Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i d e n t i t e t u n d e r tidigneolitikum<br />
är svårt att hitta samband med tidigare perioders gravriter<br />
i andra regioner då avstånd i tid och rum är betydliga.<br />
Det är därför troligt att brandgravskicket skapades lokalt<br />
i trattbägarkulturens norra randbygder i början av<br />
tidigneolitikum. Åtm<strong>in</strong>stone i Mälardalen och Bergslagen<br />
så tycks elden ha spelat en viktig roll i arbetet med att<br />
röja ytor för odl<strong>in</strong>g och bete (kapitel 7). Att brandgravskicket<br />
skapades samtidigt med <strong>in</strong>troduktionen av den<br />
nya när<strong>in</strong>gsekonomiska <strong>praktik</strong>en antyder måhända att<br />
man i gravritualens symbolik velat anspela på eldens roll<br />
i omformandet av natur till kultur.<br />
Precis som Mälardalen och Bergslagen utgör den<br />
nordligaste TRB-regionen längs Östersjöns västra kust,<br />
så utgör Pommern den nordligaste randbygden för TRB<br />
komplexet öster (sydöst) om Östersjön. Det är frestande<br />
att se ett samband, att misstänka att det f<strong>in</strong>ns berör<strong>in</strong>gspunkter<br />
mellan de eldbegängelseriter som utfördes i dessa<br />
trattbägarkulturens norra randbygder, i synnerhet som<br />
det även f<strong>in</strong>ns betydande likheter mellan långhögarna i<br />
Pommern och långhögen på Mogetorp (jfr. figur 6.17).<br />
Mitt emellan Mälardalen och Pommern återf<strong>in</strong>ns Gotland.<br />
Gotlands tidigneolitikum är föga utforskat (Nylén<br />
et al. 1981), dock f<strong>in</strong>ns fyndplatser vid Ardags, Ekeby sn<br />
och Gräne, Väte sn, där brända människoben påträffats<br />
tillsammans med tidigneolitisk trattbägarkeramik (Åhlen<br />
1972, Andersson 2004 s.9). Människobenen på Ardag har<br />
tolkats som yngre än trattbägarkeramiken, men i ljuset av<br />
brandgravskickets dater<strong>in</strong>g i Mälardalen och Pommern<br />
så kan det f<strong>in</strong>nas skäl att ifrågasätta denna bedömn<strong>in</strong>g<br />
(Andersson 2004).<br />
Under loppet av trattbägarkulturens existens fick<br />
brandgravskicket en allt vidare geografisk spridn<strong>in</strong>g. Under<br />
TN II så förekommer brandgravar även i Chelmno,<br />
Brandenburg och Schleswig-Holste<strong>in</strong>, under mellanneolitikum<br />
spreds sedan brandgravskicket över stora delar av<br />
trattbägarkulturens utbredn<strong>in</strong>gsområde i Tyskland och<br />
Nederländerna (kapitel 6.2.1). Fenomenet illustrerar hur<br />
trattbägarkulturen bäst kan förstås som en multilokal<br />
företeelse. Det f<strong>in</strong>ns <strong>in</strong>te ett ursprung för dess kulturella<br />
<strong>praktik</strong>er, utan många (jfr. Hornborg 2005 s.602). Det är<br />
troligt att michelsberggruppens tulpanbägare är ursprung<br />
till trattbägarna, det är möjligt att östra Centraleuropas<br />
skafthålsyxor av bergart och koppar gav <strong>in</strong>spiration till de<br />
mångkantiga stridsyxorna, och kanske hade trattbägarkulturens<br />
brandgravskick sitt ursprung i de norra randbygderna<br />
i Pommern och Mälardalen. Ingen av dessa<br />
företeelser spreds oförändrad, alla omskapades i lokala<br />
communities of practice, gavs en lokal prägel och en lokal<br />
betydelse, gjordes till en annorlunda trattbägarkultur.<br />
Som berörts ovan så kan i flera fall en historisk kont<strong>in</strong>uitet<br />
i geografi anas när trattbägarkulturen skapas. I<br />
centrala Polen f<strong>in</strong>ns en kont<strong>in</strong>uitet i det att gränsen mellan<br />
bandkeramisk kultur och äldre nemankultur efter 4000<br />
f.Kr. blir en gräns mellan trattbägarkultur och yngre ne-<br />
mankultur. Skapandet av TRB <strong>in</strong>nebar dock även ett överskridande<br />
av gränser, den tidigare boskillnaden mellan sen<br />
bandkeramisk kultur och erteböllekultur i norra Polen<br />
och Tyskland försvann i någon mån då lokala varianter<br />
av trattbägarkultur sedan förekom både i norr och söder.<br />
Medan det fanns få gemensamma nämnare mellan LBK<br />
och EBK under senmesolitikum, så fanns det många<br />
gemensamma nämnare mellan TRB i Kujavien och TRB i<br />
Pommern under tidigneolitikum. Det är viktigt att notera<br />
att skapandet av trattbägarkultur <strong>in</strong>nebar en stor förändr<strong>in</strong>g<br />
både för de tidigare jägare-samlarna i norr och för<br />
människorna <strong>in</strong>om det gamla jordbruksområdet i söder<br />
(Thomas 1995). I bägge områdena skedde en omvandl<strong>in</strong>g<br />
av samhället, med förändr<strong>in</strong>gar i bosättn<strong>in</strong>gsmönster,<br />
när<strong>in</strong>gs<strong>praktik</strong> och hantverkstraditioner.<br />
Likheten i repertoar mellan TRB i Kujavien och TRB<br />
i Pommerns kustland eller Mälardalen <strong>in</strong>nebär <strong>in</strong>te att alla<br />
tidigare skillnader försvann, det var <strong>in</strong>te samma trattbägarkultur<br />
<strong>in</strong>om det gamla bandkeramiska området som<br />
<strong>in</strong>om de gamla jägare-samlare territorierna kr<strong>in</strong>g Östersjön.<br />
Medan man i någon mån delade idéer om specifika<br />
artefakttyper som mångkantiga stridsyxor så fanns det<br />
samtidigt skillnader, <strong>in</strong>te bara de varianter i formgivn<strong>in</strong>g<br />
som diskuterats ovan utan också teknologiska skillnader<br />
i enskilda moment i hantverkets handl<strong>in</strong>gskedja. Exempelvis<br />
så är skafthålen hos stridsyxorna i södra Tyskland,<br />
Böhmen, Österrike och Schweiz vanligen rörborrade,<br />
medan skafthålen hos stridsyxorna i Skand<strong>in</strong>avien, norra<br />
Tyskland och norra Polen oftast borrades med massiv<br />
borr (Zápotocký 1992 s.146-147). På ett liknande sett<br />
f<strong>in</strong>ns det skillnader mellan trattbägarna, som i det gamla<br />
LBK-området är chamottemagrade, medan de i norr är<br />
magrade med grovkornig krossad bergart (jfr. kapitel 8<br />
och 10.1.3). Bägge dessa skillnader bottnar i alternativa<br />
teknologier som fanns redan under senmesolitisk tid.<br />
Skapandet av de traditioner och kulturella <strong>praktik</strong>er<br />
vi känner igen som trattbägarkultur <strong>in</strong>nebar således ett<br />
överskridande av en gammal gräns mellan jordbrukare<br />
och fångstfolk, även om en skugga av den gamla gränsen<br />
kan anas exempelvis i teknologiska detaljer i stensmide<br />
och keramikhantverk. Ovan föreslogs att trattbägarkulturens<br />
traditioner förmedlades runt södra Östersjön och<br />
angränsande delar av Skand<strong>in</strong>avien bland jägare-samlare<br />
förenade i ett socialt nätverk, ett nätverk som band samman<br />
en rad lokalsamhällen – grupper<strong>in</strong>gar som kan liknas<br />
vid band och stammar – i allianser, gåvoutbyte och<br />
exogama giftermålsförb<strong>in</strong>delser. I någon mån måste ett<br />
sådant nätverk också ha <strong>in</strong>begripit lokalgrupper <strong>in</strong>om det<br />
gamla bandkeramiska området, varifrån den tamboskap<br />
och det utsäde som spreds bland jägare-samlare hade<br />
sitt ursprung.<br />
Det är troligt att de första allianserna mellan jägaresamlare<br />
och bönder förhandlades i gränslandet mellan<br />
erteböllekultur och sen bandkeramisk kultur i Pommern,<br />
285