Identitet i praktik - Identity in Practice

4 Den äldsta keramiken runt Östersjön
Så som beskrevs i inledningen och som kommer att framgå
av de efterföljande kapitlen, så har avhandlingen en
kronologisk tyngdpunkt på den tidsperiod som i (Syd-)
Skandinavien benämns tidigneolitikum. Föreliggande
kapitel utgör härvidlag ett undantag då det diskuterar
händelser – keramikhantverkets spridning bland jägaresamlare
öster om Östersjön - som utspelades drygt 1000
år före tidigneolitikums början. I Mälardalen och Bergslagen
liksom i övriga Mellansverige och Sydnorge, introducerades
keramikhantverk som en nyhet i inledningsskedet
av tidigneolitikum. I detta område sammanfaller introduktionen
av keramik med introduktionen av fädrift och
odling (se vidare kapitel 5-9). Följaktligen är förekomst
av skärvor av trattbägarkeramik, ben från tamdjur och
spår av sädhantering några av kriterierna som används
för att avgränsa tidigneolitikum från senmesolitikum i
regionen. Vid ett ytligt påseende överensstämmer Mälardalen/Bergslagens
tidigneolitikum med schablonbilden
av en neolitisk livsstil som en ”paketlösning”, där
upptagandet/införandet av keramik, tamdjur och odling
tycks sammanflätade.
Strax norr om Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur
levde under samma period människor som inte tog
upp jordbruk, att de inte heller tog upp keramikhantverk
under tidigneolitikum skulle kunna uppfattas som en
logisk konsekvens av det förra valet. Så som kommer
att utvecklas i kapitel 10 och 11, blev en gräns synlig
tvärs hela den skandinaviska halvön under tidigneolitikum,
med grupper som brukade keramik och hade
ett inslag av jordbruk i sin näringsekonomiska praktik i
söder, och grupper som levde som jägare-samlare och
saknade keramik i norr. Denna bild kan problematiseras
och diskuteras ur flera synvinklar. Jag kommer att beröra
några av dessa i de efterföljande kapitlen, jag skall dock
börja med granska det skenbara sambandet mellan jordbruk
och keramikhantverk, genom att göra en kortfattad
genomgång av keramikhantverkets första uppdykande
öster om Östersjön.
Bland de grupper av jägare-samlare som levde i om-
rådet från norra Tyskland och Polen i söder till norra
Finland och nordöstra Finnmark (Nordnorge) i norr,
infördes keramikhantverk mer än 1000 år tidigare än i
Mellansverige (figur 4.1). En variant av tidig jägare-samlare
keramik var således i bruk bland säljägarna på Åland
redan omkring 5000 f.Kr., blott en dagsfärd i kanot avlägset
från Mälardalens utskär. Det var inte självklart att
säljägarna i Mälardalen och Bergslagen skulle vänta 1000
år innan de började med keramikhantverk. De säljägare
på Åland som tillverkade och använde keramik under en
period som enligt sydskandinavisk kronologi motsvarar
senmesolitikum, gjorde så utan att för den skull ta upp
odling eller fädrift. Det ”samband” mellan introduktion
av keramikhantverk och jordbruk som tycks föreligga i
Mälardalen/Bergslagen skulle därför kunna sägas vara
ett skenbart samband. Annorlunda uttryckt så är det ett
kulturellt och historiskt specifikt samband. Att odling,
fädrift och keramikteknologi introducerades just där just
då, var avhängigt de specifika omständigheter som förelåg
just där just då, omständigheter som hade en historia.
I föreliggande kapitel kommer jag att göra en kort genomgång
av tidiga keramiktraditioner som är kända från
östra Östersjöområdet och östra Nordkalotten. Ingen av
dessa hantverkstraditioner representerar en lokal innovation
av keramikteknologi. Utövarna av dessa skilda
hantverkstraditioner hade således det gemensamt att de
lärt sig keramisk teknologi som färdigt koncept, genom
kontakter med människor som redan utövade keramikhantverk
(Timofeev & Zaitseva 1997 s.17, Bánffy 2000
s.182). Likväl har keramiken inom respektive tradition en
distinkt regional och lokal prägel. Den tidiga keramiken
öster om Östersjön kan därmed ses som ett exempel
på vad Marshall Sahlins har diskuterat som “culture . . .
foreign in origin and local in pattern...” (Sahlins 2000b
s.515, jfr. kapitel 2.5). I den mån dessa olika keramiska
traditioner verkligen skiljer sig från varandra så gör de
det därför att de skapades ånyo i de lokala communities of
practice där traditionerna lärdes ut, lärdes in, modifierades
och reproducerades.
57