Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
sammanhang (t.ex. Fell<strong>in</strong>gsbro socken där Skogsmossen<br />
ligger, jfr. Hagström 1999). Mitt val av undersökn<strong>in</strong>gsområde<br />
bottnar i att denna geografiska region utgör det<br />
nordligaste området med bosättn<strong>in</strong>g från tidigneolitisk<br />
trattbägarkultur i östra Mellansverige. Undersökn<strong>in</strong>gsområdets<br />
avgränsn<strong>in</strong>g norrut sammanfaller således med<br />
nordgränsen i spridn<strong>in</strong>gen av arkeologiskt material från<br />
tidigneolitisk trattbägarkultur, ett tema som vidareutvecklas<br />
i kapitel 10. Undersökn<strong>in</strong>gsområdets avgränsn<strong>in</strong>g<br />
söder och västerut är snarare bestämd av forskn<strong>in</strong>gshistoriska<br />
tillfälligheter, då Östergötlands, Västergötlands<br />
och Värmlands tidigneolitikum är föga utforskat.<br />
Östra delen av Mälardalen (östra Uppland och Södermanland)<br />
utgjordes under tidigneolitikum av en vidsträckt<br />
skärgård som vad gäller omfång och örikedom<br />
saknar motsvarighet i dagens Sverige. Norr därom, längs<br />
det som här kallas Bergslagskusten (östra Gästrikland)<br />
krympte skärgården till en smal remsa kustnära öar.<br />
Västra och norra delen av Mälardalen (Närke, Västmanland,<br />
Uppland) liksom huvuddelen av Bergslagen<br />
(norra Västmanland, norra Uppland, södra Dalarna,<br />
västra Gästrikland) utgjordes av ett kustnära fastland.<br />
Avståndet till det tidigneolitiska havet var sällan mer än<br />
5 mil <strong>in</strong>om regionen. Genom undersökn<strong>in</strong>gsområdets<br />
norra del löper den mäktiga Dalälven, med en början i<br />
fjällkedjan långt i nordväst för att nå det tidigneolitiska<br />
havet på gränsen mellan Uppland och Gästrikland.<br />
Början av subboreal tid präglades av ett kont<strong>in</strong>entalt<br />
klimat, med stora skillnader mellan varma somrar och<br />
kalla v<strong>in</strong>trar (Liljegren & Lagerås 1993 s.37), julitemperaturen<br />
beräknas till c. 1,5-2 grader varmare än idag<br />
(Barnekow 1999). De senaste årens undersökn<strong>in</strong>gar har<br />
i allt högre grad belyst detaljer i klimatutveckl<strong>in</strong>gen, en<br />
bild som pekar på att sommartemperaturen var en knapp<br />
grad varmare än idag under början av tidigneolitikum<br />
och hade ökat till c. 2 grader varmare än idag vid övergången<br />
mot mellanneolitikum (Bjune et al. 2005 fig. 4a,<br />
jfr. Grudd et al. 2002). Skogarna, som med undantag av<br />
skärgårdarnas utskär täckte hela Mälardalen, skilde sig<br />
från dagens genom att framförallt l<strong>in</strong>d men också alm<br />
och ek var mycket vanliga på sedimentmarkerna, medan<br />
björk och tall dom<strong>in</strong>erade de högre liggande moränområdena<br />
(Hallgren under arbete). Den idag så vanliga granen<br />
förekom ytterligt sparsamt (Giesecke 2004). Östersjöns<br />
littor<strong>in</strong>astadium, som under senmesolitisk tid genomgått<br />
kraftiga fluktuationer i salthalt, hade nu en jämnare sal<strong>in</strong>itet,<br />
men likväl lägre än dagens förhållanden. Salthalten<br />
steg gradvis under loppet av tidigneolitikum, för att nå<br />
en topp som tangerade nutida sal<strong>in</strong>itet under början av<br />
mellanneolitikum (Emeis et al. 2003). Jag har <strong>in</strong>te hittat<br />
några aktuella uppskattn<strong>in</strong>gar av isförhållanden under<br />
stenåldern, men då vikaresäl (som föder s<strong>in</strong>a ungar på<br />
isen) är vanlig i det osteologiska materialet, bör havet<br />
varit delvis täckt av fast och drivis under v<strong>in</strong>trarna.<br />
76<br />
Fr e d r i k HAllgren<br />
Det skall redan här betonas att Mälardalen och Bergslagens<br />
trattbägarlokaler ur tafonomiskt hänseende skiljer<br />
sig från trattbägarboplatser i Sydskand<strong>in</strong>avien och på<br />
kont<strong>in</strong>enten. Inlandslokalerna ligger ofta i skogsmark<br />
som <strong>in</strong>te har odlats sedan tidigneolitikum och <strong>in</strong>blandn<strong>in</strong>g<br />
från yngre perioder är relativt begränsade. Kustboplatserna<br />
har ofta mesolitiska och mellanneolitiska<br />
material <strong>in</strong>om samma fornlämn<strong>in</strong>gskomplex, men pga.<br />
landhöjn<strong>in</strong>gen ligger äldre material högre, yngre material<br />
lägre. Ingen av de undersökta lokalerna uppvisar en kronologisk<br />
stratigrafi, då frostskjutn<strong>in</strong>g och andra markprocesser<br />
gör att fynden ligger spridda i ett vanligen 30-50<br />
cm tjockt fyndförande lager. Tjälen har även påverkat<br />
keramikens bevar<strong>in</strong>gsgrad menligt. Då flertalet lokaler<br />
återf<strong>in</strong>ns på väldränerad sand med podsoljordmån, så<br />
bevaras i allmänhet endast brända ben.<br />
Kronologi och dater<strong>in</strong>g spelar en avgörande roll för<br />
tolkn<strong>in</strong>gen av flera av de ämnen jag kommer att ta upp<br />
i de följande kapitlen. Jag kommer därför att <strong>in</strong>leda med<br />
ett avsnitt där jag diskuterar några pr<strong>in</strong>cipiella frågor<br />
kr<strong>in</strong>g 14 C-dater<strong>in</strong>g, <strong>in</strong>nan jag kommer <strong>in</strong> på problematiken<br />
kr<strong>in</strong>g kultur, <strong>praktik</strong> och identitet <strong>in</strong>om Mälardalen<br />
och Bergslagens trattbägarkultur.<br />
5.1 Om 14 C-dater<strong>in</strong>g och<br />
kronologi för Mälardalen<br />
och Bergslagens<br />
trattbägarkultur<br />
Den danska och sydskånska döstidens viktigare redskapstyper<br />
hunno sålunda i allmänhet upp till nordöstra<br />
Mellansverige först under Sydskand<strong>in</strong>aviens gånggriftstid<br />
och gånggriftstidens först under dess hällkisttid, medan<br />
förb<strong>in</strong>delsen med södra och mellersta Norrland försiggick<br />
ännu långsammare och stenålderns redskapsformer längst<br />
upp i norr t.o.m. - som vi längre fram skola f<strong>in</strong>na – bibehölls<br />
ända <strong>in</strong> i järnåldern. (Rydbeck 1940 s.20-21)<br />
Kolfjortondater<strong>in</strong>g spelar en central roll i föreliggande<br />
avhandl<strong>in</strong>g, då tolkn<strong>in</strong>gen av många av de företeelser<br />
som tas upp till behandl<strong>in</strong>g är avhängiga deras <strong>in</strong>bördes<br />
kronologiska förhållande. Vid diskussionen av keramikhantverk<br />
är det är avgörande att utvärdera om den<br />
variation som f<strong>in</strong>ns, ska betraktas som en kronologisk<br />
följd eller som samtida variation. Jag har därför ägnat viss<br />
möda att så långt det är möjligt 14 C-datera de material<br />
jag jobbat med, ant<strong>in</strong>gen genom direkta dater<strong>in</strong>gar av<br />
arkeologiska material så som organiska beläggn<strong>in</strong>gar på<br />
keramik, förkolnade sädeskorn och brända ben från djur<br />
och människa eller genom dater<strong>in</strong>g av träkol och has-