20.09.2013 Views

Identitet i praktik - Identity in Practice

Identitet i praktik - Identity in Practice

Identitet i praktik - Identity in Practice

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i d e n t i t e t u n d e r tidigneolitikum<br />

är svårt att hitta samband med tidigare perioders gravriter<br />

i andra regioner då avstånd i tid och rum är betydliga.<br />

Det är därför troligt att brandgravskicket skapades lokalt<br />

i trattbägarkulturens norra randbygder i början av<br />

tidigneolitikum. Åtm<strong>in</strong>stone i Mälardalen och Bergslagen<br />

så tycks elden ha spelat en viktig roll i arbetet med att<br />

röja ytor för odl<strong>in</strong>g och bete (kapitel 7). Att brandgravskicket<br />

skapades samtidigt med <strong>in</strong>troduktionen av den<br />

nya när<strong>in</strong>gsekonomiska <strong>praktik</strong>en antyder måhända att<br />

man i gravritualens symbolik velat anspela på eldens roll<br />

i omformandet av natur till kultur.<br />

Precis som Mälardalen och Bergslagen utgör den<br />

nordligaste TRB-regionen längs Östersjöns västra kust,<br />

så utgör Pommern den nordligaste randbygden för TRB<br />

komplexet öster (sydöst) om Östersjön. Det är frestande<br />

att se ett samband, att misstänka att det f<strong>in</strong>ns berör<strong>in</strong>gspunkter<br />

mellan de eldbegängelseriter som utfördes i dessa<br />

trattbägarkulturens norra randbygder, i synnerhet som<br />

det även f<strong>in</strong>ns betydande likheter mellan långhögarna i<br />

Pommern och långhögen på Mogetorp (jfr. figur 6.17).<br />

Mitt emellan Mälardalen och Pommern återf<strong>in</strong>ns Gotland.<br />

Gotlands tidigneolitikum är föga utforskat (Nylén<br />

et al. 1981), dock f<strong>in</strong>ns fyndplatser vid Ardags, Ekeby sn<br />

och Gräne, Väte sn, där brända människoben påträffats<br />

tillsammans med tidigneolitisk trattbägarkeramik (Åhlen<br />

1972, Andersson 2004 s.9). Människobenen på Ardag har<br />

tolkats som yngre än trattbägarkeramiken, men i ljuset av<br />

brandgravskickets dater<strong>in</strong>g i Mälardalen och Pommern<br />

så kan det f<strong>in</strong>nas skäl att ifrågasätta denna bedömn<strong>in</strong>g<br />

(Andersson 2004).<br />

Under loppet av trattbägarkulturens existens fick<br />

brandgravskicket en allt vidare geografisk spridn<strong>in</strong>g. Under<br />

TN II så förekommer brandgravar även i Chelmno,<br />

Brandenburg och Schleswig-Holste<strong>in</strong>, under mellanneolitikum<br />

spreds sedan brandgravskicket över stora delar av<br />

trattbägarkulturens utbredn<strong>in</strong>gsområde i Tyskland och<br />

Nederländerna (kapitel 6.2.1). Fenomenet illustrerar hur<br />

trattbägarkulturen bäst kan förstås som en multilokal<br />

företeelse. Det f<strong>in</strong>ns <strong>in</strong>te ett ursprung för dess kulturella<br />

<strong>praktik</strong>er, utan många (jfr. Hornborg 2005 s.602). Det är<br />

troligt att michelsberggruppens tulpanbägare är ursprung<br />

till trattbägarna, det är möjligt att östra Centraleuropas<br />

skafthålsyxor av bergart och koppar gav <strong>in</strong>spiration till de<br />

mångkantiga stridsyxorna, och kanske hade trattbägarkulturens<br />

brandgravskick sitt ursprung i de norra randbygderna<br />

i Pommern och Mälardalen. Ingen av dessa<br />

företeelser spreds oförändrad, alla omskapades i lokala<br />

communities of practice, gavs en lokal prägel och en lokal<br />

betydelse, gjordes till en annorlunda trattbägarkultur.<br />

Som berörts ovan så kan i flera fall en historisk kont<strong>in</strong>uitet<br />

i geografi anas när trattbägarkulturen skapas. I<br />

centrala Polen f<strong>in</strong>ns en kont<strong>in</strong>uitet i det att gränsen mellan<br />

bandkeramisk kultur och äldre nemankultur efter 4000<br />

f.Kr. blir en gräns mellan trattbägarkultur och yngre ne-<br />

mankultur. Skapandet av TRB <strong>in</strong>nebar dock även ett överskridande<br />

av gränser, den tidigare boskillnaden mellan sen<br />

bandkeramisk kultur och erteböllekultur i norra Polen<br />

och Tyskland försvann i någon mån då lokala varianter<br />

av trattbägarkultur sedan förekom både i norr och söder.<br />

Medan det fanns få gemensamma nämnare mellan LBK<br />

och EBK under senmesolitikum, så fanns det många<br />

gemensamma nämnare mellan TRB i Kujavien och TRB i<br />

Pommern under tidigneolitikum. Det är viktigt att notera<br />

att skapandet av trattbägarkultur <strong>in</strong>nebar en stor förändr<strong>in</strong>g<br />

både för de tidigare jägare-samlarna i norr och för<br />

människorna <strong>in</strong>om det gamla jordbruksområdet i söder<br />

(Thomas 1995). I bägge områdena skedde en omvandl<strong>in</strong>g<br />

av samhället, med förändr<strong>in</strong>gar i bosättn<strong>in</strong>gsmönster,<br />

när<strong>in</strong>gs<strong>praktik</strong> och hantverkstraditioner.<br />

Likheten i repertoar mellan TRB i Kujavien och TRB<br />

i Pommerns kustland eller Mälardalen <strong>in</strong>nebär <strong>in</strong>te att alla<br />

tidigare skillnader försvann, det var <strong>in</strong>te samma trattbägarkultur<br />

<strong>in</strong>om det gamla bandkeramiska området som<br />

<strong>in</strong>om de gamla jägare-samlare territorierna kr<strong>in</strong>g Östersjön.<br />

Medan man i någon mån delade idéer om specifika<br />

artefakttyper som mångkantiga stridsyxor så fanns det<br />

samtidigt skillnader, <strong>in</strong>te bara de varianter i formgivn<strong>in</strong>g<br />

som diskuterats ovan utan också teknologiska skillnader<br />

i enskilda moment i hantverkets handl<strong>in</strong>gskedja. Exempelvis<br />

så är skafthålen hos stridsyxorna i södra Tyskland,<br />

Böhmen, Österrike och Schweiz vanligen rörborrade,<br />

medan skafthålen hos stridsyxorna i Skand<strong>in</strong>avien, norra<br />

Tyskland och norra Polen oftast borrades med massiv<br />

borr (Zápotocký 1992 s.146-147). På ett liknande sett<br />

f<strong>in</strong>ns det skillnader mellan trattbägarna, som i det gamla<br />

LBK-området är chamottemagrade, medan de i norr är<br />

magrade med grovkornig krossad bergart (jfr. kapitel 8<br />

och 10.1.3). Bägge dessa skillnader bottnar i alternativa<br />

teknologier som fanns redan under senmesolitisk tid.<br />

Skapandet av de traditioner och kulturella <strong>praktik</strong>er<br />

vi känner igen som trattbägarkultur <strong>in</strong>nebar således ett<br />

överskridande av en gammal gräns mellan jordbrukare<br />

och fångstfolk, även om en skugga av den gamla gränsen<br />

kan anas exempelvis i teknologiska detaljer i stensmide<br />

och keramikhantverk. Ovan föreslogs att trattbägarkulturens<br />

traditioner förmedlades runt södra Östersjön och<br />

angränsande delar av Skand<strong>in</strong>avien bland jägare-samlare<br />

förenade i ett socialt nätverk, ett nätverk som band samman<br />

en rad lokalsamhällen – grupper<strong>in</strong>gar som kan liknas<br />

vid band och stammar – i allianser, gåvoutbyte och<br />

exogama giftermålsförb<strong>in</strong>delser. I någon mån måste ett<br />

sådant nätverk också ha <strong>in</strong>begripit lokalgrupper <strong>in</strong>om det<br />

gamla bandkeramiska området, varifrån den tamboskap<br />

och det utsäde som spreds bland jägare-samlare hade<br />

sitt ursprung.<br />

Det är troligt att de första allianserna mellan jägaresamlare<br />

och bönder förhandlades i gränslandet mellan<br />

erteböllekultur och sen bandkeramisk kultur i Pommern,<br />

285

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!