Identitet i praktik - Identity in Practice

Figur 10.6. Spridningen av tunnackiga yxor och mångkantiga stridsyxor
i södra Norge. Efter Hinsch (1955 fig. 7).
Figure 10.6. The distribution of thin-butted axes and polygonal
battle-axes in Southern Norway. After Hinsch (1955 fig. 7).
Vestlandet och Sørlandet. I föreliggande arbete kommer
jag för enkelhets skull att använda en tudelning i öst och
väst och inkluderar då i enlighet med Mjærum (2004
s.22) något oegentligt Sörlandsfylkena Aust-Agder och
Vest-Agder i Østlandet.
Trattbägarkultur på Østlandet
I figur 10.6 återges spridningen av tunnackiga yxor och
mångkantsyxor i södra halvan av Norge så som den var
känd kring 1950 (Hinsch 1955). En del av de tunnackiga
yxorna i spridningsbilden är förmodligen av mellanneolitisk
datering, dock ger spridningskartor med bättre
kronologisk upplösning som upprättats över mindre
geografiska regioner i allt väsentligt samma bild (exempelvis
Mikkelsen 1984 s.99, 101). Spetsnackiga flintyxor
är inte utprickade, tre dylika nämns av Hinsch från sydöstra
Norge och ytterligare några har sedermera hittats
(Østmo 1998 s.89). De yxfynd som gjorts efter 1950 har
inte väsentligt förändrat bilden av de tidigneolitiska yxornas
nordgräns i Östnorge. Lösfynden av tidigneolitiska
trattbägaryxor i Östnorge omfattar landskapen kring
Oslofjorden och har en tämligen skarp avgränsning i
spridningen norrut.
Mikkelsen har granskat de tunnackiga yxornas spridning
i relation till uppodlingsgrad på Østlandet och fun-
246
Fr e d r i k HAllgren
nit att det inte finns någon koppling däremellan. Han
drar slutsatsen att den relativa förekomsten av tunnackiga
yxor motsvarar en förhistorisk situation (Mikkelsen 1984
s.98). Liksom är fallet i Sydskandinavien och Mälardalen
stammar en stor andel av lösfynden på Østlandet från
inlandskontexter och det har påvisats att yxfynden har
en koppling till jordarter lämpliga för tidigneolitiskt jordbruk
(Østmo 1988 s.101-104, 1998 s.94).
Flertalet undersökta och daterade boplatser med trattbägarkeramik
(figur 10.3, 10.8) ligger i vad som uppfattas
som fångstlägen i kustbandet eller vid insjöar. Vid sidan
av strandlokaler finns dock även boplatsindikationer som
anknyter till sandjordar i det kustnära inlandet, lokaler
som tolkas som jordbruksboplatser (Østmo 1988, s.154-
155, 1998 s.95, Amundsen et al. 2006). Pollenanalys av
torvmarker i områden med spår efter inlandsbebyggelse
från trattbägarkultur i Østfold har gett indikationer på
odling och bete under tidigneolitikum (Østmo 1998 s.84-
87). Vid sidan av boplatser förekommer också tidigneolitiska
flatmarksgravar i inlandslägen (Mjærum 2004 fig.
7.1). På två platser nära den tidigneolitiska kusten har
rester av nu förstörda dösar undersökts (Østmo 1983,
1986). På en tidigneolitisk kustlokal har kremerade människoben
påträffats (Glørstad 1998 s.73-77).
Trattbägare dekorerade med horisontellt och vertikalt
applicerad tvärsnodd på hals och skuldra är vanligt
förekommande i det norska materialet (figur 10.7), men
Figur 10.7. 14 C-dateringar från trattbägarlokaler från sydöstra Norge
(Indrelid & Moe 1983, Glørstad 1998, Østmo 1998, 2007, Amundsen
2000, Johansen 2004, Jaksland & Tørhaug 2004).
Figure 10.7. 14 C dates from Funnel Beaker Culture sites in Southeastern
Norway (Indrelid & Moe 1983, Glørstad 1998, Østmo 1998,
2007, Amundsen 2000, Johansen 2004, Jaksland & Tørhaug 2004).