Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

Stabiliteten och kontinuiteten i utformningen av keramik genom 15-20 generationer på Skogsmossen såg jag som en indikation på att en unilinjär ättideologi existerat, en ideologi som betonat att de olika generationerna i samma hushåll tillhört samma grupp (Hallgren 2000a). Storfamiljen på Skogsmossen skall sålunda verkligen ha definierat sig själva som en lokal ättelinje (med ingifta tillskott). Att stiltraditionen upprätthölls på samma geografiska plats pekar vidare på att linjäritet och postmarital lokalitet sammanföll, dvs. att det antingen var en kombination av matrilinjär härkomst och matrilokal bosättning, eller patrilinjär härkomst och patrilokal bosättning. Bakker & Luijten (1989 s.180) och Gebauer (1995 s.101) har argumenterat för att storleken av de fingerintryck som förekommer på trattbägarkeramik i Nederländerna och Danmark pekar på att det var kvinnor snarare än män som tillverkade keramiken. Detta är i enlighet med min egen erfarenhet av fingerintryck i trattbägarkeramik från Mälardalen och Bergslagen, som genomgående är mindre än mina egna fingrar. (Keramik krymper normalt 10-15% vid bränning, men då krympningsgraden bland annat är beroende av lerans och magringens egenskaper så är likväl fingerintryckens ursprungliga storlek svårbedömd). Om man godkänner hypotesen att det var kvinnor som tillverkade keramiken som utgångspunkt för en fortsatt diskussion, finns två möjliga scenarion som skulle ge upphov till det enhetliga sättet att dekorera keramik under loppet av 15-20 generationer. Bägge scenariona inbegriper att linjäritet och lokalitet sammanfaller. Det första och kanske mest uppenbara är ett matrilinjärt samhälle med en matrilokal bosättningsregel. I ett sådant samhälle lär sig dottern keramikhantverket och den ättspecifika dekoren av sin moder och mormoder. Efter giftermålet bor kvinnan och hennes make kvar i kvinnans familj och så småningom lär kvinnan ut keramikhantverket till sina döttrar. Även om praktiska omständigheter säkert gjorde att personer av annan härkomst eller kön ibland inkluderades i gruppen av hantverkare, så var det likväl förmedlingen av traditionen från mor till dotter som skapade kontinuiteten i teknologi och formgivning. När jag ursprungligen formulerade detta scenario såg jag keramikens stil som ett uttryck för en redan existerande ättidentitet. Med hänvisning till kapitel 2.6 – 2.8 skulle jag nu istället argumentera för att ättidentitet och keramikstil formerades i en ömsesidig process genom utövandet av keramikhantverkets kulturella praktik i handlingskedjans alla steg, alltifrån täkttagning av lera till formgivning och dekoration av kärl, till torkning och bränning av de färdiga krukorna inom hantverkets community of practice. Det är alltså tänkbart att en ideologi om ett generationsöverskridande sammanhang, förankrat i en idé om gemensam härkomst, växte fram i utövandet 196 Fr e d r i k HAllgren av den kulturella praktik – keramikhantverket – som förvaltades mellan de som kommit före och de som kom efter. Och kanske avspeglade den släktlinje man då lyfte fram – i detta scenario härkomst på mödernet – den kategori som till följd av en gällande postmarital bosättningsregel utgjorde kärnan i den samboende storfamiljen och kärnan i gruppen av hantverkare. Man kan också tänka sig att en matrilokal bosättningsregel skapades för att sammanfalla med en redan existerande idé om härkomst med målet att knyta ättens fortlevnad till en specifik geografisk plats. Genom att koordinera linjäritet och lokalitet skapades en kontinuitet både i tid och rum. Det andra alternativet som förklarar enhetligheten och kontinuiteten i keramikhantverket på Skogsmossen är ett patrilinjärt patrilokalt samhälle, dvs. ett scenario där kvinnan flyttar till mannens familj efter giftermålet. Detta alternativ är mer komplicerat om slutresultatet skall vara en keramikdekor som är oförändrad över loppet av flera generationer. Det krävs nämligen att den inflyttande hustrun tvingas ändra sitt keramikhantverk i enlighet med sin svärmors och svägerskors traditioner, för att uppnå den dekor som utmärker makarnas patrilinjära ätt. Denna socialiseringsprocess måste sedan upprepas i varje generation, eftersom varje giftermål för nya kvinnor till hushållet, medan alla döttrar som växer upp i familjen lämnar sitt föräldrahem vid giftermålet. Med en syn på stil och identitet som skapad i en mer ömsesidig process (kapitel 2.6 – 2.8) kan detta scenario möjligen omformuleras till att de inflyttande kvinnorna ändrar sin stil i enlighet med svärmors tradition – inte för att uppnå enlighet med makens patrilinjära ättdesign – utan för att bli en del av den gemenskap som utgörs av kvinnorna i hushållets och hantverkets community of practice. Ett exempel på ett sådant scenario beskrivs i Dietler & Herbich (1998) som refereras i kapitel 2.8. Att gruppen av ingifta, inflyttade hantverkare under sådana förhållanden tillsammans skapar en gemensam hantverkstradition är dock inte det samma som att en hantverkstradition äger kontinuitet genom många generationer. Jag återvänder därför ånyo till ett tolkningsscenario som inbegriper att en idé om unilinjär härkomst på antingen fädernet eller mödernet bör ha sammanfallit med en postmarital bosättningsregeln som medgav att denna unilinjära ätt levde kvar på samma plats också efter generationsväxlingar. Det finns många andra tänkbara kombinationer av härkomst och bosättningsregelsystem, men inget av dem kan, så vitt jag kan se, leda till att en ättspecifik keramikdekor fortlever i stort sett oförändrad under loppet av 15-20 generationer i samma hushåll. Det bör poängteras att om – tvärtemot vad som föreslagits här – keramikhantverket var en manlig syssla, så kvarstår ändå samma två tolkningsalternativ, matrilinjärt och matrilokalt, res-
8 en A n n o r l u n dA t r At t Bäg A r k e r A m i k? tr At t Bäg A r e, k r A g F l A s k o r o c H l e r s k i v o r pektive patrilinjärt och patrilokalt. Skillnaden ligger i så fall i att det är i det matrilinjära samhället som hantverksutövaren (den ditflyttande mannen), måste omskolas till sin svärfars hantverkstradition, liksom denne en gång blev omskolad när han flyttade ihop med sin hustru. Av det ovan skrivna framgår att ett scenario som omfattar att keramikhantverk var en kvinnlig syssla, att det förelåg en matrilokal bosättningsregel och att härkomst räknades matrilinjärt framstår som mest sannolikt. Man kan dock inte utesluta ett system med patrilinjär härkomst och patrilokal bosättning. I artikeln från 2000 (baserad på ett föredrag från 1997) förde jag ett vidare resonemang kring dessa alternativ baserat på samband mellan lokalitet och husstorlek som påvisats i tvärkulturella studier. Divale (1977) och Ember & Ember (1995) har visat att hus i patrilokala samhällen generellt är mindre än hus i matrilokala samhällen. I artikeln från år 2000 lade jag in husen från Skogsmossen och Skumparberget (c. 75 m 2 ) i en tabell som i övrigt omfattade hus från etnografiskt kända (icke urbana) patrilokala och matrilokala samhällen enligt Divales data (Divale 1977). Husen från Skogsmossen och Skumparberget grupperade sig tydligt med husen från matrilokala samhällen (även om ett enstaka patrilokalt samhälle också har hus i samma storleksklass) och jag tog det som en indikation på att man tillämpade matrilokalitet inom Mälardalen och Bergslagens tidigneolitiska trattbägarkultur (Hallgren 2000a s.187-188). i mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n Skillnaden i husstorlek beror på att den gifta dottern och hennes inflyttande make i de flesta matrilokala samhällen bor kvar i kvinnans föräldrars hus tillsammans med systrarna och deras familjer, medan nygifta i patrilokala samhällen ofta bygger ett eget hus. Varför det är så, varför män i patrilokala samhällen sällan bildar hushåll med sina bröder och deras familjer, finns det så vitt jag vet ingen bra förklaring till. Då jag inte förstår hur detta tvärkulturella mönster uppkommit drar jag mig därför numera för att använda det som hjälpmedel för tolka trattbägarsamhällets postmaritala bosättningsregler. [Att Divales mönster kanske inte är relevant för neolitikum indikeras också av att studier av strontiumisotoper av män och kvinnor från bandkeramisk kultur på kontinenten pekar på patrilokalitet (Price et al. 2001, Price & Bentley 2005), trots att de monumentala bandkeramiska husens storlek indikerar matrilinjäritet]. Oavsett jämförelser av husstorlekar är jag dock benägen att tolka stabiliteten i keramiken som en indikation på matrilokalitet, liksom jag är benägen att se utövandet av hantverkets praktik i detta community of practice där mormödrar lärde mödrar lärde döttrar lärde systrar som bidragande till att det formerades en gruppidentitet där det sociala sammanhangets gemensamma ursprung i en historisk eller fiktiv anmoder blev betydelsebärande. I utövandet av den kulturella praktiken skapades den matrilinjära ätten. 197
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146: Figur 8.7. Direkt daterade krukskä
Page 147 and 148: Figur 8.8. Direkt daterade krukskä
Page 149 and 150: Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152: 8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 161 and 162: Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 165 and 166: Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169: På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171: mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173: Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175: hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177: 8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179: skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181: Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183: tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185: Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187: Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189: som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191: från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193: Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195: snördekor eller rader av enkla int
Page 199 and 200: 9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246: Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?