Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
6 Plats att leva plats att dö – platser för kulturell<br />
<strong>praktik</strong> <strong>in</strong>om Mälardalens trattbägarkultur<br />
Vid en diskussion av det förhistoriska materialet från<br />
tidigneolitikum f<strong>in</strong>ns ett behov av operativa begrepp<br />
som beteckn<strong>in</strong>g på olika typer av fornlämn<strong>in</strong>gar. Det<br />
är en fördel om dessa begrepp är betydelsebärande i<br />
en diskussion av de tidigneolitiska människornas livsför<strong>in</strong>g,<br />
att term<strong>in</strong>olog<strong>in</strong> tar fasta på verksamheter – på<br />
kulturell <strong>praktik</strong> – som utövats på dessa platser. Som<br />
har framgått av den forskn<strong>in</strong>gshistoriska tillbakablicken<br />
ovan, är begreppet boplats väletablerat i diskussionen av<br />
Mälardalens trattbägarkultur. Jag f<strong>in</strong>ner termen användbar<br />
då den direkt anspelar på en verksamhet (att bo)<br />
som enligt den arkeologiska tolkn<strong>in</strong>gen är knuten till<br />
dessa platser. Medan en verksamhet som ”boende” vid<br />
första påseendet kan förefalla allmän till s<strong>in</strong> karaktär, så<br />
kommer diskussionen av trattbägarkulturens boplatser i<br />
Mälardalen och Bergslagen nedan, att visa på kulturella<br />
särdrag, egenheter som är avhängiga de specifika kulturella<br />
<strong>praktik</strong>er som utövats <strong>in</strong>om de communities of practice<br />
som präglat livet på dessa boplatser. Det särpräglade och<br />
annorlunda med hur man ”bott”, blir än mer tydligt vid<br />
en jämförelse med de boplatser från nordskand<strong>in</strong>avisk<br />
skifferkultur som diskuteras i kapitel 10.2.<br />
Det har dock gjorts <strong>in</strong>vändn<strong>in</strong>gar mot boplatsbegreppet.<br />
Bland annat har Stenbäck hävdat att termen har ett<br />
idéhistoriskt bagage i form av en cartesiansk dualism<br />
mellan sakralt och profant, mellan boplats och grav<br />
(Stenbäck 2003 s.14-16). Problemet med denna analys är<br />
att den förutsätter att det arkeologiska begreppet boplats<br />
bara har en historia och att all användn<strong>in</strong>g av begreppet<br />
går tillbaka på 1800-talets arkeologers dist<strong>in</strong>ktion mellan<br />
profant och sakralt. Jag f<strong>in</strong>ner tvärtom att boplatsbegreppet<br />
även framgent är användbart, särskilt genom att det<br />
med s<strong>in</strong> betydelse ”bo-plats” är direkt betydelsebärande<br />
också för människor utanför arkeolog<strong>in</strong>, det avser en<br />
plats där människor bor. I ett icke sekulariserat samhälle<br />
är ritualer en allstädes närvarande aspekt av vardagen, det<br />
f<strong>in</strong>ns därför <strong>in</strong>get skäl att betrakta platsen där man bor<br />
som enbart profan (Bradley 2005). Inom forskn<strong>in</strong>gen<br />
kr<strong>in</strong>g Mälardalens trattbägarkultur har gravar och offer<br />
diskuterat som aspekter av trattbägarboplatser alltsedan<br />
Flor<strong>in</strong> (Flor<strong>in</strong> 1938 s.27, 1944 s.40). Likväl f<strong>in</strong>ns det<br />
också fornlämn<strong>in</strong>gar som bättre beskrivs med andra<br />
ord. Vid sidan av begreppet boplats använder jag mig<br />
i föreliggande arbete av de analytiska kategorierna begravn<strong>in</strong>gsplatser<br />
och offerplatser.<br />
Med boplatser menas här platser där människor bott,<br />
tillfälligt eller mer permanent, platser där de bland annat<br />
ätit, sovit, arbetat, lagat mat, utfört hantverkssysslor,<br />
levt och dött. Med begravn<strong>in</strong>gsplatser menas platser där<br />
döda gravlagts, ant<strong>in</strong>gen genom jordbegravn<strong>in</strong>gar, eller<br />
genom ritualer där ben från döda sorterats och bränts<br />
<strong>in</strong>nan de slutgiltigt deponerats i marken. Med offerplatser<br />
menas platser där föremål offrats, till exempel genom<br />
nedläggelser i våtmarker eller genom brandoffer. Dessa<br />
tre kategorier utesluter <strong>in</strong>te varandra, tvärtom har döda<br />
gravlagts på platser där man också bott och offerritualer<br />
tycks ha präglat många delar av livet och döden under<br />
tidigneolitikum. Ibland förekommer hanter<strong>in</strong>g av döda,<br />
som ett m<strong>in</strong>dre <strong>in</strong>slag på platser som i övrigt präglas<br />
av spår från bosättn<strong>in</strong>g (t.ex. Östra Vrå), man kan här<br />
prata om boplatser med gravar. På andra lokaler tycks<br />
hanter<strong>in</strong>g av döda vara den dom<strong>in</strong>erande aktiviteten<br />
medan spår av boende är mer otydligt (t.ex. Fågelbacken),<br />
man kan här prata om begravn<strong>in</strong>gsplatser med spår<br />
av bosättn<strong>in</strong>g. Vid sidan av de offer som förekommer<br />
på bo- och begravn<strong>in</strong>gsplatser f<strong>in</strong>ns också mer renodlade<br />
offerplatser, i men<strong>in</strong>gen platser där få aktiviteter<br />
vid sidan av offret lämnat spår. Det tydligaste exemplet<br />
på en sådan plats, offerkärret på Skogsmossen, är dock<br />
belägen <strong>in</strong>om en större fornlämn<strong>in</strong>g som i övrigt kan<br />
karaktäriseras som boplats (Hallgren et al. 1997, Hallgren<br />
2000a, Graner 2004).<br />
I det följande kommer jag att behandla boplatser<br />
och begravn<strong>in</strong>gsplatser i varsitt underkapitel (6.1, 6.2),<br />
medan offerplatser <strong>in</strong>te ägnas samma utrymme <strong>in</strong>om ramen<br />
för denna avhandl<strong>in</strong>g. Det nyss nämnda offerkärret<br />
på Skogsmossen har jag utförligt behandlat i ett annat<br />
sammanhang och jag kommer att återkomma till ämnet<br />
91
Change language