Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
lägger jag m<strong>in</strong>dre beton<strong>in</strong>g på språkets roll i den sociala<br />
organisationen (kapitel 2.4). Likväl kan en modell av<br />
lokala band som <strong>in</strong>går i stammar som <strong>in</strong>går i överregionala<br />
sociala nätverk där exogama giftermål är ett <strong>in</strong>slag<br />
i den långväga kontakten, vara relevant för att förstå<br />
spridn<strong>in</strong>gen av trattbägarkulturens hantverkstraditioner<br />
och odl<strong>in</strong>gen och fädriftens kulturella <strong>praktik</strong>.<br />
Den nordliga trattbägarkulturen skall enligt ett sådant<br />
scenario ha skapats <strong>in</strong>om ett senmesolitiskt socialt<br />
nätverk, ett nätverk som knutits samman av allianser,<br />
gåvoutbyte och exogama giftermålsförb<strong>in</strong>delser (kapitel<br />
3.1). Relationerna <strong>in</strong>om detta nätverk har varit direkt avgörande<br />
för den väg som förändr<strong>in</strong>gen tog, en förändr<strong>in</strong>g<br />
som därmed var strukturerad av bef<strong>in</strong>tliga sociala konfigurationer,<br />
och av aktörernas och de sociala sammanhangens<br />
historia (Wiessner 2002, jfr. kapitel 2.5). Den<br />
nordgräns som framträder i det arkeologiska materialet i<br />
och med etablerandet av trattbägarkultur i Mellansverige<br />
och Sydnorge, var en gräns som hade en historia, samma<br />
gräns framträder också i de senmesolitiska tr<strong>in</strong>dyxornas<br />
utbredn<strong>in</strong>g. Norr därom levde människor som utövade<br />
andra kulturella <strong>praktik</strong>er och som <strong>in</strong>gick i andra sociala<br />
nätverk under senmesolitisk tid, och som även framgent<br />
gjorde så under tidigneolitisk tid.<br />
Till en del anas samma regionala och överregionala<br />
<strong>in</strong>deln<strong>in</strong>g både i det senmesolitiska och det tidigneolitiska<br />
materialen. Att tr<strong>in</strong>dyxornas nordgräns sammanfaller<br />
med TRB-yxornas nordgräns har redan nämnts.<br />
Ett annat påfallande mönster är att såväl senmesolitiska<br />
tr<strong>in</strong>dyxor som tidigneolitiska fyrsidiga yxor getts en symmetrisk<br />
egg i Mälardalen och Bergslagen, medan både<br />
senmesolitiska tr<strong>in</strong>dyxor och tidigneolitiska fyrsidiga<br />
yxor getts en asymmetrisk egg på Vestlandet (jfr. figur<br />
10.9, och den vänstra yxan i figur 11.3). Mönstret antyder<br />
att när det nya konceptet fyrsidig yxa togs upp så<br />
fortsatte man likväl att forma eggpartiet i enlighet med<br />
den regionala normen.<br />
Kont<strong>in</strong>uitet i stenhantverk verkar vara ett återkommande<br />
drag <strong>in</strong>om olika lokala grupper av trattbägarkultur.<br />
I Kujavien f<strong>in</strong>ns således en kont<strong>in</strong>uitet mellan sen<br />
bandkeramisk kultur och tidig TRB (Domanska 1995).<br />
För Danmarks del har Stafford noterat att de förändr<strong>in</strong>gar<br />
i fl<strong>in</strong>thantverk som förknippas med TRBs uppdykande<br />
i själva verket var en fortsättn<strong>in</strong>g på trender som<br />
redan pågick under senmesolitisk tid (Stafford 1998). Var<br />
helst trattbägarkulturens repertoar <strong>in</strong>troduceras i början<br />
av tidigneolitikum, så tycks stenhantverket <strong>in</strong>nehålla<br />
komponenter som visar på ett mått av lokal kont<strong>in</strong>uitet<br />
jämtemot föregående period.<br />
Så som diskuterats i kapitel 9.1.1, så präglas den tidigneolitiska<br />
yx<strong>in</strong>dustr<strong>in</strong> i Mälardalen och Bergslagen<br />
av en produktion av helslipade fyrsidiga yxor med tunn<br />
och/eller spetsig nacke. I formen anknyter yxorna till<br />
spets- och tunnackiga fl<strong>in</strong>tyxor <strong>in</strong>om Sydskand<strong>in</strong>aviens<br />
282<br />
Fr e d r i k HAllgren<br />
trattbägarkultur och Västeuropas michelsbergkultur,<br />
vilka i s<strong>in</strong> tur ofta jämförs med liknande yxor i exotiska<br />
bergarter från Alperna. Helslipade fyrsidiga yxor är<br />
emellertid <strong>in</strong>gen nyhet som <strong>in</strong>troducerades i Mälardalen<br />
och Bergslagen i början av tidigneolitikum, helslipade<br />
fyrsidiga yxor förekommer sporadiskt också på senmesolitiska<br />
lokaler i regionen (figur 11.4). Snarare var det så<br />
att ett redan existerande <strong>in</strong>slag i den materiella kulturen<br />
lyftes fram och gavs en ny roll i och med skapandet av<br />
trattbägarkulturen.<br />
Varianter av mångkantiga stridsyxor (varav somliga<br />
<strong>in</strong>te är särskilt mångkantiga) förekommer <strong>in</strong>om hela trattbägarkulturens<br />
utbredn<strong>in</strong>gsområde. Så som diskuterats<br />
ovan har de ofta en dist<strong>in</strong>kt regional eller överregional<br />
formgivn<strong>in</strong>g. Mälardalen och Bergslagens KIII yxor har<br />
s<strong>in</strong> närmaste motsvarighet i mondseegruppens KIB yxor<br />
i norra Alperna (figur 11.5). I s<strong>in</strong> formgivn<strong>in</strong>g anknyter<br />
således stridsyxorna till ett sammanhang bortom det<br />
lokala. Samtidigt f<strong>in</strong>ns det också en del gemensamma<br />
drag mellan den nordliga trattbägarkulturens mångkantiga<br />
stridsyxor och de mesolitiska skafthålshackorna, till<br />
exempel förekomst av en fallisk nackknopp (figur 9.25),<br />
förekomst av skåror som löper från skafthål till egg,<br />
exempel på en krökt eller v<strong>in</strong>klad kropp som liknar KIII<br />
yxorna, samt förekomst av en skarpt markerad skuldra<br />
vid skafthålet som vissa FIII, och i synnerhet FIV och<br />
KVI yxor (figur 11.6).<br />
Jag argumenterar <strong>in</strong>te för att de överregionala fenomenen<br />
mångkantig stridsyxa och helslipad fyrsidig arbetsyxa<br />
har sitt ursprung i Mellansverige eller Sydnorge,<br />
åtm<strong>in</strong>stone <strong>in</strong>te s<strong>in</strong>a enda ursprung. Snarare argumenterar<br />
jag för att det <strong>in</strong>te alltid behöver f<strong>in</strong>nas en motsättn<strong>in</strong>g<br />
mellan externa, kont<strong>in</strong>entala <strong>in</strong>fluenser och lokal tradition.<br />
Annorlunda uttryckt så kan den materiella kulturen<br />
ses som en komplex väv där det kont<strong>in</strong>entala gavs lokala<br />
referenser genom att anknyta till tidigare generationers<br />
artefakter och kulturella <strong>praktik</strong>er. Trattbägarkulturens<br />
repertoar gjordes <strong>in</strong>hemsk genom att återknyta till de<br />
lokala sammanhangens förflutna.<br />
Varianter av kärltypen trattbägare förekommer <strong>in</strong>om<br />
hela trattbägarkulturens område. Graden av likhet mellan<br />
trattbägare från olika regioner varierar en hel del.<br />
Det f<strong>in</strong>ns till exempel få gemensamma nämnare mellan<br />
formspråket <strong>in</strong>om trattbägarkulturens sydostgrupp<br />
och kärl<strong>in</strong>ventariet <strong>in</strong>om Skand<strong>in</strong>aviens tidigneolitiska<br />
TRB (jfr. Midgley 1990 s.75). I andra fall är likheterna<br />
avsevärda mellan kärl från geografiskt avlägsna sammanhang,<br />
till exempel om trattbägare från Kallmossen och<br />
Skumparberget i norra Mälardalen jämförs med typ 0<br />
trattbägare från Själland eller ”tulpanbägare” från michelsberggruppen<br />
i Tyskland (figur 11.7). Samtidigt som<br />
det f<strong>in</strong>ns en uppenbar och i någon men<strong>in</strong>g avsiktlig likhet<br />
i kärlform, så har hantverkare i olika lokalgrupper följt<br />
skilda teknologiska recept. Trattbägarna i Mälardalen