Identitet i praktik - Identity in Practice

8 en A n n o r l u n dA t r At t Bäg A r k e r A m i k? tr At t Bäg A r e, k r A g F l A s k o r o c H l e r s k i v o r
Arbetet med rekonstruktionsteckningar
av Gunlög Graner
Trots att de tidigneolitiska kärlen i studien inte har
hittats i intakt skick går det ändå att åtminstone delvis
bilda sig en uppfattning om hur kärlen en gång
såg ut genom att mäta och rita av skärvorna. Rekonstruktionen
från skärvor till kärl görs i flera steg
och slutresultatet är en teckning av kärlets form och
eventuella dekor.
Utgångspunkten är framför allt skärvor från kärlets
mynning. För att mäta och rita mynningens form i
profil placeras först en profilkam mot mynningsskärvans
framsida. Kammens piggar följer skärvans profil
och resultatet kan föras över till ett papper. Baksidan
ritas på samma sätt och skärvans tjocklek mäts
med hjälp av ett skjutmått. För att få fram kärlets
profilform så långt ned längs kärlväggen som möjligt
har i första hand skärvor med passning använts. I
de fall då det inte har funnits skärvor med passning,
men där skärvor längre ned på kärlet ändå tydligt
har hört till samma kärl, har även dessa skärvors
profiler ritats. Profilteckningarna har sedan förts
fram och tillbaka över varandra på ett ljusbord tills
delar av dem sammanfaller genom överlappning
och därmed visar på viket sätt de förhåller sig till
varandra.
Det svåraste att avgöra är skärvornas lutning. Om
man har en så stor del av en mynning att den kan
balansera på sin egen mynningskant är det någorlunda
enkelt. Då är lutningen som skärvan står, såvida
skärvan inte är uppenbart skev. För att kunna
överföra lutningen exakt till ett millimeterpapper har
jag haft hjälp av ett mätinstrument som består av
en plexiglasskiva med en pålimmad millimeterskala
som bas. På plexiglasskivan är en upprättstående
vinkelhake fastlimmad. Skärvan ställs upp-och-ned
med mynningen mot plexiglasskivan och skjuts in
mot vinkelhaken tills det tar stopp. Man kontrollerar
var mynningen hamnar på plexiglasskivans millimeterskala
och var skärvans nedre del går emot skalan
på den upprättstående vinkelhaken. Dessa punkter
förs över till ett millimeterpapper och den sedan tidigare
ritade profilformen av skärvan passas in mellan
punkterna. På samma sätt går man till väga med
mynningsskärvor som inte kan stå för sig själva. Här
kommer tyvärr ett visst mått av subjektivitet in i bilden,
då man själv måste avgöra vilken vinkel som är
i mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n
den rätta. Genom att vicka skärvan fram och tillbaka
mot plexiglasskivan får man dock hjälp att avgöra i
vilket läge som skärvan vilar på bästa sätt mot skivan
för att en hel ursprunglig mynning ska kunna ha
fungerat.
För att få fram mynningens diameter ställs mynningsskärvan
upp-och-ned med sin rätta vinkling mot ett
papper. Är skärvan stor räcker det att rita utefter utsidan
på skärvan. Den båge som blir resultatet är
kärlets yttre kurvatur. Den diameter som kurvaturen
motsvarar mäts genom att pappret läggs under en
plexiglasskiva med en mängd utritade bågar. I kanten
på skivan kan man avläsa hur många centimeter
varje båge representerar. Den utritade bågen från
skärvan förs fram och tillbaka tills man hittar vilken
av plexiglasskivans bågar den överensstämmer
med. Det antal centimeter som blir resultatet ritas
ut som krukans övre kant på millimeterpappret. I de
fall då skärvan är för liten för att ge en tillräckligt
stor båge att mäta mot, har skärvan successivt flyttats
längs den utritade bågen, ytterligare en del har
ritats, skärvan har flyttats igen och så vidare tills en
tillräckligt stor båge är utritad och kan mätas mot
plattan med diameterstorlekarna.
När den enskilda skärvans form och yta ska ritas
läggs skärvan på ett plant underlag. Om den tippar åt
ena eller andra hållet läggs ett stöd under så att den
ligger plant. På ömse sidor om skärvan läggs ett par
klossar. En transparent plastfilm tejpas på klossarna
så att den kommer så nära skärvan som möjligt. Om
skärvan är väldigt kupig har en glasskiva lagts mellan
skärvan och plastfilmen. Därefter kalkeras skärvans
konturer och eventuella dekor på plastfilmen.
Bilden av skärvan tejpas i sin tur fast i rätt läge på
millimeterpappret med kärlets mynningsrand och
profil. Teckningen överförs sedan med tuschpenna
till ritfilm. Konturerna av kärlet, skärvorna som rekonstruktionen
bygger på samt dekoren har ritats med
heldragna linjer medan skuggningen har prickats.
Dessutom har i de flesta fall kärlets yta ritats ut även
i partierna ”mellan” skärvorna efter ett antagande
om hur ytan har sett ut utifrån de tillgängliga skärvorna.
Syftet med att fortsätta rekonstruktionen av
kärlets yta utanför skärvorna har varit att skapa ett
bättre intryck av hur kärlet verkligen har sett ut.
159