Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

Bland trattbägarna från Skogsmossen är höghalsade kärl (typ Vrå IV) ojämförligt vanligast, men krukor med medelhög (Vrå II) och kort hals (Vrå I) förekommer också. I arbetet med kärlrekonstruktioner har Gunlög Graner fokuserat på skärvmaterialet från kärret. Från det mer fragmentariska keramikmaterialet från boplatsen saknas kärlrekonstruktioner. Det framgår likväl av skärvfynden att höghalsade trattbägare är vanliga även här, medan det är oklart i vilken mån korthalsade kärl förekommer. Kolfjortondateringar visar att de höghalsade krukorna har var varit i bruk både i början och slutet av bosättningen. Från de mer sällsynt förekommande trattbägarna med kort och medelhög hals finns få kronologiska hållpunkter, men dateringarna från typ Vrå I krukor på Skogsmossen sträcker sig ändå över 5060±90 – 4775±60 BP. Så som har presenterats i kapitel 8.5 har Birgitta Hulthén analyserat 18 krukskärvor från Skogsmossen, tolv krukskärvor från kärret och sex från boplatsen. Materialet är mycket homogent och med undantag för ett kärl är alla krukor tillverkade av samma slags finlera. Den lilla variation som finns motsvarar den skiktning som finns mellan olika lager i samma lertäkt (figur 8.46). Krukorna har magrats med krossad granit som i flera fall visar spår av tidigare upphettning, troligtvis har man använt koksten för framställning av magringsmedel. Leran har som regel magrats med en riklig andel krossad granit (vanligen 12-25%) i tämligen grova fraktioner (maxkorn i slipen varierar vanligen mellan 3-6 mm). Mängden magring har dock anpassats efter siltandel i leran. Två kärl som är tillverkade i en något grövre finlera har följaktligen en lägre andel tillsatt magring (5% respektive 9%). På ett motsvarande sätt har grovleken på magringen anpassats efter godstjocklek. En liten trattbägare med en godstjocklek om blott 4 mm har således magrats med krossad granit med en största grovlek på 2 mm. Alla krukorna uppvisar ett väl homogeniserat gods. Kärlen har bränts i öppen eld, vid temperaturer som inte överstigit 700° C. Som nämnts avviker ett av de analyserade kärlen från Skogsmossen från de övriga i det att det tillverkats av en annorlunda, grövre lera. Godset i den aktuella trattbägaren överensstämmer helt med godset hos två av de tre analyserade kärlen från Skumparberget. Då krukan dessutom har en identisk formgivning med ett av dessa, så är det troligt att det rör sig om en kruka som förts från Skumparberget till Skogsmossen (Hulthén i kapitel 8.5). Skumparberget 2 återfinns en mil rakt väster om Skogsmossen. Trattbägarboplatsen är inte avgränsad rumsligt men omfattar åtminstone 15 000 m 2 , varav omkring en tredjedel undersökts (Apel 1996). Fynden inkluderar 64 kg keramik (61 000 fragment), främst delar av trattbägare men också skärvor från kragflaskor (301 st) och lerskivor (21). Keramikmaterialet var för stort för att 192 Fr e d r i k HAllgren i detalj registreras vid rapportarbetet, varför ett urval av ”välbevarade mynningsskärvor och andra kärlfragment med karaktäristisk form och/eller dekor” prioriterats (Hadevik i Apel 1996 s.131). Detta innebär att det inte går att bedöma dekorfrekvens för skärvmaterialet, då just dekorerade skärvor i högre grad valts ut för den mer detaljerade registreringen. I det material som studerats mer i detalj har Hadevik identifierat 121 kärl, fördelade på 27 trattbägare, 22 kragflaskor, 2 större flaskor och en skål, för övriga kärl har kärltyp inte kunnat fastställas (Hadevik 1996). Om man bortser från dekor på mynningsrand och förekomst av gropintryck, så är tolv av trattbägarna odekorerade, åtta har enkla intryck under mynningen, fyra har snördekor, en har tvärsnoddsdekor och två kärl har yttäckande ”knäckebrödsdekor”. Gropintryck förekommer såväl på i övrigt odekorerade kärl, på kärl med enkla intryck och på kärl med knäckebrödsdekor och tvärsnodd. Som berördes ovan torde dekorerade kärl vara överrepresenterade bland de identifierade kärlen, då skärvor med karaktäristisk dekor i högre grad valts ut för den detaljerade registreringen. Medan således fyra av de 27 identifierade trattbägarna har snördekor, så innehåller det keramiska materialet som helhet (64 kg keramik) bara ett trettiotal krukskärvor med snördekor. Mynningspartiet av fyra mer välbevarade kärl från Skumparberget har rekonstruerats av Gunlög Graner, tre odekorerade kärl och ett kärl med yttäckande knäckebrödsdekor. De odekorerade krukorna fördelar sig på ett Vrå 0 kärl (kärl 43), en Vrå I kruka (kärl 72) samt en kruka som inte med säkerhet har kunnat typbestämmas, men där en halsskärva antyder att det också rör sig om ett Vrå I kärl (kärl 61). Rekonstruktionsteckningen av krukan med knäckebrödsdekor (kärl 2) omfattar bara mynningspartiet, men det framgår av halsskärvorna från samma kärl att det rör sig om en höghalsad kruka av typ Vrå IV. Mitt intryck av det övriga keramikmaterialet från Skumparberget är att huvuddelen av skärvorna kommer från kärl med kort hals, men att enstaka höghalsade kärl också förekommer. Skärvorna från både kärl 61 (typ I?) och 2 (typ IV) påträffades som samlade depositioner vilka tolkats som rester av krukor som deponerats hela. I bägge fyndhopningarna hittades hasselnötskal som daterats till 4925±75 BP respektive 4905±70 BP, vilket antyder att de båda kärltyperna varit i bruk samtidigt på Skumparberget. Kärl 72 (typ I) påträffades i en odaterad kontext, men kan som ett typ I kärl på goda grunder antas vara ungefär samtida med de båda övriga krukorna (jfr. figur 8.23). Alla tre kärlen kan således ses som ungefär samtida med den äldre bosättningen på Skogsmossen (jfr. ovan). Typ 0 kärlet (kärl 43) hittades i en anläggning som har 14 C-dateringar till både början och slutet av tidigneolitikum. Så som diskuteras ovan kan utifrån typologiska och stratigrafiska
8 en A n n o r l u n dA t r At t Bäg A r k e r A m i k? tr At t Bäg A r e, k r A g F l A s k o r o c H l e r s k i v o r grunder argumenteras för att krukan hör samman med den äldre dateringen (5170±65 BP). I så fall är denna trattbägare äldre än det säkert daterade materialet på Skogsmossen (jfr. kapitel 5.1) och kan således inte brukas i diskussionen av parallella hantverkstraditioner. Birgitta Hulthén har gjort tunnslipsanalys av tre av kärlen (2, 28, 72) från Skumparberget. Godset i de kärl som enligt ovan är samtida med den äldre bosättningen på Skogsmossen (2, 72) skiljer sig markant från keramiken från denna plats, men visar på en stor inbördes likhet (jfr. Hulthén i kapitel 8.5). Med andra ord har de stilistiskt tämligen olika typ I och IV kärlen på Skumparberget tillverkats i enlighet med samma hantverkstradition vad gäller val och bruk av lera och magring, en tradition som skiljer sig från den som praktiserats på Skogsmossen. En enstaka kruka från Skogsmossen (kärl 17), med stor stilistisk likhet med kärl 2, har också ett gods som är identisk med kärl 2 och 72. Hulthén föreslår att den aktuella trattbägaren har tillverkats på Skumparberget (kapitel 8.5). Matskorpa på krukan har daterats till slutet av tidigneolitikum (4630±60 BP), den är således yngre än kärl 2, men samtida med den yngsta dateringen från Skumparberget (jfr. ovan). Sammantaget talar detta för att man fortsatt tillverka krukor av samma sorts lera och enligt samma lokala hantverkstradition genom en stor del av tidigneolitikum på Skumparberget. Summeras det ovan skrivna, så karaktäriseras materialet från Skumparberget av sparsamt dekorerade trattbägare som ofta har kort hals, därtill förekommer höghalsade krukor med yttäckande knäckebrödsdekor. Materialet skiljer sig därmed från Skogsmossen där rikt dekorerade, höghalsade krukor dominerar och korthalsade trattbägare är ovanliga. Knäckebrödsdekor förekommer på bägge platserna. Yttäckande snördekor, som spelar en stor roll på Skogsmossen, saknas däremot på Skumparberget. Viktigt är att keramiken från Skumparberget har andra godsegenskaper än samtida material på Skogsmossen. Skillnaderna mellan lokalerna begränsar sig således inte till stilistiska drag, utan omfattar också i vilken typ av lera man föredragit och hur leran magrats. Ytterligare en mil västerut återfinns Hjulberga 1. Av fornlämningens totala yta om c. 20 000 m 2 har 80 m 2 grävts ut. Fynden omfattar 18 kg keramik, huvudsakligen fragment från trattbägare men också skärvor från kragflaskor och låga skålar (Hulthén & Welinder 1981 s.49-57, 121-137). Medan flera dekorelement och kompositioner känns igen från Skogsmossen och i viss mån Skumparberget, så skiljer Hjulberga 1 ut sig genom att ha en mer än dubbelt så hög dekorfrekvens (21%, viktprocent) jämfört med Skogsmossen (9% på boplatsen). Dekorelementen är bekanta från de båda andra lokalerna (jfr. figur 8.3), men har en annan procentuell fördelning på Hjulberga 1: tvärsnodd (61%), snöre (13%), linjer i mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n (1%), övrig dekor (26%) (Hulthén & Welinder 1981 s.219). Keramiken på Hjulberga 1 har således generellt en mer yttäckande dekor och tvärsnodd spelar en proportionellt sett mycket större roll än på Skogsmossen och Skumparberget. (Hjulberga 1 har inte ingått i kärlformsstudien ovan (8.3), varför inga jämförelser kan göras på denna punkt). Hulthéns analys i kapitel 8.5 har visat att keramiken från Hjulberga 1 har godsegenskaper som skiljer den från keramiken på Skumparberget och Skogsmossen. Jämtemot den förra lokalen ligger skillnaden i det att man på Hjulberga 1 föredragit finlera framför den mellanlera som nyttjats på Skumparberget. Medan sorterad finlera nyttjats för keramiktillverkning både på Skogsmossen och Hjulberga 1 så har leran genomgående bearbetats på ett annorlunda (”otillräckligt”) sätt på den senare lokalen, vilket gett upphov till ett dåligt homogeniserat gods, ”fullt av sliror av grovfraktion omväxlande med finmaterial” (Hulthén i kapitel 8.5). Vid sidan av de skillnader som finns i formgivningen av trattbägarna med mer yttäckande dekor, har man således även följt en avvikande hantverkstradition vad gäller val och/eller bearbetning av leran. Fanns inga 14 C-dateringar att tillgå skulle man vara frestad att tro att Hjulberga 1 var en tidig lokal och att ”bristerna” i keramikhantverket kunde förklaras med att man relativt nyligen börjat med tillverkning av lerkärl. Så som framgår av 14 C-dateringarna stämmer inte detta. Hjulberga 1 ligger i andra halvan av TN och är samtida med den yngre bosättningen på Skogsmossen och Skumparberget. Snarare verkar det som man inom respektive lokal följt sin egen hantverkstradition och tagit föga intryck av hur man bearbetat leran på andra bosättningar i grannskapet. Jag har hittills begränsat diskussionen till att omfatta boplatserna Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga 1. Dessa material passar väl för en jämförelse då det rör sig om tre närbelägna, till karaktären likartade och delvis samtida boplatser, men också därför att krukskärvor från alla tre lokalerna genomgått en teknologisk analys. I närheten av Hjulberga 1 finns ytterligare två odaterade trattbägarboplatser, Hjulberga 2 belägen en halv kilometer längre söderut och Vallby, belägen ett par kilometer längre norrut. Keramik från dessa lokaler har också analyserats av Birgitta Hulthén. Keramiken från Hjulberga 2 skiljer sig i flera avseenden från keramiken från de tre ovan diskuterade boplatserna. Hjulberga 2 är den enda av de aktuella lokalerna där fogar av U-teknik påvisats (2 av 5 analyserade skärvor, jfr. Hulthén i kapitel 8.5), och den enda lokal där halsdekor av dragna linjer spelar en framträdande roll i dekorschemat (18% av de dekorerade skärvorna baserat på antal, Hulthén & Welinder 1981 s.220-221). Ofta är linjerna vertikalt applicerade i yttäckande komposition, ibland skär linjerna annan dekor, till exempel horisontell 193
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142: Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146: Figur 8.7. Direkt daterade krukskä
Page 147 and 148: Figur 8.8. Direkt daterade krukskä
Page 149 and 150: Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152: 8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 161 and 162: Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 165 and 166: Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169: På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171: mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173: Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175: hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177: 8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179: skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181: Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183: tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185: Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187: Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189: som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191: från rutgrävning/sållning med, v
Page 194 and 195: snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197: Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200: 9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246:
Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?