Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

snördekor eller rader av enkla intryck under mynningen. Flera halsskärvor har täta vertikala och delvis korsande linjer på utsidan och horisontella linjer på kärlväggens insida. Medan linjedekor tycks vanligast på halsskärvor förekommer åtminstone en bukskärva (möjligen ett skuldrefragment) med dekor av korsande diagonala linjer som bildar romber (egna observationer). Vid sidan av sedvanlig trattbägarkeramik av kalkfritt gods magrat med krossad bergart innehåller skärvmaterialet från Hjulberga 2 också ett mynningsfragment av en trattbägare tillverkad av en lera med inslag av kalciumkarbonat och som endast varit magrad med växtdelar. Lera av denna typ är inte känd från boplatsens närområde och kärlet bedöms vara infört i färdigt skick till Hjulberga 2, av allt att döma från en bosättning där en annorlunda hantverkstradition praktiserats. Det tillvaratagna keramikmaterialet från Vallby är mer blygsamt och endast en enstaka krukskärva härifrån har ingått i Hulthéns analys. Skärvan skiljer sig dock från alla analyserade skärvor från Hjulberga, Skogsmossen och Skumparberget genom att den är magrad med krossad vittrad gnejs samt en mindre andel sandsten. Från Hjulberga 2 och Vallby saknas 14 C-dateringar. Det kan därför inte uteslutas att de skillnader som föreligger mellan dessa material och keramik från de tre ovan diskuterade boplatserna till en del kan vara beroende av kronologiska faktorer. Med tanke på att bosättningen på Skumparberget och Skogsmossen sträcker sig över en stor del av tidigneolitikum är det dock troligt att Hjulberga 2 och Vallby är samtida med åtminstone någon fas på dessa två boplatser. Vidgas perspektivet till övriga Mälardalen/Bergslagen bekräftas intrycket av att de boende på enskilda boplatser förvaltat lokalspecifika mikrotraditioner inom ramen för en vidare keramisk tradition, det vi sammanfattar som trattbägarkeramik. Ett exempel på kontinuitet i keramikhantverk utgörs av trattbägarlokalen Älby, belägen på en tidigneolitisk ö formad av Stockholmsåsen i östra Södermanland. Dateringarna av trattbägare med yttäckande halsdekor av kamstämpel/tandad stämpel från platsen sträcker sig över perioden 4950±85 – 4520±70 BP (figur 8.7, 8.8c-f), och pekar på att människorna som vistades på Älby även de bar en egen lokal keramikhantverkstradition, en tradition som reproducerades genom många generationer och som i vissa avseenden skiljde sig från de som utövades på exempelvis Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga. Så som diskuterades i kapitel 2.8 kan en hantverksprocess ses som en serie teknologiska val förenade i en handlingskedja. Om keramiktillverkning beaktas som en handlingskedja föreligger en rad teknologiska val alltifrån arbetet med att utvinna lera ur en lertäkt till att bränna de färdiga kärlen (Dietler & Herbich 1998, Graner & Larsson 2004 s.116-118). Dessa teknologiska val har 194 Fr e d r i k HAllgren gjorts i specifika sociala sammanhang, hantverkets communities of practice (kapitel 2.6). Hantverk som kulturell praktik utövas inte förutsättningslöst, varje teknologiskt val är – medvetet eller omedvetet – inbäddat i den väv av historia som präglar det sociala sammanhanget och dess praktik. Potters make arbitrary choices at all levels of the technological process so that non-technical concerns are consistently introduced. This means that, far from having an independent existence, technical systems are completely imbedded in culture in much the same way as decorative motifs, religious beliefs, or kinship systems. (Gosselain 1994 s.106) Medan det är allmänt accepterat att exempelvis dekoration av en kruka kan ha en symbolisk dimension så kan alla steg i handlingskedjan betraktas som kulturellt betingade val fyllda av kulturellt specifik mening. ...symbolic expression may also take the form of a particular clay tempering or refining, of a way of agencing fuel and vessels during firing, or of a waterproofing recipe. While there is no denying that these technical features are a perfectly ’fit’ from a functional point of view, they also ’fit’ in the wider scheme of social strategies and should be understood as full cultural products. (Gosselain 1999 s.221) De skillnader som finns mellan Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga 1 val av lera – eller av lertäkt – och i bearbetning av leran, ska därför tillmätas vikt i paritet med de mer iögonfallande skillnaderna i formgivning och dekor. Att döma av Hulthéns analys utvanns lera från samma lertäkt över en tidsrymd av flera hundra år, kanske 15-20 generationer på Skogsmossen. Medlemmar i det Community of practice inom vilket keramikhantverket reproducerades initierade återkommande nya medlemmar i de hemligheter som rörde täkttagning av lera ur den specifika täkt som av hävd nyttjades av de boende på gården. Genom att upprätthålla praktiken att hämta lera ur den täkt där föregående generationer på samma sätt bröt lera ur jordens innandöme blev deltagarna en del av det sociala sammanhangets historia. Lera har förmodligen aldrig varit en bristvara i Mälardalen under tidigneolitikum. Med den moderna tidens kunskap om deglaciationsförlopp och senare geologiska händelser är det inte svårt att förutsäga var lera lämplig för keramiktillverkning kan hittas (Hulthén & Welinder 1981, jfr. Hulthén ovan). De tidigneolitiska människornas referensramar kan förutsättas ha varit annorlunda och kanske mer i stil med vad Gosselain beskriver från Kamerun:
8 en A n n o r l u n dA t r At t Bäg A r k e r A m i k? tr At t Bäg A r e, k r A g F l A s k o r o c H l e r s k i v o r Clay is sometimes attributed human-like qualities, and is considered a mobile material that may hide if it so chooses. (Gosselain 1994 s.101) Likväl bör de tidigneolitiska människornas praktiska erfarenhet av landskapet de levde i och kunskapen om de makter som styrde deras liv ha gett dem en god förståelse om var och hur lera kunde lokaliseras. Att man valde en täkt med grövre lera (mellanlera) på Skumparberget i kontrast till den finlera som nyttjades på Skogsmossen och Hjulberga 1 kan knappast förklaras med att finlera ej stod att finna. På Hjulberga 1 användes en finlera vars egenskaper minner om den som användes på Skogsmossen, ändå bearbetades leran enligt ett helt annorlunda handlingsrecept. På Skogsmossen anpassades därtill magringens fraktion och mängd till avsedd godstjocklek och lerans naturliga variation i finkornighet, teknologiska val som inte har motsvarigheter i det analyserade materialet från Hjulberga 1. De skillnader i keramikhantverk som den teknologiska analysen har påvisats mellan Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga 1 har också motsvarigheter i mer iögonfallande drag i formgivningen som kärlform och dekor. På Skogsmossen har man föredragit höghalsade trattbägare, ofta dekorerade med yttäckande snör- och tvärsnoddsdekor i horisontell och vertikal komposition. På Skumparberget har man tvärtom föredragit korthalsade trattbägare med sparsam eller ingen dekor. Medan trattbägarna från Skogsmossen framstår som rikt dekorerade jämfört med keramiken på Skumparberget, så framstår ändå användningen av dekor på Skogsmossen som återhållsam (9% på boplatsen) jämfört med den yppigt ornerade keramiken från Hjulberga 1 (21%). Samtidigt som man på alla tre lokalerna tillverkat kärl som trattbägare och kragflaskor, så finns det således många större och mindre detaljer som skiljer materialen åt. Som har framgått av diskussionen av kronologi så finns det ett stort mått av kontinuitet inom hantverket på respektive lokal. De teknologiska val som särskiljer keramiken från Skogsmossen från keramiken på de andra två lokalerna har gjorts på ett likartat sätt genom hela bosättningstiden, en period av flera hundra år. Deltagarna i keramikhantverkets community of practice på Skogsmossen har skapat och förvaltat sin egen tradition, en tradition som reproducerats genom kanske 15-20 generationer. Upprätthållandet av en sådan tradition utesluter inte att nya saker provats, att nya element under vissa omständigheter tagits upp och inkorporerats i den egna repertoaren, andra element, tekniker och stilistiska grepp har likväl undvikits. Om man använder teorin kring communities of practice i diskussion av ett förhistoriskt material, bör man beakta vilka slags sociala konfigurationer som kan ha varit relevanta i det specifika förhistoriska samhället (Sassaman i mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n & Rudolphi 2001, Graner & Larsson 2004 s.116). I en tidigare artikel har jag gjort ett försök att resonera kring sammansättningen av gruppen av hantverkare som, över en tidsrymd av många generationer, förvaltade och utövade en lokal keramiktradition på Skogsmossen (Hallgren 2000a). Arbetet var inspirerat av den inriktning inom 1960-80-talens arkeologi som kallades ceramic sociology (Deetz 1965, Hill 1973, van de Velde 1979, Hårdh 1986, jfr. Hegmon 1995). I det följande kommer jag att återge mitt tidigare resonemang, men jag kommer också att diskutera hur min syn förändrats med tiden. Utgångspunkten i mitt tidigare resonemang var liksom nu att kontinuiteten i formgivning av keramik på Skogsmossen genom 15-20 generationer (400 år), visar att dessa normer förmedlades och reproducerades vertikalt över generationsgränserna. Normerna var således bundna till och reproducerade inom en social enhet snarare än kopplade till enskilda individer. Då bosättningen på Skogsmossen tolkas som en eller två gårdar snarare än en större bosättning/by, så bör den sociala enhet inom vilken den platsspecifika traditionen reproducerades ha varit av en begränsad storlek. Den minsta sociala enhet som äger en varaktighet över flera generationer är storfamiljen (extended family) (Murdock 1949 s.32-33). En storfamilj karaktäriseras av att nygifta efter giftermålet bor kvar hos den ena partens föräldrar, vilket leder till att tre eller flera generationer bor tillsammans. Till skillnad från oberoende kärnfamiljer eller polygama familjer så består storfamiljen också efter det att föräldrar dör och barnen bildar nya familjer. Storfamiljen kan således i viss mån beskrivas som en bestående, tidlös företeelse (Murdock 1949 s.32-33). En storfamilj kan sedd över flera generationer ses som en lokal ättelinje (med ingifta tillskott). Det är dock inte självklart att medlemmarna i en storfamilj definierar sig som en ätt. Inom traditionell kulturantropologi laboreras vanligen med fyra huvudtyper av härkomstideologi, matrilinjär, patrilinjär, bilinjär och bilateral (Murdock 1949, Schusky 1983, Fox 1984, jfr. kapitel 2.4). Enligt unilinjärt tänkande (matrilinjärt, patrilinjärt) har ego samma ättidentitet som medlemmar i både föregående och efterkommande generationer. I det klassiska bilinjära systemet tillhör ego en annan kategori än både sina föräldrar och sin avkomma (Murdock 1949 s.56). I ett bilateralt system tillhör ego flera släkter, varav några är desamma som äldre och yngre anförvanter tillhör, men där ego också tillhör linjer som inte är gemensamma med vissa nära släktingar, då varje generations giftermål ger upphov till en ny blandning. I ett bilateralt system spåras släktskap vanligen endast ett par generationer bakåt från ego, medan utgångspunkten i de linjära systemen istället är en avlägsen anfader/anmoder från vem man spårar sin härkomst framåt. 195
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146: Figur 8.7. Direkt daterade krukskä
Page 147 and 148: Figur 8.8. Direkt daterade krukskä
Page 149 and 150: Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152: 8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 161 and 162: Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 165 and 166: Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169: På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171: mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173: Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175: hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177: 8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179: skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181: Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183: tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185: Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187: Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189: som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191: från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193: Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 196 and 197: Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200: 9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246:
Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?