av södra och mellersta Sverige med fynd från tidigneolitisk trattbägarkultur, så utmärker sig Mälardalen som region genom att ha en större andel av tunnackiga grönstensyxor (figur 9.32). I angränsande områden i söder, Östergötland och Västergötland, har man i högre grad använt och cirkulerat flintyxor (Welinder 1988 s.45). Mönstret är inte enbart en funktion av avståndet till de flintförande områdena i Danmark/ Skåne, då skillnaden i frekvens av grönstensyxor inte är gradvis utan tämligen abrupt. Med mitt perspektiv ligger det nära till hands att uppfatta spridningskartan som avspeglande en regional traditionskrets, inom vilken lokal produktion av tunnackiga grönstensyxor värderats högt. Så som har framgått av diskussionen av de petrografiska studierna, så har de lokalt producerade tunnackiga yxorna i hög grad cirkulerats i ett socialt betingat utbyte. Den frekventa förekomsten av tunnackiga grönstensyxor skulle därmed visa på omfattningen av det sociala nätverk där lokalproducerade yxor cirkulerats. Vid sidan av lokalt producerade redskap förekommer också importerade exotiska föremål, som cirkulerat i geografiskt vidsträckta utbytessystem: spets- och tunnackiga flintyxor från Sydskandinavien och skifferknivar och spetsar från Nordskandinavien. Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur kan sägas ligga just där två 239
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189: som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191: från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193: Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195: snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197: Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200: 9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 237: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246: Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 251 and 252: Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 273 and 274: 11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276: 11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 281 and 282: Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284: Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 287: 11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?